Featured

BOG TE LJUBI

Be yourself; Everyone else is already taken.

— Oscar Wilde.

This is the first post on my new blog. I’m just getting this new blog going, so stay tuned for more. Subscribe below to get notified when I post new updates.

1 maj /1 svibanja

Öppna

15:10

Du har skickat

May 1 Our Lady Queen of the May. . The month of May is flower-bedecked, and to add to its loveliness it is dedicated to the most beautiful flower of all, Mary, the Mother of God; no month could be more fitting for her. She is Mary, Our Lady Queen of May. . May devotions have a splendor all their own; when “On This Day O Beautiful Mother” peals forth it brings a deep feeling of closeness to Mary. Garlands of flowers, petal-strewn processions culminating in the crowning her image, are all forms of homage to Our Queen. . Reading down through the Litany of Our Lady, we have a list of the most meaningful titles the church could bestow on any creature. As all good earthly queens look to the welfare of their subjects, so does Mary on a much grander scale care for us. She is the summit of kindness and consideration. . Though Queen of Heaven, we have no doubt that when this earth was privileged to have her as a dweller, Mary, Our Lady Queen of May, was the most humane of human beings, even through blessed far beyond our capacity to conceive of it. . The fact that she is Queen of the Universe; still, she does not enjoy the loyalty of all and must suffer the indifference of those who do not deign to pay her homage. Above everything, she sorrows to see so many deny her Son. . Catholic devotion to Mary is found on all the virtues which human nature should and would possess, but seldom does. Mary is worthy of the admiration which men give her. Hers is a heart adorned as no other heart, with tenderness for the sinner Her Divine Son died to save; with meekness to confound the proud, with kindness toward human frailty; with love for all, because God has loved them first. . It is, however, Mary’s holiness and purity that become the special object of our devotion; a purity that become the special object of our devotion; a purity of soul and body that we should revere and strive to imitate. Sin and Satan were never a part of Mary’s life. Would that we could say the same! Not for a moment was there ever any difference between her will and that of the Most High. Not for a moment was there anything in Mary that could in any way displease her Lord. Of all God’s creatures, Mary is indeed all fair, the beloved of the Almighty. . During this month dedicated to her, let us admire the sinlessness of God’s Mother, of our own Heavenly Mother. With God’s grace and Mary’s assistance and intercession, we can achieve that purity of soul that is pleasing to her and to her Son. Our Lady Queen of May! AMEN AUSTRALIA MENNER ! https://www.instagram.com/reel/C6cXc_LyU05/?utm_source=ig_web_copy_link Oh lord we beg thy mercy on the souls in purgatory who lived most of their lives indulging in and hoarding material wealth which replaced Your presence in their lives, those who fought for property making money the prime object and those who were obsessed with riches, power, name and status and used fraud and blackmail to achieve their deceitful desires. Look with pity on these thy servants who were touched with remorse and regret for their actions at the last moment, realised the effect of their follies, begged for thy forgiveness and died in your grace. Reduce their sentence of moral debt by your gracious pardon, remit the consequences of their sins and whatever evil they did as they lie in mournful groans looking up with pleading, sad tear filled eyes. Deliver them from their torments, call them and admit them into thy presence to behold the magnificence of your beatific vision. Amen†Oh St. Joseph most faithful pillar of families and terror of demons intercede for the poor souls in purgatory especially our deceased family, friends the clergy and religious who had recourse to you and have gone before us marked with the sign of faith Please turn your gaze to the soul who is most forgotten in purgatory and crying to you for help, obtain from thy divine foster son mercy, forgiveness and quick deliverance for these suffering souls into Heaven to behold the beatific vision, and when my time is up and my soul finds itself in deep anguish in that holy prison of grace, I beg you through your powerful intercession to be prompt in obtaining for me pardon and delivering me from purgatory so that I can see you, Jesus and Mary face to face. Oh St. Joseph true Spouse of the Blessed Virgin Mary, pray for us and for the dying today. Amen 🕯️April 15th 𝗦𝗮𝗶𝗻𝘁 𝗛𝘂𝗻𝗻𝗮 𝗼𝗳 𝗔𝗹𝘀𝗮𝗰𝗲 Also known as • The Holy Washerwoman • Huna, Una Profile Daughter of the duke of Alsace. Wife of an Alsatian nobleman named Huno of Hunnaweyer, she lived in the diocese of Strasbourg. Mother of one; her son, Deodatus, was baptized by Saint Deodatus of Nevers, and eventually became a monk. Donated property to monasteries, and financed the construction of churches. Devoted to the poor, Hunna would help the less advantaged with any task, and was given to helping all her neighbors, regardless of class or station, with their laundry. Born 7th century in the Alsace region (part of modern France) Died • 679 in Hunawir, Alsace (in modern France) of natural causes • buried there • relics re-located on 15 April 1520 • a holy, healing well sits near her shrine • relics destroyed during the Reformation Canonized 1520 by Pope Leo X Patronage • laundresses, laundry workers, washerwomen Representation • noblewoman surrounded by linens • woman washing clothes for the poor and sick • with Saint Deodatus of Nevers April 16 𝗦𝗮𝗶𝗻𝘁 𝗕𝗲𝗿𝗻𝗮𝗱𝗲𝘁𝘁𝗲 𝗼𝗳 𝗟𝗼𝘂𝗿𝗱𝗲𝘀 Also known as • Bernardette Soubirous • Sleeping Saint of Nevers • Bernada, Bernardetta, Bernardette, Maria Bernadette, Marie Bernarde Additional Memorial 18 February in France Profile Oldest of six children born to François and Louise Casterot, and grew up very poor. Hired out as a servant from age 12 to 14. Shepherdess. On 11 February 1858, around the time of her first Communion, she received a vision of the Virgin; her own account of it is in the Readings section below. She received seventeen more in the next five months, and was led to a spring of healing waters. She moved into a house with the Sisters of Nevers at Lourdes where she lived, worked, and learned to read and write. The sisters cared for the sick and indigent, and at age 22 they admitted Bernadette into their order since she was both. Always sick herself, and often mistreated by her superiors, she died with a prayer for Mary’s aid. Since the appearances of Mary to young Bernadette in 1858, more than 200 million people have visited the shrine of Lourdes. Born 7 January 1844 at Lourdes, Hautes-Pyrénées, France Died • 16 April 1879, Nevers, Nièvre, France of natural causes • body incorrupt • the sisters covered the body in wax, and it is on display in Nevers Canonized 8 December 1933 by Pope Pius XI Patronage • against bodily ills, illness and sickness • against poverty • Lourdes, France • people ridiculed for their piety • poor people • shepherdesses • shepherds • sick people Video YouTube PlayList Readings Nothing is anything more to me; everything is nothing to me, but Jesus: neither things nor persons, neither ideas nor emotions, neither honor nor sufferings. Jesus is for me honor, delight, heart and soul. – Saint Bernadette You must receive God well; give Him a loving welcome, for then He has to pay us rent. – Saint Bernadette The more I am crucified, the more I rejoice. – Saint Bernadette Soubirous I had gone down one day with two other girls to the bank of the river Gave when suddenly I heard a kind of rustling sound. I turned my head toward the field by the side of the river, but the trees seemed quite still and the noise was evidently not from them. Then I looked up and caught sight of the cave where I saw a lady wearing a lovely white dress with a bright belt. On top of each of her feet was a pale yellow rose, the same color as her rosary beads. At this I rubbed my eyes, thinking I was seeing things, and I put my hands into the fold of my dress where my rosary was. I wanted to make the sign of the cross, but for the life of me I couldn’t manage it, and my hand just fell down. Then the lady made the sign of the cross herself, and at the second attempt I managed to do the same, though my hands were trembling. Then I began to say the rosary while the lady let her beads clip through her fingers, without moving her lips. When I stopped saying the Hail Mary, she immediately vanished. I asked my two companions if they had noticed anything, but they said no. Of course, they wanted to know what I was doing, and I told them that I had seen a lady wearing a nice white dress, though I didn’t know who she was. I told them not to say anything about it, and they said I was silly to have anything to do with it. I said they were wrong, and I came back next Sunday, feeling myself drawn to the place…. The third time I went, the lady spoke to me and asked me to come every day for fifteen days. I said I would and then she said that she wanted me to tell the priests to build a chapel there. She also told me to drink from the stream. I went to the Gave, the only stream I could see. Then she made me realize she was not speaking of the Gave, and she indicated a little trickle of water close by. When I got to it I could only find a few drops, mostly mud. I cupped my hands to catch some liquid without success, and then I started to scrape the ground. I managed to find a few drops of water, but only at the fourth attempt was there sufficient for any kind of a drink. The lady then vanished and I went back home. I went back each day for fifteen days, and each time, except one Monday and one Friday, the lady appeared and told me to look for a stream and wash in it and to see that the priests build a chapel there. I must also pray, she said, for the conversion of sinners. I asked her many times what she meant by that, but she only smiled. Finally, with outstretched arms and eyes looking up to heaven, she told me she was the Immaculate Conception. During the fifteen days she told me three secrets, but I was not to speak about them to anyone, and so far I have not. – from a letter by Saint Bernadette https://catholicsaints.info/saint-bernadette-of-lourdes/

Icon for this message's header

thereturnedcatholic

Come on Men of Adelaide, it’s our time to rise up. Adelaide Men’s Rosary this Saturday 12:15, at St Francis Xavier’s Cathedral (Mary Mackillop Plaza). ***Video from @newarkfilms • Rain, hail or shine, every first Saturday at the St.Marys Courtyard. Mens Rosary Crusade. Join us for the next one!** *** From @sachinettiyil Australia’s Sydney is witnessing a revival of the Catholic faith! 🔥 *46 seminarians in formation at Good Shepherd seminary in Sydney *Monthly Rosary rallies with participants around 500 *Over 250 conversions to Catholicism at this year’s Easter vigil Thanks to the Catholic leadership in Sydney, especially to the late Cardinal George Pell! *** #catholic #Catholics #tradcatholic #tradcatholics #tradcatholicman #catolico #latinmass #gospel #jesus #gesu #gesù #cattolico #jesusdiedforyou #rosary #romancatholic #tlm #TraditionalLatinMass #adelaidecatholics #adelaidecatholic #romancatholic #rosary #praytherosary #hailmary #avemaria #proudcatholic #mothermary #lambofgod #eucharist #catholicism #ourladyoftherosary #ourladyoffatima #adelaidemensrosarycrusade

Öppna

16:25

Du har skickat

The Practice of the Nine First Wednesdays: A Devotion Promulgated by the Pious Union of St. Joseph. . Every Wednesday is dedicated in a special way to St. Joseph. Make the Nine First Wednesdays [in a manner similar to the Nine First Fridays of the Sacred Heart] in honor of St. Joseph for a happy death, for yourself and your dear ones. As charity is one of the best ways to be worthy of the grace of a happy death, offer your First Wednesday Mass and Communion and devotions in honor of St. Joseph in a special way for the salvation of the dying, most especially for an undying sinner who is to lose his soul without the grace of final repentance. . Our Lord permits St. Joseph to take from His Divine treasury with full hands in order to give souls the treasures of Divine grace and mercy, like Joseph, the son of Jacob, who took corn from the granaries of the King of Egypt to feed his brethren and all who had recourse to him. From the heights of Heaven, the King of Glory speaks to us the same words as Pharao spoke to the starving people of Egypt: “Go to Joseph.” . The Go to Joseph Prayers: . I In the miseries of this vale of tears, to whom shall we have recourse, O blessed Joseph, if not to thee, to whom thy beloved spouse Mary entrusted all her rich treasures, that thou might keep them to our advantage? “go to my spouse, Joseph,” Mary seems to say to us, “and he will comfort you, he will deliver you from the misfortunes which now oppress you and will make you happy and contented” Have pity on us, therefore, O St. Joseph; have pity on us through that love which thou didst cherish toward a spouse so worthy and amiable. . Our Father, Hail Mary, Glory Be. . II We are fully conscious that we have offended the justice of God by our sins and deserve His most severe chastisements. Not what shall be our place of refuge? “go to Joseph,” Jesus seems to say to us; “Go to Joseph, in whom I was well pleased and whom I had for My foster father. To him, as to a father, I have communicated all power, that he may use it for your good according to his own desire.” Pity us, therefore, O blessed Joseph, pity us, for the great love thou didst bear toward a Son so admirable and so dear. . Our Father, Hail Mary, Glory Be. . III Unhappily the sins we have committed call down upon the heaviest scourges: this we must confess. In what ark shall we take refuge in order to be saved? Where shall we find the blessed rainbow that shall give us comfort and hope in the midst of our afflictions? “Go to Joseph,” the Eternal father seems to say to us: “Go to him who took My place on earth with regard to My Son made man. I entrusted to his keeping My Son, who is the unfailing source of grace; therefore, every grace is in his hands.” Pity us, then, dear St. Joseph, pity us by thy great love for Almighty God, Who has been so generous to thee. . Our Father, Hail Mary, Glory Be.Joseph, unlike Jesus and Mary, you were just like us. You were not God’s only begotten Son, and yet you were created to raise and protect and guide in human ways, God’s Son. You were not born without sin, and yet you were created to be husband to a woman born without sin. In theory, then, you were just like us, and yet, how often can we say we are just like you? Help us, foster father of Jesus and husband of Mary, to be loving spouses, good parents, and diligent workers. Guide us to do the labor God gives us, in our families and in our workplaces, without complaints or self-pity. Strengthen us with the patience to accept our lot in life and follow the path God has set us on. Amen. (May 1st is the Feast Day of St. Joseph the Worker.) Du har skickat Novena Prayer to Our Lady of the Abandoned Ones of Santa Ana (Virgen de los Desamparados) May 3 – 11 . Oh, most Glorious and Sweet Virgin Mary, the most beautiful creation of Almighty God, bright as the sun, fair as the moon and Queen of heaven and earth, we call on thee, for thy heart is most amiable, and with a heart, most like the Heart of Jesus, full of goodness and compassion and worthy of all veneration and tenderness. . We call on thee, we acclaim thee for thou art the Mother of Mercy, health of the sick, refuge of sinners, comforter of the afflicted, good and loving of all mothers. . We call on thee, for thou art the immaculate Mother of God and our most beloved Mother of the Abandoned, for just as thou holdest dear the Child Jesus in thy loving arms, thou also holdest dear the abandoned and aborted children everywhere. . Most clement, sweet and loving Virgin Mary, Our Lady of the Abandoned, Patroness of Santa Ana, we humbly beseech thee to help us obtain the grace we ask of thee that we so desire, if it be for the greater glory of God and the salvation of my soul . your petitions . and accept our sincere consecration that we make of ourselves in this novena. Amen.Oh God convert the hearts of poor sinners especially those who are dying, deliver the souls in purgatory from their great sufferings especially those who are most forsaken. Hear the prayers and petitions made by the priest and the faithful for thy penitent servants who lie in despair and deep anguish. As the wine in the chalice is transubstantiated into the precious blood of thy divine Son during the holy sacrifice of the masses being celebrated on all the altars throughout the world, let the drops of the precious blood ease their excruciating burns, blot out their sins and mitigate their searing punishment. Send thy angels to deliver them into thy divine presence where they will prostrate themselves before the throne of grace with grateful thanks and sing thy praises forever and ever. Amen🕯️TORSDAG 2 MAJ 2024: BE FÖR MIRAKLAR MED MIRJANA SOLDO Här är två meningar som Mirjana sa, i Medjugorje: “Om du bara en gång såg tårarna rann ur Gospas ögon på grund av de icke-troende, skulle du inte glömma att be för dem! “”/”När man ber för de icke-troende torkar man tårarna som rinner från Jungfruns kinder. “/För de icke-troende och för de otroliga sovande i var och en av oss: “Jag hälsar dig Maria… “St. Peregrine is the patron saint of cancer patients. Join us in saying the prayer to Saint Peregrine for all those struggling with cancer. O great St. Peregrine, you have been called “The Mighty,” “The Wonder-Worker,” because of the numerous miracles which you have obtained from God for those who have had recourse to you. For so many years you bore in your own flesh this cancerous disease that destroys the very fibre of our being, and who had recourse to the source of all grace when the power of man could do no more. You were favoured with the vision of Jesus coming down from His Cross to heal your affliction. Ask of God and Our Lady, the cure of the sick whom we entrust to you. (Pause here and silently recall the names of the sick for whom you are praying) Aided in this way by your powerful intercession, we shall sing to God, now and for all eternity, a song of gratitude for His great goodness and mercy. Amen

Öppna

16:41

Du har skickat

Prayer for Thursday with 3 Ave’s. . Queen of Heaven, who sittest enthroned above all the choirs of the angels nighest to God, from this vale of miseries I, a poor sinner, salute thee, praying thee in thy love to turn upon me those gracious eyes of thine. See, Mary, the dangers among which I dwell, and shall ever have to dwell whilst I live upon this earth. I may yet lose my soul, Paradise, and God. In thee, Lady, is my hope. I love thee; and I sigh after the time when I shall see thee and praise thee in Paradise. O Mary, when will that blessed day come that I shall see myself safe at thy feet? When shall I kiss that hand, which has dispensed to me so many graces? Alas, it is too true, O my Mother, that I have ever been very ungrateful during my whole life; but if I go to Heaven, then I will love thee there every moment of a whole eternity, and make thee reparation in some sort for my ingratitude by ever blessing and praising thee. Thanks be to God, for that He hath vouchsafed me this hope through the Precious Blood of Jesus, and through thy powerful intercession. This has been the hope of all thy true lovers; and no one of them has been defrauded of his hope. No: neither shall I be deceived of mine. O Mary, pray to thine own Son Jesus, as I also will pray to Him, by the merits of His Passion, to strengthen and increase this my hope. . 3 Ave Maria’s. The Practice of the Nine First Wednesdays: A Devotion Promulgated by the Pious Union of St. Joseph. . Every Wednesday is dedicated in a special way to St. Joseph. Make the Nine First Wednesdays [in a manner similar to the Nine First Fridays of the Sacred Heart] in honor of St. Joseph for a happy death, for yourself and your dear ones. As charity is one of the best ways to be worthy of the grace of a happy death, offer your First Wednesday Mass and Communion and devotions in honor of St. Joseph in a special way for the salvation of the dying, most especially for an undying sinner who is to lose his soul without the grace of final repentance. . Our Lord permits St. Joseph to take from His Divine treasury with full hands in order to give souls the treasures of Divine grace and mercy, like Joseph, the son of Jacob, who took corn from the granaries of the King of Egypt to feed his brethren and all who had recourse to him. From the heights of Heaven, the King of Glory speaks to us the same words as Pharao spoke to the starving people of Egypt: “Go to Joseph.” . The Go to Joseph Prayers: . I In the miseries of this vale of tears, to whom shall we have recourse, O blessed Joseph, if not to thee, to whom thy beloved spouse Mary entrusted all her rich treasures, that thou might keep them to our advantage? “go to my spouse, Joseph,” Mary seems to say to us, “and he will comfort you, he will deliver you from the misfortunes which now oppress you and will make you happy and contented” Have pity on us, therefore, O St. Joseph; have pity on us through that love which thou didst cherish toward a spouse so worthy and amiable. . Our Father, Hail Mary, Glory Be. . II We are fully conscious that we have offended the justice of God by our sins and deserve His most severe chastisements. Not what shall be our place of refuge? “go to Joseph,” Jesus seems to say to us; “Go to Joseph, in whom I was well pleased and whom I had for My foster father. To him, as to a father, I have communicated all power, that he may use it for your good according to his own desire.” Pity us, therefore, O blessed Joseph, pity us, for the great love thou didst bear toward a Son so admirable and so dear. . Our Father, Hail Mary, Glory Be. . III Unhappily the sins we have committed call down upon the heaviest scourges: this we must confess. In what ark shall we take refuge in order to be saved? Where shall we find the blessed rainbow that shall give us comfort and hope in the midst of our afflictions? “Go to Joseph,” the Eternal father seems to say to us: “Go to him who took My place on earth with regard to My Son made man. I entrusted to his keeping My Son, who is the unfailing source of grace; therefore, every grace is in his hands.” Pity us, then, dear St. Joseph, pity us by thy great love for Almighty God, Who has been so generous to thee. . Our Father, Hail Mary, Glory Be.Joseph, unlike Jesus and Mary, you were just like us. You were not God’s only begotten Son, and yet you were created to raise and protect and guide in human ways, God’s Son. You were not born without sin, and yet you were created to be husband to a woman born without sin. In theory, then, you were just like us, and yet, how often can we say we are just like you? Help us, foster father of Jesus and husband of Mary, to be loving spouses, good parents, and diligent workers. Guide us to do the labor God gives us, in our families and in our workplaces, without complaints or self-pity. Strengthen us with the patience to accept our lot in life and follow the path God has set us on. Amen. (May 1st is the Feast Day of St. Joseph the Worker.) Du har skickat Novena Prayer to Our Lady of the Abandoned Ones of Santa Ana (Virgen de los Desamparados) May 3 – 11 . Oh, most Glorious and Sweet Virgin Mary, the most beautiful creation of Almighty God, bright as the sun, fair as the moon and Queen of heaven and earth, we call on thee, for thy heart is most amiable, and with a heart, most like the Heart of Jesus, full of goodness and compassion and worthy of all veneration and tenderness. . We call on thee, we acclaim thee for thou art the Mother of Mercy, health of the sick, refuge of sinners, comforter of the afflicted, good and loving of all mothers. . We call on thee, for thou art the immaculate Mother of God and our most beloved Mother of the Abandoned, for just as thou holdest dear the Child Jesus in thy loving arms, thou also holdest dear the abandoned and aborted children everywhere. . Most clement, sweet and loving Virgin Mary, Our Lady of the Abandoned, Patroness of Santa Ana, we humbly beseech thee to help us obtain the grace we ask of thee that we so desire, if it be for the greater glory of God and the salvation of my soul . your petitions . and accept our sincere consecration that we make of ourselves in this novena. Amen.Oh God convert the hearts of poor sinners especially those who are dying, deliver the souls in purgatory from their great sufferings especially those who are most forsaken. Hear the prayers and petitions made by the priest and the faithful for thy penitent servants who lie in despair and deep anguish. As the wine in the chalice is transubstantiated into the precious blood of thy divine Son during the holy sacrifice of the masses being celebrated on all the altars throughout the world, let the drops of the precious blood ease their excruciating burns, blot out their sins and mitigate their searing punishment. Send thy angels to deliver them into thy divine presence where they will prostrate themselves before the throne of grace with grateful thanks and sing thy praises forever and ever. Amen🕯️TORSDAG 2 MAJ 2024: BE FÖR MIRAKLAR MED MIRJANA SOLDO Här är två meningar som Mirjana sa, i Medjugorje: “Om du bara en gång såg tårarna rann ur Gospas ögon på grund av de icke-troende, skulle du inte glömma att be för dem! “”/”När man ber för de icke-troende torkar man tårarna som rinner från Jungfruns kinder. “/För de icke-troende och för de otroliga sovande i var och en av oss: “Jag hälsar dig Maria… “St. Peregrine is the patron saint of cancer patients. Join us in saying the prayer to Saint Peregrine for all those struggling with cancer. O great St. Peregrine, you have been called “The Mighty,” “The Wonder-Worker,” because of the numerous miracles which you have obtained from God for those who have had recourse to you. For so many years you bore in your own flesh this cancerous disease that destroys the very fibre of our being, and who had recourse to the source of all grace when the power of man could do no more. You were favoured with the vision of Jesus coming down from His Cross to heal your affliction. Ask of God and Our Lady, the cure of the sick whom we entrust to you. (Pause here and silently recall the names of the sick for whom you are praying) Aided in this way by your powerful intercession, we shall sing to God, now and for all eternity, a song of gratitude for His great goodness and mercy. Amen Gino Velasco II 22 tim · MAY DEVOTIONS and THE HOLY ROSARY. As a Catholic i don’t know if you sometimes feel disappointed and discouraged whenever non-catholics questions and queries you about praying the rosary.. I’m startled because i know what i’ve gained and how i’ve been sustained by the power of the Holy rosary. Our present generation thinks that the only sustaining prayer for this age is to “take it by force” that’s to always be in prayer and a violent one for that… They will tell you how brutal the devil is,as such you must be in constant battle of prayer, fasting, reading the words, speaking in tongues, vigils and the likes for one to be saved… But the shock of it all, is that as seemingly right as they are, the problems, temptations, troubles and lack of answers dominates us all.. Look, before you cast and bind the devil and it’s minions, you must practice, self control, humility and true love. Those are the weapons you will use to embark on a prayerful journey to defeating the devil.. People with the mindset of praying to take it by force, are mostly filled with pride and self exultation.. meanwhile as lengthy and slow and gentle the prayer of the Holy rosary may seem, that’s is how it penetrates and transforms the heart and mind. To be continued…… Ave, Maria.https://www.facebook.com/photo?fbid=1681755105965552&set=a.338582780282798

Icon for this message's header

Gino Velasco II

MAY DEVOTIONS and THE HOLY ROSARY. As a Catholic i don’t know if you sometimes feel disappointed and discouraged whenever non-catholics questions and queries you about praying the rosary.. I’m startled because i know what i’ve gained and how i’ve been sustained by the power of the Holy rosary. Our present generation thinks that the only sustaining prayer for this age is to “take it by force” that’s to always be in prayer and a violent one for that… They will tell you how brutal the devil is,as such you must be in constant battle of prayer, fasting, reading the words, speaking in tongues, vigils and the likes for one to be saved… But the shock of it all, is that as seemingly right as they are, the problems, temptations, troubles and lack of answers dominates us all.. Look, before you cast and bind the devil and it’s minions, you must practice, self control, humility and true love. Those are the weapons you will use to embark on a prayerful journey to defeating the devil.. People with the mindset of praying to take it by force, are mostly filled with pride and self exultation.. meanwhile as lengthy and slow and gentle the prayer of the Holy rosary may seem, that’s is how it penetrates and transforms the heart and mind. To be continued…… Ave, Maria.

Facebook

Visat av Adrijana Kum kl. 17:40

Öppna

17:43

Du har skickat

ti nesmis peci meso ili ribu na svojem ali paliti KURANE to je dozvoleno opet dozvolila policija da neki palu KURANE

Öppna

Du har skickat

ali nesmis peci ribu na weber gurme grill

Öppna

Du har skickat

ako ni na gas

Öppna

Du har skickat

oni su po 3000- SKR

Öppna

Du har skickat

ima kola pa vozis ga kamo ces mores ga premistiti

Öppna

Du har skickat

ovo ide samo prema djavlu ne prema KRISTU

Öppna

Du har skickat

DEVETNICA U ČAST BLAŽENOM IVANU MERZU Tekst ove devetnice namijenjen je za dvije svrhe: može se upotrijebiti kao priprava pred liturgijski blagdan bl. Ivana Merza 10. svibnja, ili za bilo koju prigodu povezanu s proslavom njegovih obljetnica. Druga svrha jest da posluži vjernicima kao molitva za dobivanje milosti po zagovoru bl. Ivana. Tom prigodom nakon završetka molitava predviđenih za svaki dan treba nadodati i posebnu molitvu za postignuće tražene milosti (str. 34). Oni koji obavljaju devetnicu da zadobiju milost trebaju imati u vidu da je sveta liturgija sa središtem u Euharistiji bila bl. Ivanu Merzu trajan izvor na kojem je hranio svoj život vjere i crpio snagu za ostvarenje svetosti. Preporuča se stoga za vrijeme devetnice obaviti sv. ispovijed i bar jedanput primiti sv. pričest; koji mogu neka pohode njegov grob u Bazilici Srca Isusova u Zagrebu, Palmotićeva 31. Devetnica je sastavljena prema raznim vrlinama u kojima se isticao bl. Ivan Merz. Dodane su i njegove misli; kod javne molitve devetnice u crkvi mogu se izabrati neke od njih, a naizmjenično ih mogu čitati za to prije određeni čitači. Na kraju devetnice nalaze se još dodatne misli bl. Ivana o istim temama koje se mogu upotrijebiti prema pojedinim danima. Uvodna molitva Gospodine Bože, započinjemo devetnicu u čast tvoga vjernog sluge, blaženog Ivana Merza koji je tebe proslavio na zemlji i u kojem si se ti divno proslavio. U njemu si nam darovao divan primjer svetosti i potičeš nas da idemo njegovim putem vjernosti života po svetom Evanđelju. Po njegovu zagovoru udijeli nam svima potrebne milosti u vršenju naših staleških dužnosti, te da i mi poput blaženog Ivana ostvarimo svetost kršćanskoga života i tako te proslavimo ovdje na zemlji. Po Kristu Gospodinu našemu. Amen. P r v i d a n ŽIVOT – SMRT – PROLAZNOST – VJEČNOST Blaženi Ivane, razmišljajući o tajni života i smrti još kao mladić brzo si uočio prolaznost svega zemaljskoga. Misao na vječnost stalno je bila nazočna u tvome duhu. Boravkom na bojištu, svakodnevno suočen s trpljenjem i smrću, te prosvijetljen milošću Božjom potpuno si promijenio svoj pogled na svijet. Jedine zadovoljavajuće odgovore na sva temeljna životna pitanja našao si u kršćanskoj vjeri. Vođen milošću Božjom ostavio si nam o tome misli koje su i danas aktualne. Slušamo te kako nam i danas govoriš kroz svoje izreke: Misli bl. Ivana o prolaznosti života i o vječnosti: – Ovaj je život samo kratka priprava za vječnost. – Trebamo nastojati zasladiti i ovo kratko doba života asketskim životom. – Osjećam kako je ovaj život samo prolazna faza u onaj trajni. – Bol, patnja, pogled na tolike tisuće iznakaženih, mrtvih i ispaćenih ljudi pere sa čovjeka sve prolazno i velikom mu energijom sugerira smisao života. – Najvažnije je pitanje za čovjeka problem smrti. – Život nije uživanje, nego žrtva. – Čovjek je ovdje samo putnik, njegovo pravo određenje nije na toj zemlji, on je izabran za nešto više. – U ovome leži filozofija sreće: valja postaviti težište svih naših želja u onaj svijet. – Treba sve sile ovoga života usredotočiti prema životu koji slijedi nakon boravka na zemlji. – Upotrijebimo sve naše energije da spasimo svoje duše i što više duša naših bližnjih. (Ostale misli bl. Ivana Merza o istoj temi vidi u Dodatku na kraju Devetnice.) Pomolimo se! Gospodine Bože, Ti si svoga slugu blaženog Ivana prosvijetlio da shvati smisao života i nađe odgovore na sva pitanja u svjetlu kršćanske vjere. Nakon mnogih razmišljanja blaženi je Ivan razumio da je ovaj zemaljski život samo priprema za onaj drugi nebeski u koji je on već ušao. Po njegovu zagovoru molimo te da i nama udijeliš milost prosvijetljenog gledanja na ovozemaljski život, da budemo svjesni njegove prolaznosti i da ga što bolje iskoristimo za vječnost. Daj da nas ništa ne odvrati od vječnog života prema kojemu putujemo, a u koji je već ušao tvoj sluga blaženi Ivan. To te molimo po Kristu Gospodinu našemu. Amen. DODATNA MOLITVA ZA SVE DANE U DEVETNICI Ako se devetnica moli da se isprosi milost po zagovoru bl. Ivana treba svakoga dana dodati još i ovu molitvu: Oče nebeski, u blaženom Ivanu Merzu dao si nam divan uzor kršćanskih vrlina. Svojim svetim životom on nam je pokazao kako se uz pomoć Tvoje milosti i u laičkom staležu može postići svetost života. Pomozi nam da ohrabreni njegovom ljubavlju prema Kristu i Crkvi idemo putem svetosti i nasljedujemo njegovu apostolsku revnost u širenju Tvoga Kraljevstva. Po njegovu zagovoru udijeli mi posebnu milost za koju te sada molim… ako je to na korist mome vječnom spasenju, a Tebi na slavu. Po Kristu Gospodinu našemu. Amen. Slava Ocu… (Mogu se dodati još i Litanije bl. Ivana Merza.) D r u g i d a n BOG I RELIGIJA Blaženi Ivane, odgajan si u liberalnoj sredini i tek pod konac gimnazije počeo si ozbiljnije razmišljati o religioznim temama. Promatrao si stvoreni svijet oko sebe, napose svemir i zaključuješ na postojanje Stvoritelja koji svime upravlja. Kroz osobno razmišljanje, kroz promatranje prirode i kroz umjetnost dolazio si do spoznaje prave religije i njezine vrijednosti za tvoj život. Pravu si religiju postupno pronašao jedino u katoličkoj vjeri kojoj ćeš potom posvetiti cijeli svoj život. Ostavio si nam divne misli o svome usponu prema Bogu koji te je sve više prosvjetljivao i privlačio svojom milošću, a ti si mu se spremno odazivao. Iz tvojih misli naziremo svjetlo Božje milosti koja je rasvjetljavala Tvoj um: Misli bl. Ivana Merzu o Bogu – Sve divote svijeta, sva priroda, dovode do spoznaje da je to sve od neizmjernog Duha, od Ideala čovječanstva, od Istine, Dobrote i Ljepote. – Ja vjerujem u Gospoda Boga svemogućega, vjerujem da je On savršen Duh u slobodi volje i veličini. – Bože, koliko Te ljubim, koliko Ti zahvaljujem što mi sada napunjaš dušu čudnom, punom slašću. Kako se moja duša diže, kako leti k Tebi, htjela bi da nadčovječnom snagom razbije ova prsa i ode gore da se vječno s Tobom sjedini. – Najbolja upotreba vremena jest kontemplacija o Bogu i o objavljenim istinama. – Apsolutno je zadovoljstvo samo u Bogu. – Postoji jedan Bog koji neprestano djeluje na ljudske duše. – Čovjek, koji je gospodar sve prirode, ima pravo da mu sva priroda služi, ali ima i dužnost da kao Gospodaru svega u ime cijele prirode daje Bogu čast i slavu. (Ostale misli bl. Ivana Merza o istoj temi vidi u Dodatku na kraju Devetnice.) Pomolimo se: Gospodine Bože, tvoj je sluga, blaženi Ivan, rasvijetljen i vođen tvojom milošću pronašao put do tebe. Objavio si mu se u ljepotama stvorenoga svijeta, u veličajnosti svemira, i u nutrini srca koje teži tebi, svome izvoru. Ti si ga k sebi privlačio, a on se spremno odazivao poticajima tvoga Duha. Udijeli po njegovu zagovoru i nama milost da se uvijek odazivamo tvojim poticajima, da te otkrivamo i pronalazimo u stvorenim stvarima i preko njih da se uspinjemo prema tebi, te se zajedno s blaženim Ivanom i mi s tobom vječno sjedinimo. Po Kristu Gospodinu našemu. Amen. Slava Ocu … (Ako se devetnica moli da se isprosi milost po zagovoru bl. Ivana treba izmoliti svakoga dana dodatnu molitvu od prvoga dana. Mogu se dodati još i litanije bl. Ivana Merza.) T r e ć i  d a n ISUS KRIST I LJUBAV NJEGOVA SRCA U EUHARISTIJI Blaženi Ivane, središte tvoga kršćanskog života bio je naš Spasitelj Isus Krist. Njega si susretao najprije kao kozmičkog vladara svemira, zatim nazočnog u liturgiji Crkve i crkvenoj hijerarhiji, a napose si ga gledao u rimskom biskupu – Papi; prepoznavao si ga u bližnjemu, a Kristovu ljubav posebno si štovao i u nju se pouzdavao pod znakom njegova Presvetog Srca. Najvažnije mjesto tvoga susreta sa Spasiteljem bila je presveta Euharistija koja je postala središte tvoga duhovnog života. Još od svojih studentskih dana svakodnevno si prisustvovao svetoj misi i primao svetu Pričest. Isus nazočan u Euharistiji davao ti je nadahnuće i snagu za tvoje brojne apostolske pothvate. Svakodnevno si adorirao, a ljubav prema Euharistijskom Isusu svesrdno si širio među mlade. Osobno si se posvetio Srcu Isusovu. Sve što si činio, radio si “na slavu Presvetog Srca Isusova” (D, 21.1.1928.). Božanska Providnost nagradila je tvoje pouzdanje u Srce Isusovo i na vidljiv način: tvoje tijelo očekuje uskrsnuće pod svodovima Bazilike Srca Isusova u Zagrebu koja je bila mjesto tvoga posvećenja i uspona prema Bogu. Slušamo tvoje pobudne misli koje si nam ostavio o našem Spasitelju: Misli bl. Ivana Merza o Isusu Kristu i Euharistiji – Krist je došao na svijet da posveti svu prirodu, svakoga čovjeka i svaku narodnost. – Pričest je izvor života. – Svatko znade kako blizina Euharistije krijepi. – Ne zaboravimo na Kristovu neizmjernu ljubav i posvetimo veću pažnju maloj bijeloj Hostijici, koja osamljena na nas čeka u studenim crkvicama. – U sv. Pričesti gdje se vaše tijelo i vaša duša ujedinjuje sa samim Božanstvom, treba biti vrhunac vašega života; – Sjedinjujući se s Kristom u sv. Pričesti već se na zemlji ispunjava vaša zadnja svrha i postajete dionicima same biti Božje. – Euharistija nas vodi k vrhuncu kršćanske savršenosti, pravog unutarnjeg života. – Euharistija je naša prva radost na zemlji; po njoj već postajemo dionicima buduće nebeske slave. – U svetoj Pričesti duša slavi svoje trijumfe, postaje slična svome božanskom Zaručniku, postaje božanska, postaje dionicom neizmjernosti i vječnosti. – Srce Isusovo, Tebi posvećujem svoj život: ako je na Tvoju slavu da trpim i tako dođem k Tebi, neka bude Tvoja volja. – Presveto Srce Isusovo je najjači faktor za rekristijanizaciju društva. – Očekujem milosrđe Gospodinovo i nepodijeljeno, potpuno, vječno posjedovanje Presvetog Srca Isusova. – (Iz Testamenta) (Ostale misli bl. Ivana Merza o istoj temi vidi u Dodatku na kraju Devetnice.) Pomolimo se! Gospodine Isuse, ti si blaženom Ivanu otkrio sebe i bogatstvo svoga božanskog života u svome presvetom Srcu koje je on veoma štovao i ljubio; u tebi je našao središte svoga života. Obdario si ga posebnim nadnaravnim darom razumijevanja i duboke vjere u presveti sakramenat Euharistije. Svim svojim bićem on je duboko štovao ovo otajstvo tvoje ljubavi primajući ga svakodnevno u svoje srce i često mu se klanjao u pohodima crkvama. Po njegovu zagovoru udijeli i nama spoznanje ljubavi tvoga Presvetog Srca da ti i mi možemo u poniznosti služiti, otkrivati ljubav tvoga srca drugima i tako širiti tvoju slavu privodeći bližnje vječnom spasenju. Daj da nam presveta Euhristija postane središtem našega duhovnog života odakle ćemo crpsti snagu za svoje posvećenje i za svoju ljubav prema bližnjemu. Po Kristu Gospodinu našemu. Amen. Slava Ocu … (Ako se devetnica moli da se isprosi milost po zagovoru bl. Ivana treba izmoliti svakoga dana dodatnu molitvu od prvoga dana. Mogu se dodati još i Litanije bl. Ivana Merza.) Č e t v r t i d a n BLAŽENA DJEVICA MARIJA Blaženi Ivane, tebe je posebno resila duboka pobožnost prema Blaženoj Djevici Mariji. Već kao mladić utjecao si se Blaženoj Gospi da ti pomaže u borbi protiv grijeha i da ti čuva čistoću duše. Njoj u čast položio si zavjet čistoće, a Ona ti je pomogla da si ga mogao savjesno obdržavati na udivljenje svih koji su te poznavali i divili se djevičanskom sjaju tvoje duše. Pobožnost prema Mariji napose si produbio u Lurdu gdje si zavolio krunicu, koja ti je uz Euharistiju postala najvjernijim prijateljem do groba, te si je svakodnevno molio. Bio si veliki promicatelj štovanja Lurdske Gospe, kojoj si posvetio brojna predavanja i pisane tekstove. Često si javno isticao ulogu Blažene Djevice Marije za duhovni život svakog vjernika pa si nam tako o Blaženoj Gospi ostavio poticajne misli i svoje iskrene molitve za pomoć: Misli bl. Ivana o Blaženoj Djevici Mariji – Majko moja dobra, Najveća, molim Te, napuni moju dušu lijepim osjećajima i plemenitim mislima, uvijek mi označi pravi put, pa makar mi i bilo teško slijediti ga. – Moja molitva sada ide Neoskvrnjenoj: neka me u ovom gradu Beču prati na svakom koraku. Svaki moj hod i korak neka bude usmjeren lijepom. – Majko vječna, Ti koja si utjelovljenje poezije, svega lijepog i vječnog, daj da i dalje mogu primati darove ljepote! – Svećenik koji nam dijeli Euharistiju, zapravo nadomješta Blaženu Djevicu Mariju koja nam daje puninu svoga vlastitog unutarnjeg života, koja nam daje samog Boga, Isusa Krista euharistijskoga. – Ako mi Blažena Djevica Marija i nije posve izliječila oči – tako da s dosta poteškoća čitam – to sam u Lurdu zavolio krunicu, koja će mi biti uz sv. Euharistiju najvjerniji prijatelj do groba. – Kada vam bude u životu teško i kada vas snađu nevolje, uzmite Gospinu krunicu i ona će vas utješiti i dati vam snage da sve mirno snosite s potpunim predanjem u Volju Božju. – Molimo se Mariji bez prestanka da puni svete radosti jednom preminemo u njezinu nježnom zagrljaju i na Srcu Isusovu. (Ostale misli bl. Ivana Merza o istoj temi vidi u Dodatku na kraju Devetnice.) Pomolimo se! Gospodine Isuse, blaženi je Ivan posebno štovao tvoju i našu nebesku Majku Mariju, njoj se utjecao napose u napastima protiv svete čistoće, svakodnevno je častio molitvom svete krunice, širio je njezinu slavu i branio je kad su omalovažavali njezinu majčinsku brigu za spasenje naših duša koju je pokazivala kad se u Lurdu pojavljivala. Molimo te da po njegovu zagovoru i mi tako štujemo tvoju presvetu Majku, te nam ona bude zaštitnica čistoće naših duša i utjeha u posljednjim časovima života. Amen. Slava Ocu … (Ako se devetnica moli da se isprosi milost po zagovoru bl. Ivana treba izmoliti svakoga dana dodatnu molitvu od prvoga dana. Mogu se dodati još i Litanije bl. Ivana Merza.) P e t i  d a n CRKVA – MISTIČNO TIJELO KRISTOVO Blaženi Ivane, prosvijetljen milošću Božjom Ti si poput svetoga Pavla duboko shvatio otajstvo Crkve kao Mističnog Tijela Kristova. U Crkvi si vidio i nalazio prisutnog Krista. Kad su te jednom zapitali zašto ljubiš Katoličku Crkvu odgovorio si: »Jer u njoj vidim jasnu sliku preljubljenog Spasitelja i Boga Isusa sa svim njegovim savršenstvima, a u Svetom Ocu Papi pod prilikama čovjeka, vidim Boga svoga i Gospoda svog.« Ta tvoja ljubav prema Crkvi bila je tvoje glavno obilježje kao zreloga katoličkog intelektualca i najjača ideja u tvome liku. Ona je poprimila sasvim konkretni oblik u tvojoj velikoj odanosti i poštovanju prema rimskom biskupu – papi, Petrovu nasljedniku na zemlji, te prema ostalim članovima crkvene hijerarhije. Njegove si enciklike, govore, riječi i poruke marljivo proučavao i širio drugima, napose među mladima. Sve što si o Crkvi napisao proviralo je iz tvoga dubokoga iskustva. Premda nisi bio svećenik, bio si stup Crkvi Božjoj, kako su za tebe govorili. Iz tvoje velike ljubavi prema Crkvi slijedio je tvoj nesebični apostolski angažman da sve ljude privučeš što bliže u krilo jedne svete katoličke i apostolske Crkve. Tvoje misli o svetoj Crkvi i Svetom Ocu pune su duboke vjere i zanosa: Misli blaženog Ivana Merza o Crkvi – Najveća stvar, koja postoji na svijetu jest sv. Crkva; najveća stvar u Crkvi jest Misa, a u Misi pretvorba. – Crkva je vrhunac i središte kulture i cijelog čovječanstva. – Središte svega neka bude naš Gospodin Isus, koji je u Crkvi, svome živom tijelu, posvetio cijelu prirodu i djelovanje čovječanstva. – Crkva je velebni odraz samog neizmjernog Krista. – Papa je vidljivi i živi Krist na zemlji među ljudima, zaručnik sveopće Crkve. – Papinstvo je podloga i nepomična pećina na kojoj je sazdana sva Crkva i proteže se otajstveno na sve biskupije svijeta. – Jedna je od bitnih karakteristika svakog rimskog katolika da ljubi Svetog Oca Papu i da sve svoje misli i djela ravna prema njegovim odredbama i željama. – Zgrada našeg duhovnog života, našeg vjerskog znanja i naših djelatnosti, mora se podići na nepokolebljivoj podlozi istina što ih papinstvo neprevarljivo naučava. Papinstvo je pećina i podloga duhovnom životu svakog vjernika. – U Rimu se osjeća da su svi narodi samo braća i sestre u zajedničkoj obitelji i svetoj Crkvi, koje je otac i poglavar vječni Namjesnik Božji, biskup rimski. (Ostale misli bl. Ivana Merza o istoj temi vidi u Dodatku na kraju Devetnice.) Pomolimo se! Gospodine, svome sluzi blaženom Ivanu dao si duboku spoznaju otajstva svete Crkve kojoj je on posvetio svoje biće i ljubav svoga srca; u njoj je gledao nazočnog Krista Spasitelja i želio je što više duša privući u njezino okrilje. Gajio je osobitu ljubav prema Svetom Ocu i širio je njegovo štovanje među mladima i u katoličkoj javnosti. Molimo te da po njegovu zagovoru i mi ljubimo svetu Crkvu, nju branimo, njoj služimo, njezine pastire slušamo i slijedimo, poput blaženog Ivana svaku Papinu riječ pažljivo čitamo i njegovo učenje u djelo sprovodimo pridonoseći tako širenju tvoga Kraljevstva na zemlji. Po Kristu Gospodinu našemu. Amen. Slava Ocu … (Ako se devetnica moli da se isprosi milost po zagovoru bl. Ivana treba izmoliti svakoga dana dodatnu molitvu od prvoga dana. Mogu se dodati još i Litanije bl. Ivana Merza.) Š e s t i d a n VRHUNAC MOLITVENOG ŽIVOTA U LITURGIJI Blaženi Ivane, svojim svetim životom ti si nam ostavio divan primjer čovjeka molitve. Po ustrajnoj molitvi bio si potpuno uronjen u Boga. Čak si četiri sata dnevno posvećivao molitvi u raznim oblicima: sv. misa, časoslov, krunica, adoracija, križni put. No srce i središte tvoga duhovnog i molitvenog života bila je sveta liturgija – službeno bogoslužje Katoličke Crkve. Iz njezina središta – sv. Euharistije, ti si dnevno crpio milosnu snagu za uspon prema svetosti i nadahnuća za svoj apostolski rad. Svjestan koliko je velika vrijednost svetog bogoslužja za pravi kršćanski život riječju i perom oduševljavao si i mlade i odrasle za svetu liturgiju te si tako postao i jednim od prvaka liturgijske obnove. Tvoje divne misli o liturgiji otkrivaju nam svetište tvoje duše uronjene u nadnaravni svijet, koja je težila pjevati već ovdje na zemlji neprestanu hvalu Bogu, koju ti sada s korovima anđeoskim pjevaš u vječnosti: Misli bl. Ivana Merza o molitvi i liturgiji – Naš duh teži za savršenim, velikim Duhom. U molitvi se s Njim razgovara i On mu tako čudnovato fino odgovara da čovjek misli te diše zrak visina. – U liturgiji čovjek na najsavršeniji način odaje Bogu onu čast koja mu pripada. – Liturgija je službena molitva Crkve, službena molitva Zaručnice Kristove, razgovor između Zaručnice i božanskog Zaručnika. – Kao što je prema sv. Ivanu Jaganjac središte neba, tako se isto sveta liturgija kreće oko presvete Hostije – oko samoga Isusa Krista. – Sveta Liturgija je najbolji vod, koji nam otkriva na vrlo pedagoški način tijekom jedne crkvene godine sve pojedinosti iz života našega Spasitelja. – Po liturgijskom razmatranju svaki katolik postaje velik i univerzalan i počinje osjećati što osjeća sama Crkva. – Na temelju se liturgije svaka pojedina duša odgaja. – Liturgija je pedagogija u pravom smislu riječi, jer pomoću nje vjernik u svojoj duši proživljava sve faze vječnog Kristova života. – Vjernik, koji se moli liturgijski, pridružuje se korovima anđeoskim, koji neprestano hvale Tvorca i čovjek se zapravo na taj način već na ovoj zemlji počinje vježbati u onoj službi koju će pun radosti i ushićenja obavljati u vječnosti. – Sveta liturgija je jedno od najmoćnijih sredstava sveopćeg mira. (Ostale misli bl. Ivana Merza o istoj temi vidi u Dodatku na kraju Devetnice.) Pomolimo se! Gospodine Bože, tvoj je sluga blaženi Ivan bio duboko s tobom sjedinjen po svakodnevnoj molitvi. Neprestano je uzdizao svoj um i srce prema tebi koji si ga privlačio. Dao si mu veliku milost da je shvatio vrijednost i potrebu svete liturgije za pravi kršćanski život i za naše osobno posvećenje. Daj da i mi budemo vjerni našim molitvenim dužnostima. Daj nam jakosti po zagovoru blaženog Ivana da nadvladamo mlitavost i mlakost te posvećujemo potrebno vrijeme molitvi koja nas s tobom sjedinjuje. Udijeli nam milost da u svetoj liturgiji po zagovoru blaženog Ivana i mi nalazimo izvor duhovnosti i osobnog posvećenja i da se tako već sada na zemlji pridružujemo korovima anđeoskim u pjevanju tvoje hvale. Po Kristu Gospodinu našemu. Amen. Slava Ocu … (Ako se devetnica moli da se isprosi milost po zagovoru bl. Ivana treba izmoliti svakoga dana dodatnu molitvu od prvoga dana. Mogu se dodati još i Litanije bl. Ivana Merza.) S e d m i  d a n BORBA TIJELA I DUHA PROTIV GRIJEHA, NASTOJANJE ZA MORALNIM USAVRŠAVANJEM Blaženi Ivane, od svoje mladosti osjećao si u svome biću kako piše sv. Pavao: zakon duha i zakon tijela koji vojuju jedan protiv drugoga (usp. Rim, 7, 21-23). Osjećao si težnju za moralnim savršenstvom, za kršćanskom svetošću, a s druge strane uviđao si svoju slabost i ograničenost da ostvariš te ideale. Rasvijetljen Božjom milošću postao si svjestan da je kršćansku svetost moguće ostvariti samo kroz intenzivni duhovni život koji uključuje molitvu, primanje sv. sakramenata ispovijedi i pričesti, čitanje sv. Pisma i duhovnih knjiga, osobnu askezu i svladavanje svojih nagnuća. Stoga si ozbiljno upotrebljavao sva sredstva što su ti ih Crkva i učitelji kršćanske duhovnosti davali da ostvariš cilj i načiniš od svoje duše remek-djelo. Ostavio si nam lijepe misli o svome duhovnom životu, i nisi se ustručavao zapisati i svoje slabosti, borbe i kolebanja; time si nas ohrabrio i pokazao da je moguće svladati tijelo i njegova nagnuća, steći kršćanske kreposti i slijediti Isusa i tako stići do svetosti. Tvoje misli koje si nam zapisao sve nas u tome smislu ohrabruju: Misli bl. Ivana Merza o borbi protiv grijeha i moralnih slabosti – Budući da je grijeh najveće zlo, zapravo jedino zlo, jer nas lišava jedinoga dobra – Boga, slijedi da grijeh valja najviše mrziti i svim se sredstvima protiv njega boriti. – Što god radili, sva djela moraju ići za tim da se u svijetu čini što manje grijeha i što više zaslužnih djela. – Tko vojuje u redovima Crkve, ima samo jednog neprijatelja – grijeh, sve su ostalo indiferentne stvari, kojima se valja služiti za pobijanje grijeha i promicanje spasa duša. – Nije dosta samo vjerovati. Naša vjera mora biti sistem, mora biti putokaz života, da ne radimo protiv principa pravednosti i vječnosti. – Biti praktičnim katolikom mora biti moja svrha. – U našem je tijelu zakon, sasvim drugačiji od onoga koji je u našoj duši. – Napasti navale užasno, no molitva me diže. U svetinji nad svetinjama u srcu mom, nepokolebiva je vjera. – Treba krvave borbe da se ne potone u običnom svijetu. – Poniznost, samozataja, šutnja i dobra djela – jedina su realna sada i nakon smrti. – Težit ću za svetošću, za ujedinjenjem s Gospodinom Bogom i molit ću ga da mi dade otporne snage u životnoj borbi i energije u stvaranju. – Dva sakramenta – sv. ispovijed i sv. Pričest, izvor su stalne i uspješne reforme nutarnjeg života svakog katolika. – Bog hoće da vodi ljude pomoću ljudi. Ispovjednik od Boga dobiva posebne milosti da nam pokaže volju Božju. (Ostale misli bl. Ivana Merza o istoj temi vidi u Dodatku na kraju Devetnice.) Pomolimo se! Nebeski Oče, ti si blaženog Ivana poticao na vođenje duhovnog života. On se spremno odazivao tvojim poticajima i marno je prihvaćao sva sredstva što mu ih je Crkva davala da bi tebi u svojoj duši načinio dostojno boravište, da bi se iznutra izgrađivao i živio potpunim životom milosti. Dao si mu nutarnje svjetlo te je shvatio svoje slabosti, i snagu da se protiv njih bori; tako je izgrađivao svoj karakter i uspinjao se putem svetosti. S tvojom milošću pobjeđivao je u napastima i stvarao je od svoje duše remek-djelo. Molimo te daj i nama, po njegovu zagovoru, snagu da svladamo slabosti svoga tijela i duha, i da se, vođeni njegovim primjerom i nebeskom pomoću, uzdižemo putem svetosti. Po Kristu Gospodinu našemu. Amen. Slava Ocu … (Ako se devetnica moli da se isprosi milost po zagovoru bl. Ivana treba izmoliti svakoga dana dodatnu molitvu od prvoga dana. Mogu se dodati još i Litanije bl. Ivana Merza.) O s m i d a n LJUBAV PREMA BLIŽNJEMU KROZ KRŠĆANSKI APOSTOLAT I SURADNJA S KRISTOM U ŠIRENJU BOŽJEGA KRALJEVSTVA Blaženi Ivane, tvoja ljubav prema Bogu bila je usko povezana s tvojom ljubavlju prema bližnjemu gdje je dobila svoju najjasniju potvrdu i očitovanje. Ona se najviše očitovala u tvome apostolskom radu da se vijest o Isusu Kristu i kršćanska vjera prošire, da se ljudi usreće njegovom istinom i uđu u njegovo kraljevstvo. Spoznatu istinu da je u Isusu Kristu ostvarenje svih naših želja i težnji širio si posvuda u svojoj okolini, a napose među mladima. Gotovo da nije bilo područja ljudskog života gdje nisi bio apostolski nazočan, bilo svojom riječju ili perom, ili osobnim zalaganjem. Glavno područje tvoga apostolata bili su mladi kojima si posvetio svoj profesionalni rad i svoje slobodno vrijeme. Želio si ih najprije izgraditi u prave kršćane, a onda ih učiniti Kristovim apostolima. Ostavio si nam divnih misli o svome apostolatu i potrebi rada za spašavanje duša i širenje Božjega Kraljevstva među ljudima: Misli bl. Ivana Merza o ljubavi k bližnjemu i o apostolatu – Dan što ga čovjek posveti drugome nije nipošto gubitak već dobitak. Dani u kojima ne učinimo ništa za druge, već samo za se, to su izgubljeni dani. – Učiniti djelo ljubavi čovjeku koji trpi temelj je svakog duševnog života. – Mladi naraštaj goji zanosnu ljubav prema našemu Spasitelju, koji je uvijek s njim u presv. Euharistiji; tu on crpi svu svoju snagu za svoje djelovanje, za svoj apostolat. – Sva ljudska djelatnost mora biti radi ljubavi, radi apostolata; radi toga da se širi Kraljevstvo Božje među ljudima. – Važnije od umjetnosti jest odgajati i voditi ljude k Isusu, a u tom poslu umjetnost, kao i sve što je stvoreno, ima samo pomagati čovjeku da dođe do Isusa. – U radu mora biti prvi kriterij spas duša, dobro sv. Crkve i to onako kako si to dobro zamišlja Sv. Stolica. – Katolicizam se neće širiti u nas ako ne bude bilo Radnika, Molitelja i Patnika. To je jedan zakon u širenju Kraljevstva Božjega na zemlji. – Temelj našega apostolskog rada i uspjeha leži u nama samima, u našem odnosu k Isusu, koji u nama mora živjeti. (Ostale misli bl. Ivana Merza o istoj temi vidi u Dodatku na kraju Devetnice.) Pomolimo se! Gospodine Bože, ti si svoga slugu blaženog Ivana ispunio svojom ljubavlju koju je on nesebično svjedočio i na razne načine darivao bližnjemu. Napose ju je pokazivao privodeći mlade tebi, radeći za njihovo nadnaravno dobro, za spasenje njihovih duša, nastojeći od njih učiniti izgrađene i svjesne kršćane. Molimo te da po zagovoru blaženog Ivana i mi nesebično širimo tvoju ljubav, radimo za proširenje tvoga Kraljevstva i nastojimo privući tebi što više duša. Po Kristu Gospodinu našemu. Amen. Slava Ocu … (Ako se devetnica moli da se isprosi milost po zagovoru bl. Ivana treba izmoliti svakoga dana dodatnu molitvu od prvoga dana. Mogu se dodati još i Litanije bl. Ivana Merza.) D e v e t i d a n PO KRIŽU I ŽRTVI DO SVETOSTI Blaženi Ivane, revno vodeći duhovni život uspinjao si se prema kršćanskoj savršenosti. Spremno surađujući s Božjom milošću ozbiljno si radio na svome samoodgoju i na stjecanju kršćanskih vrlina. Još od mladih dana pratilo te je trpljenje i bol: bolest očiju, boravak u ratu, nutarnja trpljenja zbog nerazumijevanja svoga rada, posljednja bolest i sama smrt u naponu snage. S predanjem u volju Božju strpljivo si primao svako trpljenje i Bogu ga prikazivao kao žrtvu. Kroz bol si mogao duboko zaroniti u otajstvo Kristova križa te si dobro shvatio otkupiteljsku vrijednost trpljenja. I kada ti je Gospodin dao do znanja da ostaviš ovaj svijet i pođeš k njemu u naponu svoje snage i svoga rada ti si spremno prihvatio Očevu odluku i svoj mladi život na samrti prikazuješ Bogu kao žrtvu za hrvatsku mladež. Da je tvoja žrtva života bila Bogu draga, dokaz su tisuće mladih koji su te slijedili na tvome putu prema Bogu a izrazili su to riječima: »Hvala ti, orle Kristov, što si nam pokazao put k Suncu!« U svojoj oporuci koja je posljednja i svečana ispovijest tvoje vjere izrazio si duboku nadu i sigurnost da ideš u susret sjedinjenju s Božanskom ljubavlju Kristova Presvetog Srca. Misli bl. Ivana Merza o križu, trpljenju i budućem životu u vječnosti – Savjesno obavljati staleške dužnosti i to smatrati za križ mojega života; za moje dnevno razapinjanje, koje donosi blagoslova u radu za spašavanje duša. – Moramo svu pozornost posvetiti odgoju samih sebe i studiju katolicizma. – Borba za savršenošću, askeza, mora biti naš svagdanji kruh. Ona nam otvara nutarnje vidike, stvara od nas nesebične ljude, podržava u nama borbu sa zlim i daje nam snage da ne podlegnemo. – Isuse, ne dopusti da ti se ikada iznevjerim i daj mi snagu da u dragovoljnom trpljenju postajem tebi sve sličniji. – Boga nikada zaboraviti! Neprestano težiti za sjedinjenjem s njime. – U meni je plamen za beskrajnim visinama, žar za nepomućenim grljenjem Sina i Oca i Duha. – Cijelo je kršćanstvo sazdano na žrtvi. Tko ne zna što je žrtva, ne može razumjeti kršćanstvo. – Ako Gospodin želi da trpite i da ne ozdravite, onda se valja predati u Njegove ruke – jer se ni najmanji bacil ne miče bez prisutnosti i djelatnosti Gospodnje. – Trpljenjem čovjek može više učiniti za proširenje Kraljevstva Isusova, negoli velikim radom, učenim raspravama, sjajnim govorima i člancima. – Zemaljskim očima možda nećemo vidjeti plodove tog trpljenja, ali gore, u Srcu Božjem, ukazat će nam se koliko je njime duša spaseno, kolikim katoličkim pothvatima je donijelo blagoslova. – Trpljenje je najjače sredstvo što spasava i posvećuje duše. – Bože, uzmi me i ne dopusti da svoje oko kada na stranu bacim i da požalim svoj izbor. Daj da kalež trpljenja primim i da zazovem na ovoj zemlji Tvoje ime, da Te nakon toga mogu licem u lice gledati! – Život mi je bio Krist a smrt dobitak. – Očekujem milosrđe Gospodinovo i vječno posjedovanje Presvetog Srca Isusova. – Moja je duša postigla cilj za koji je stvorena. (Ostale misli bl. Ivana Merza o istoj temi vidi u Dodatku na kraju Devetnice.) Pomolimo se! Gospodine, ti si blaženog Ivana vodio do svetosti kroz trpljenje i patnju. Dao si mu jasnu spoznaju o vrijednosti dragovoljnog prihvaćanja križa kojega svakodnevno susrećemo u našem životu. On je sve iskoristio za svoje posvećenje. Na kraju života svoj čin umiranja nije pasivno prihvatio nego ga je pretvorio u vrijednost, prikazujući ga kao žrtvu za mladež. Molimo te, da se po njegovu primjeru i zagovoru i mi prikazujemo tebi, da životna trpljenja prihvaćamo s predanjem u tvoju svetu volju. Udijeli nam milost da poput blaženog Ivana i mi u vjeri i nadi očekujemo tvoje milosrđe i jednoga dana zavrijedimo ući u posjedovanje ljubavi tvoga božanskog Srca. Po Kristu Gospodinu našemu. Amen. Slava Ocu … (Ako se devetnica moli da se isprosi milost po zagovoru bl. Ivana treba izmoliti svakoga dana dodatnu molitvu od prvoga dana. Mogu se dodati još i Litanije bl. Ivana Merza.) DODATNE MISLI BLAŽENOG IVANA MERZA ZA OBAVLJANJE DEVETNICE Prvi dan ŽIVOT – SMRT – PROLAZNOST – VJEČNOST – Bože, koliki li je svemir: sve svijetli, sve se kreće, a čovjek, sve to misli. Kuda to vodi? Zašto čovjek ima tijelo, kad je on u biti duša? Zašto? Kuda? Kako? Vječne tajne. – Religiozni život, misao na Vječnost, Smrt, Ljubav, to je nešto veliko. – Iskreno govoreći, ja se ne bojim smrti, ta tamo gore je ono pravo carstvo. – Ima li čovjek ovdje pravo na sreću? Zar nije ovaj svijet – svijet rada i muke, i kako se čovjek pokaže u tom radu, dobiva nagradu na drugom svijetu, koji je vječan. – Za nas je dika probijati se kroz život i gomilati blaga za onaj veliki život. Drugi dan BOG I RELIGIJA – Činjenica jest da Bog postoji, da Ga osjećam oko sebe, u sebi, tu ovdje, ondje, svagdje. Njegove melodije drže i napunjaju sav svemir. Svaki čovjek ćuti dah nečega većega i vječnoga. On postoji, i ja tvrdo vjerujem i u najjačim trenucima kušnje i sumnje da je On jedini, vječni, veliki Bog. – Razgovor sa Svevišnjim, ta veza, priznavanje Svevišnjega, to je religija. – Religija je bez molitve mrtva. – Posve jasno i realno zapažam kako Gospod vodi sve pojedinosti našega života i rada. Treći dan ISUS KRIST I LJUBAV NJEGOVA SRCA U EUHARISTIJI – Rado bih studirao Kristov život. Čitao bih misli velikih ljudi o Njemu i topio bih se u tom oduševljenju proučavajući Njega. – Najbolje sredstvo da okušamo snagu kršćanstva jest da pustimo neka život Kristov na nas djeluje onako kako nam ga prikazuje Evanđelje i liturgija. – Euharistija napunja dušu rasvjetom koja je svjetlija od dana, koja je pretvara u duševno zadovoljstvo, koja smiruje u osjećanju nečega nepoznatog i neizmjernog. – Znadeš da me je život na sveučilištu u Beču, onda rat, studij i napokon Lurd, potpuno uvjerio o istinitosti katoličke vjere i da se zato cijeli moj život kreće oko Krista Gospodina. (Majci sa studija iz Pariza, 1921.) – Gdje je nama ljudima Bog prisutniji negoli u presvetoj Euharistiji?! – Htio bih blagovati Gospodina, koji me voli više nego itko i koji mi je draži od svega na svijetu. – Euharistija je najjače sredstvo, ona vatra koja u nama pali hrđe grijeha i daje života našoj duši. – Po svetoj Pričesti u našoj duši počinju strujati one vode koje vode u život vječni. – Obavio sam devetu sv. Pričest na slavu Presv. Srca Isusova i vjerujem da ću gledati dubine Presvetog Trojstva. – Neizmjernu Kristovu ljubav moram bar nekako ovdje zaslužiti, pa ću Božjom pomoći gledati da što snažnije nastavim djelo posvećenja. Četvrti dan BLAŽENA DJEVICA MARIJA – Neizmjerni Bog nama daje svoj vlastiti život preko Marije. – Do konca našega života crpimo preko Marije božanski život! – U Lurdu sam naučio što je krunica i to mi je od sada drugi najbolji prijatelj; Lurd je mojoj razumnoj vjeri pridodao i osjećajni momenat. Peti dan CRKVA – MISTIČNO TIJELO KRISTOVO – Bog je postao čovjekom i ostavio na zemlji svoju Zaručnicu, rimsku Crkvu Katoličku. – Bez velikih načela što ih daje Crkva, uopće se ne može postaviti društveni poredak na čvrste temelje, nije moguća obnova ljudskog društva. – Duboko sam uvjeren da izvan Crkve za kršćanina nema potpune ljepote i umjetnosti. – Hrvatski se narod odnjihao u krilu svete Crkve Katoličke i od nje dobio mnoštvo duhovnih i vremenitih dobara. – Sudbina je hrvatskog naroda bila nerazdruživo spojena sa sudbinom Crkve katoličke; zatajiti taj blagotvorni utjecaj Crkve na sav razvoj naroda bilo bi djelo najveće nezahvalnosti. – Veličina naroda ovisi o njihovoj vjernosti Papi, kako se oni ravnaju prema zapovijedima i željama Kristova Namjesnika. – U Rimu imate intuiciju, osjećaj da je sve krhko i nestalno, ali da se Papina lađica bez bojazni njiše usred valovlja jer je usidrena na nepokolebljivoj Petrovoj stijeni. – Katolici hrle u Rim da ispovjede svoju ljubav Namjesniku Kristovu, da sami sebe posvete i da tako obnovljeni u svojoj duši preporode svoje prijatelje, svoju obitelj, svoja društva, svoje narode i države. Šesti dan VRHUNAC MOLITVENOG ŽIVOTA U LITURGIJI – Jako volim tišinu i mir, mogu razmišljati, mogu misliti na misterij Euharistije, mogu se dugo moliti. – Ljepše je zavući se u tamnu crkvicu i kod treptanja vječnog svjetla, za zadnjih traka sunca, tiho moliti krunicu i vječno se diviti Euharistiji, tome sjaju, toj veličini, toj neizmjernoj Ljubavi. – Molitve i kretnje liturgije, njene melodije i njeni miomirisi projekcija su Neba na zemlju, fotografija su unutarnjeg Božjeg života. – Tako je čarobna ljepota katoličkih obreda – da čovjek, koji je jednom osjetio njene čari, osjeća u duši čežnju da sve ostavi i sav svoj život provede u liturgijskim molitvama, pjevajući dan i noć bez prestanka hvalospjeve Presvetom Trojstvu. – Po liturgijskom razmatranju svaki katolik postaje velik i univerzalan i počinje osjećati što osjeća sama Crkva. – Među katoličkim narodima nema sata ni časa kada redovnici ili svećenici ne bi molili božanski časoslov. O divne li Crkve, koja bez prestanka u zajednici s nebeskim vojskama pjeva hvalu Tvorcu! – Dok milijuni novina šire narodnu mržnju i laž, Crkva mirno vrši kroz vjekove svoju miroljubivu misiju i daje u ruke svojim službenicima mnoge stotine tisuća brevijara i milijune misala, koji govore o ljubavi k Bogu i bližnjemu. Sedmi dan BORBA TIJELA I DUHA PROTIV GRIJEHA, NASTOJANJE ZA MORALNIM USAVRŠAVANJEM – Grijeh je povod najvećim katastrofama čovječanstva. – Srž svakog apostolata mora biti borba protiv grijeha. To je glavni okvir, u koji ulaze druge vrste apostolata. – Kršćanska vjera je za nas moralni zakon i otvara nam neizmjerni put, koji je pravedan, da ne dođemo u opreku s dobrim. – Zašto je u meni tolika težnja za usavršavanjem samoga sebe, za zbliženjem s Onim najvećim, zašto mi neka nadnaravna sila uvijek govori: posti, ne jedi previše, budi nadčovjek? – Askeza, promatranje života i rad jedino u tom smjeru, bez ikakvih koncesija “ovoj” zemlji, to je jedini pravi životni postupak. – Tko veli da je post glupost, taj ne zna ništa. Bez posta nema pravog duševnog života, čovjek nema onda sam nad sobom autoriteta. – Sveto siromaštvo! Ne brinuti se za sjetilne slasti! Pokloniti sve i žarko ljubiti bližnjega, koliko li veselja ima u svemu tome! Osmi dan LJUBAV PREMA BLIŽNJEMU KROZ KRŠĆANSKI APOSTOLAT I SURADNJA S KRISTOM U ŠIRENJU BOŽJEGA KRALJEVSTVA – Katolici su dužni pred Bogom voljeti svoju domovinu i raditi bolje nego itko drugi za procvat domovine. – Najbitnije za svakog rodoljuba jest da nastoji da duša njegova i duša njegove braće ne bude u smrtnom grijehu. – Duboki i intenzivni religiozni život jest jedini preduvjet da se odgoje veliki pojedinci, koji će svojim životom realizirati svoje velike ideje. – Ljepota ljudskog djela samo je odraz neugasive Ljepote Božje, i umjetnička je djelatnost samo nastavak, usavršavanje Božje djelatnosti. – Misionari, junaci, mučenici, umjetnici surađuju s Bogom šireći Kraljevstvo Isusa Krista; obrtnici i umjetnici stvarajući praktična i lijepa djela vrše volju Božju, surađuju s Bogom. – Svi smo pozvani na suradnju Božju, u tome je sav smisao života pojedinca i cijele povijesti ljudskoga roda. Deveti dan PO KRIŽU I ŽRTVI DO SVETOSTI – Tek kada upoznam i osjetim značenje grijeha, znat ću pun ljubavi zagrliti sv. Križ, koji me je oslobodio tako velike, vječne nesreće. – Život bez križa, udoban, morao bi za mene biti sramotom. – “Budi volja Tvoja, kako na nebu tako i na zemlji”(Mt 6,10). U tome je princip svetosti. – Poniznost, ponizno pokoravanje volji Božjoj, temelj je svim ostalim krepostima; na njoj mora počivati zgrada našega unutarnjeg života. – Imati Milost na zemlji, a slavu na Nebu, jest cilj svih ljudskih nastojanja. – Uvjeren sam da sve ima svoju svrhu, ovaj rad i moje male patnje. Kroz bol čovjek sve vidi drugačije i dublje razumije gorku riječ: život. – Čovjek se sastoji od duše i tijela, zato treba da čovječja duša i tijelo žrtvom iskažu Bogu čast, koji je sve stvorio. – Blago onim dušama koje s radošću primaju iz ruku Gospodnjih svaku bol i sjedinjene s Isusom pridonose je za raširenje Crkve Isusove u dušama i društvu. – Poniznost, molitva, duhovno štivo, vježba volje u dobru, ispovijed, pričest – jesu samo pomoćna sredstva koja napokon dovode do jednog cilja: uvesti Boga u našu dušu. Tek tada će biti ispunjena ona neizmjerna praznina koja je u našoj duši i koju može ispuniti samo neizmjerni Bog.

Det gick inte att skicka

Öppna

Du har skickat

Nubem testium, Cloud of Witnesses: Saints Maria Angela Grow · 21 tim · The Practice of the Nine First Wednesdays: A Devotion Promulgated by the Pious Union of St. Joseph. . Every Wednesday is dedicated in a special way to St. Joseph. Make the Nine First Wednesdays [in a manner similar to the Nine First Fridays of the Sacred Heart] in honor of St. Joseph for a happy death, for yourself and your dear ones. As charity is one of the best ways to be worthy of the grace of a happy death, offer your First Wednesday Mass and Communion and devotions in honor of St. Joseph in a special way for the salvation of the dying, most especially for an undying sinner who is to lose his soul without the grace of final repentance. . Our Lord permits St. Joseph to take from His Divine treasury with full hands in order to give souls the treasures of Divine grace and mercy, like Joseph, the son of Jacob, who took corn from the granaries of the King of Egypt to feed his brethren and all who had recourse to him. From the heights of Heaven, the King of Glory speaks to us the same words as Pharao spoke to the starving people of Egypt: “Go to Joseph.” . The Go to Joseph Prayers: . I In the miseries of this vale of tears, to whom shall we have recourse, O blessed Joseph, if not to thee, to whom thy beloved spouse Mary entrusted all her rich treasures, that thou might keep them to our advantage? “go to my spouse, Joseph,” Mary seems to say to us, “and he will comfort you, he will deliver you from the misfortunes which now oppress you and will make you happy and contented” Have pity on us, therefore, O St. Joseph; have pity on us through that love which thou didst cherish toward a spouse so worthy and amiable. . Our Father, Hail Mary, Glory Be. . II We are fully conscious that we have offended the justice of God by our sins and deserve His most severe chastisements. Not what shall be our place of refuge? “go to Joseph,” Jesus seems to say to us; “Go to Joseph, in whom I was well pleased and whom I had for My foster father. To him, as to a father, I have communicated all power, that he may use it for your good according to his own desire.” Pity us, therefore, O blessed Joseph, pity us, for the great love thou didst bear toward a Son so admirable and so dear. . Our Father, Hail Mary, Glory Be. . III Unhappily the sins we have committed call down upon the heaviest scourges: this we must confess. In what ark shall we take refuge in order to be saved? Where shall we find the blessed rainbow that shall give us comfort and hope in the midst of our afflictions? “Go to Joseph,” the Eternal father seems to say to us: “Go to him who took My place on earth with regard to My Son made man. I entrusted to his keeping My Son, who is the unfailing source of grace; therefore, every grace is in his hands.” Pity us, then, dear St. Joseph, pity us by thy great love for Almighty God, Who has been so generous to thee. . Our Father, Hail Mary, Glory Be.

HOLY FACE BEGINS 4 /2

The Rosary Overcomes Radical Islam

She (Mary) will renew the wonders of Lepanto!

Pope Leo XIII

A Bishop in Nigeria, Boko Haram, and a Sword

In April 2014, Boko Haram kidnapped more than 200 young girls from a school in Nigeria, Africa. Boko Haram is the notorious radical Muslim group that violently slaughters non-Muslims by such means as decapitation or burning people alive.

In December 2014, Jesus appeared to a Catholic bishop in Nigeria and instructed him that the rosary was the weapon that would overcome Boko Haram. Bishop Oliver Dashe Doeme of the Diocese of Maiduguri, Nigeria, claims that one evening, while he was praying his rosary, Jesus appeared to him holding a sword. During the vision, Jesus extended the sword toward the bishop. When the bishop went to take the sword from Jesus, it miraculously transformed into a rosary! Once the bishop had the rosary sword in his hands, Jesus looked at him and said three times, “Boko Haram is gone! Boko Haram is gone! Boko Haram is gone!”

After the bishop of Maiduguri had his vision, he began to promote the rosary in his diocese in Nigeria. In many of his interviews, he repeats his vision and informs his listeners of his interpretation of the vision in the following words: “As soon as I received the sword, it turned into a rosary. I didn’t need any prophet to give me the explanation. It was clear that with the rosary we would be able to expel Boko Haram.” On October 13, 2016, dozens of kidnapped girls were suddenly released by Boko Haram from captivity. In May 2017, another 83 girls were released. Then, on July 3, 2017, 700 members of Boko Haram surrendered their weapons and turned themselves into Nigerian authorities.

Source: 10 Wonders Of The Rosary

tis 00:31

Du har skickat

Maria Angela Grow

·

April 11 Saint Gemma Galgani (Flower of Lucca, Gemma Galani, Maria Gemma Umberta Pia Galgani, Virgin of Lucca) Virgin: Life a Continuous Suffering Since Age of Seven.

(1878-1903)

Patonage:

Pharmacists

loss of parents

those suffering with back illnesses

back injury or pain

those struggling with temptations

those seeking purity of heart

students

Paratroopers and Parachutists

those suffering with headaches/migraines

those struggling with temptations to impurity

.

Saint Gemma Galgani was born at Camigliano in Tuscany, Italy, in 1878. Her mother died when she was seven years old, and from that time on her life was one of continuous suffering. Her afflictions were caused by ill-health, by the poverty into which her family fell, by the scoffing of those who took offense at her practices of devotion, and finally, by the physical attacks of the devil. Through it all, however, she remained at peace and enjoyed constant communion with our Lord, who spoke to her as if He were bodily present. She earnestly desired to be a Passionist nun, but was not accepted because of her physical infirmities.

.

She was the subject of various extraordinary supernatural phenomena — visions, ecstasies, revelations, supernatural knowledge, conversations with her visible Guardian Angel, prophecy and miracles. Her director verified that letters which she wrote and committed to the care of her good Angel were infallibly delivered. Saint Gemma had periodically occurring stigmata between 1899 and 1901. At one time during her sufferings, she was asked: If Jesus gave you the choice between two alternatives, either going immediately to heaven and having your sufferings disappear, or else remaining here in suffering to procure still more glory for the Lord, which would you choose? She answered: I prefer to remain here rather than going to heaven, when it is a question of suffering for Jesus and His glory. She died on Holy Saturday in 1903 and was canonized in 1940.

.

Reflection. Often say with Saint Augustine: Write, O most loving Saviour, Thy wounds upon my heart, that I may always read in them Thy pains and Thy love. The afflictions that God sends us are really mercies and blessings; they are the very precious talents which we must increase, augmenting our love and affection for God by the practice of virtue.

.

Eternal Father, I wish to honor St. Gemma Galgani, and I give Thee thanks for all the graces Thou hast bestowed upon her. I ask Thee to please increase grace in my soul through the merits of this saint, and I commit the end of my life to her by this special prayer, so that by virtue of Thy goodness and promise, St. Gemma Galgani might be my advocate and provide whatever is needed at that hour. Amen

Du har skickat

Pharmacists

loss of parents

those suffering with back illnesses

back injury or pain

those struggling with temptations

those seeking purity of heart

students

Paratroopers and Parachutists

those suffering with headaches/migraines

those struggling with temptations to impurity

loss of parents

The Rosary Overcomes Radical Islam

She (Mary) will renew the wonders of Lepanto!

Pope Leo XIII

A Bishop in Nigeria, Boko Haram, and a Sword

In April 2014, Boko Haram kidnapped more than 200 young girls from a school in Nigeria, Africa. Boko Haram is the notorious radical Muslim group that violently slaughters non-Muslims by such means as decapitation or burning people alive.

In December 2014, Jesus appeared to a Catholic bishop in Nigeria and instructed him that the rosary was the weapon that would overcome Boko Haram. Bishop Oliver Dashe Doeme of the Diocese of Maiduguri, Nigeria, claims that one evening, while he was praying his rosary, Jesus appeared to him holding a sword. During the vision, Jesus extended the sword toward the bishop. When the bishop went to take the sword from Jesus, it miraculously transformed into a rosary! Once the bishop had the rosary sword in his hands, Jesus looked at him and said three times, “Boko Haram is gone! Boko Haram is gone! Boko Haram is gone!”

After the bishop of Maiduguri had his vision, he began to promote the rosary in his diocese in Nigeria. In many of his interviews, he repeats his vision and informs his listeners of his interpretation of the vision in the following words: “As soon as I received the sword, it turned into a rosary. I didn’t need any prophet to give me the explanation. It was clear that with the rosary we would be able to expel Boko Haram.” On October 13, 2016, dozens of kidnapped girls were suddenly released by Boko Haram from captivity. In May 2017, another 83 girls were released. Then, on July 3, 2017, 700 members of Boko Haram surrendered their weapons and turned themselves into Nigerian authorities.

Source: 10 Wonders Of The Rosary APRIL 29, 2024

MONDAY OF THE FIFTH (5TH) WEEK OF EASTER

Memorial of St. Catherine of Siena

LECTIONARY 285

FIRST READING

Acts 14:5-18

There was an attempt in Iconium by both the Gentiles and the Jews, together with their leaders, to attack and stone Paul and Barnabas. They realized it, and fled to the Lycaonian cities of Lystra and Derbe and to the surrounding countryside, where they continued to proclaim the Good News. At Lystra there was a crippled man, lame from birth, who had never walked. He listened to Paul speaking, who looked intently at him, saw that he had the faith to be healed, and called out in a loud voice, “Stand up straight on your feet.” He jumped up and began to walk about. When the crowds saw what Paul had done, they cried out in Lycaonian, “The gods have come down to us in human form.” They called Barnabas “Zeus” and Paul “Hermes,” because he was the chief speaker. And the priest of Zeus, whose temple was at the entrance to the city, brought oxen and garlands to the gates, for he together with the people intended to offer sacrifice. The Apostles Barnabas and Paul tore their garments when they heard this and rushed out into the crowd, shouting, “Men, why are you doing this? We are of the same nature as you, human beings. We proclaim to you good news that you should turn from these idols to the living God, who made heaven and earth and sea and all that is in them. In past generations he allowed all Gentiles to go their own ways; yet, in bestowing his goodness, he did not leave himself without witness, for he gave you rains from heaven and fruitful seasons, and filled you with nourishment and gladness for your hearts.” Even with these words, they scarcely restrained the crowds from offering sacrifice to them.

The word of the Lord 🙏

tis 13:41

Du har skickat

Ni bör alla bära ett kors runt halsen. Det är ett fruktansvärt vapen mot djävulen. Inte en amulett. Hör du? Ett kors. Det spelar ingen roll om det är trä eller metall.” – Äldste Arsenios grottinvånaren (1886-1983)

01:51

Du har skickat

Ezekiel 36

New International Version

Hope for the Mountains of Israel

36 “Son of man, prophesy to the mountains of Israel and say, ‘Mountains of Israel, hear the word of the Lord. 2 This is what the Sovereign Lord says: The enemy said of you, “Aha! The ancient heights have become our possession.”’ 3 Therefore prophesy and say, ‘This is what the Sovereign Lord says: Because they ravaged and crushed you from every side so that you became the possession of the rest of the nations and the object of people’s malicious talk and slander, 4 therefore, mountains of Israel, hear the word of the Sovereign Lord: This is what the Sovereign Lord says to the mountains and hills, to the ravines and valleys, to the desolate ruins and the deserted towns that have been plundered and ridiculed by the rest of the nations around you— 5 this is what the Sovereign Lord says: In my burning zeal I have spoken against the rest of the nations, and against all Edom, for with glee and with malice in their hearts they made my land their own possession so that they might plunder its pastureland.’ 6 Therefore prophesy concerning the land of Israel and say to the mountains and hills, to the ravines and valleys: ‘This is what the Sovereign Lord says: I speak in my jealous wrath because you have suffered the scorn of the nations. 7 Therefore this is what the Sovereign Lord says: I swear with uplifted hand that the nations around you will also suffer scorn.

8 “‘But you, mountains of Israel, will produce branches and fruit for my people Israel, for they will soon come home. 9 I am concerned for you and will look on you with favor; you will be plowed and sown, 10 and I will cause many people to live on you—yes, all of Israel. The towns will be inhabited and the ruins rebuilt. 11 I will increase the number of people and animals living on you, and they will be fruitful and become numerous. I will settle people on you as in the past and will make you prosper more than before. Then you will know that I am the Lord. 12 I will cause people, my people Israel, to live on you. They will possess you, and you will be their inheritance; you will never again deprive them of their children.

13 “‘This is what the Sovereign Lord says: Because some say to you, “You devour people and deprive your nation of its children,” 14 therefore you will no longer devour people or make your nation childless, declares the Sovereign Lord. 15 No longer will I make you hear the taunts of the nations, and no longer will you suffer the scorn of the peoples or cause your nation to fall, declares the Sovereign Lord.’”

Israel’s Restoration Assured

16 Again the word of the Lord came to me: 17 “Son of man, when the people of Israel were living in their own land, they defiled it by their conduct and their actions. Their conduct was like a woman’s monthly uncleanness in my sight. 18 So I poured out my wrath on them because they had shed blood in the land and because they had defiled it with their idols.

Suzana Monika

2 min ·

Delat med Offentligt

Ezekiel 36

New International Version (NIV)

Bible Book List

Font Size

Passage

Resources

Hebrew/Greek

Your Content

Ezekiel 36

New International Version

Hope for the Mountains of Israel

36 “Son of man, prophesy to the mountains of Israel and say, ‘Mountains of Israel, hear the word of the Lord. 2 This is what the Sovereign Lord says: The enemy said of you, “Aha! The ancient heights have become our possession.”’ 3 Therefore prophesy and say, ‘This is what the Sovereign Lord says: Because they ravaged and crushed you from every side so that you became the possession of the rest of the nations and the object of people’s malicious talk and slander, 4 therefore, mountains of Israel, hear the word of the Sovereign Lord: This is what the Sovereign Lord says to the mountains and hills, to the ravines and valleys, to the desolate ruins and the deserted towns that have been plundered and ridiculed by the rest of the nations around you— 5 this is what the Sovereign Lord says: In my burning zeal I have spoken against the rest of the nations, and against all Edom, for with glee and with malice in their hearts they made my land their own possession so that they might plunder its pastureland.’ 6 Therefore prophesy concerning the land of Israel and say to the mountains and hills, to the ravines and valleys: ‘This is what the Sovereign Lord says: I speak in my jealous wrath because you have suffered the scorn of the nations. 7 Therefore this is what the Sovereign Lord says: I swear with uplifted hand that the nations around you will also suffer scorn.

8 “‘But you, mountains of Israel, will produce branches and fruit for my people Israel, for they will soon come home. 9 I am concerned for you and will look on you with favor; you will be plowed and sown, 10 and I will cause many people to live on you—yes, all of Israel. The towns will be inhabited and the ruins rebuilt. 11 I will increase the number of people and animals living on you, and they will be fruitful and become numerous. I will settle people on you as in the past and will make you prosper more than before. Then you will know that I am the Lord. 12 I will cause people, my people Israel, to live on you. They will possess you, and you will be their inheritance; you will never again deprive them of their children.

13 “‘This is what the Sovereign Lord says: Because some say to you, “You devour people and deprive your nation of its children,” 14 therefore you will no longer devour people or make your nation childless, declares the Sovereign Lord. 15 No longer will I make you hear the taunts of the nations, and no longer will you suffer the scorn of the peoples or cause your nation to fall, declares the Sovereign Lord.’”

Israel’s Restoration Assured

16 Again the word of the Lord came to me: 17 “Son of man, when the people of Israel were living in their own land, they defiled it by their conduct and their actions. Their conduct was like a woman’s monthly uncleanness in my sight. 18 So I poured out my wrath on them because they had shed blood in the land and because they had defiled it with their idols. 19 I dispersed them among the nations, and they were scattered through the countries; I judged them according to their conduct and their actions. 20 And wherever they went among the nations they profaned my holy name, for it was said of them, ‘These are the Lord’s people, and yet they had to leave his land.’ 21 I had concern for my holy name, which the people of Israel profaned among the nations where they had gone.

22 “Therefore say to the Israelites, ‘This is what the Sovereign Lord says: It is not for your sake, people of Israel, that I am going to do these things, but for the sake of my holy name, which you have profaned among the nations where you have gone. 23 I will show the holiness of my great name, which has been profaned among the nations, the name you have profaned among them. Then the nations will know that I am the Lord, declares the Sovereign Lord, when I am proved holy through you before their eyes.

24 “‘For I will take you out of the nations; I will gather you from all the countries and bring you back into your own land. 25 I will sprinkle clean water on you, and you will be clean; I will cleanse you from all your impurities and from all your idols. 26 I will give you a new heart and put a new spirit in you; I will remove from you your heart of stone and give you a heart of flesh. 27 And I will put my Spirit in you and move you to follow my decrees and be careful to keep my laws. 28 Then you will live in the land I gave your ancestors; you will be my people, and I will be your God. 29 I will save you from all your uncleanness. I will call for the grain and make it plentiful and will not bring famine upon you. 30 I will increase the fruit of the trees and the crops of the field, so that you will no longer suffer disgrace among the nations because of famine. 31 Then you will remember your evil ways and wicked deeds, and you will loathe yourselves for your sins and detestable practices. 32 I want you to know that I am not doing this for your sake, declares the Sovereign Lord. Be ashamed and disgraced for your conduct, people of Israel!

33 “‘This is what the Sovereign Lord says: On the day I cleanse you from all your sins, I will resettle your towns, and the ruins will be rebuilt. 34 The desolate land will be cultivated instead of lying desolate in the sight of all who pass through it. 35 They will say, “This land that was laid waste has become like the garden of Eden; the cities that were lying in ruins, desolate and destroyed, are now fortified and inhabited.” 36 Then the nations around you that remain will know that I the Lord have rebuilt what was destroyed and have replanted what was desolate. I the Lord have spoken, and I will do it.’

37 “This is what the Sovereign Lord says: Once again I will yield to Israel’s plea and do this for them: I will make their people as numerous as sheep, 38 as numerous as the flocks for offerings at Jerusalem during her appointed festivals. So will the ruined cities be filled with flocks of people. Then they will know that I am the Lord.”

Suzana Monika

All hail the Queen ,

mother of mercy,

life, sweetness, our hope, save!

To you we proclaim,

the degenerate sons of eve

For you we sigh, moan and weep

In this valley of tears.

Then our Lawyer,

Those merciful eyes of yours

am back at us

And after this ban,

show us Jesus, blessed fruit

From your womb.

O Merciful, O Merciful,

O sweet virgin Mary.

Pray for us, Holy Mother of God

that we should be worthy of the promises of Christ

_

Amen. GLAD HELIGA JOSEFS FOSTERPAPPAS 1 maj önskar !

Greg MillerCATHOLIC SAINTS

Greg Miller ·

1 tim

·

Today is the feast of Pope Saint Pius V

Pope Saint Pius V was born Antonio Ghislieri in 1504 in Bosco, a part of the duchy of Milan, Italy. As youth he worked as a shepherd boy until he entered the Dominican order at the age of 14 and took the name Michele. He was ordained a priest in 1528, and was assigned to lecture at the university in Pavia. He taught there for 16 years. As the superior of several Dominican communities, he proved himself to be a disciplined reformer, bringing religious zeal and discipline back into those houses where the practice of the faith was becoming lax. As novice master, he strove to develop the practice of the monastic virtues. He fasted, did penance, passed long hours of the night in meditation and prayer, setting an example by living the faith for his novices wishing to advance in the Dominican Order.

As his reputation grew, so did his responsibilities and he was assigned by Pope Paul IV as Bishop of Sutri and selected to be an inquisitor of the faith in Milan and Lombardy. A year later he received the Cardinal’s hat and was promoted to Supreme Inquisitor over all of Christendom. It was during the time of the Protestant Reformation and he worked to fight against the heresies that were weakening the Church from within, convicting heretical bishops while defending others falsely accused who remained faithful to Church teachings. He even dared to rebuke his predecessor, Pope Pius IV, for extravagance and nepotism when he attempted to make his nephew, then only thirteen years old, a Cardinal.

Pius V was elected pope in 1566 and charged with the task of implementing the sweeping reforms called for by the Council. He ordered the founding of seminaries for the proper training of priests. He published a new missal, a new breviary, a new catechism, and established the Confraternity of Christian Doctrine. Pius zealously carried out church reforms and succeeded in keeping Protestantism out of Italy. He patiently served the sick and the poor by building hospitals, providing food for the hungry, and giving money customarily used for the papal banquets to poor Roman converts. His decision to keep wearing his white Dominican habit led to the custom of the pope wearing a white cassock, a practice that continues even to today.

In striving to reform both Church and state, Pius encountered vehement opposition from England’s Queen Elizabeth I, and 1570 he excommunicated her, thus worsening the position of Catholics in England.

To consolidate the Church’s power in the face of the threatening Ottoman Empire, Pius V gathered Catholic states into an allegiance known as the Holy League. He organized the campaign that led to the victory of the Spanish, Venetian, and papal fleets over the Ottoman Empire in the famous Battle of Lepanto in 1571. The navy of the Holy League was greatly outnumbered by the Turkish navy. Pius rallied the faithful throughout the Papal States to ask for the intercession of the Blessed Mother by praying the rosary for the success of the Holy League fleet. The great battle ensued on October 7, 1571. The weather took a turn and the Turkish fleet was defeated, thus ending the Ottoman threat to Christian Europe. Credit was given to the Blessed Mother’s intervention, an intervention that is still celebrated to this day every October 7th, the Feast of the Holy Rosary with the entire month of October being dedicated to Mary and the Holy Rosary.

Will KarmikOUR LADY OF MIRACULOUS MEDAL

Will Karmik  · 33 m  · 

God vs Satan

The Didach, or The Teachings of the Twelve Apostles, tells us that there are two ways to live, one of life and one of death, and that there is much difference between them.

The way of life follows the Commandments and the Beatitudes. The way of death is evil and accursed, and follows Satan and his works. Which way one lives is an act of their own free will and intellect. But the right choice must be made in order to earn eternal life in God’s Kingdom. There is a struggle between the two ways, likened to a battle on the playing field of one’s daily trials. There is:

– Life verses Death.

– Good verses evil.

– God verses Satan.

– Sons of God vs Sons of Man.

– Keepers of the supernatural life vs Keepers of earthly life.

– Love of God vs Love of Satan

– Followers of Jesus Christ vs Followers of Satan.

– Seekers of Heavenly Grace vs Seekers of earthly sin.

– Seekers of eternal salvation vs seekers of eternal damnation.

– Walkers on the path to salvation vs walkers on the path to destruction.

– Worshippers of God vs worshippers of Idols

– Followers of peace vs followers of war.

– Followers of love vs followers of hate.

– Followers of spiritual desires vs followers of earthly desires.

– Followers of Light vs followers of darkness

– Believers in the Holy Trinity vs believers in self.

– Seekers in humility vs seekers in pride

– Seekers in Truth vs seekers in Lies.

– Those who live in spiritual freedom vs those who live in bondage.

– Those marked with the Cross vs those marked with 666.

– Those who act with love vs those who act with hate.

– Those who seek a heavenly paradise vs those who seek an earthly paradise.

– Those who seek grace vs those who seek gold.

– Those who seek the Body and Blood of Christ vs those who seek the body of another.

– Those who seek the Lamb of God vs those who seek the wolf in sheep’s clothing.

– Those on their knees who worship God vs those on their knees who worship Satan.

– Those who have ears and hear vs those who are deaf to the Word.

– Those who have eyes that see vs those who are blind to see.

– Those who seek eternal Life vs those who seek eternal death.

The list is endless. Evil is endless. Our earthly struggle between good verses bad is endless. It is not easy to follow the Way of Life. So God gives us His mercy, forgiveness and graces to aid in our struggle. The Son of God gives us His Body and Blood. The Holy Spirit gives us His seven spiritual gifts. The Holy Catholic Church gives us the Seven Sacraments, and aids us in the Way of Life through its teachings and dogma. The choice is easy to make. Be it so.

-William G. Karmik✝️

valborg PAPA PIO X 30/4

The Rosary Overcomes Radical Islam She (Mary) will renew the wonders of Lepanto! Pope Leo XIII A Bishop in Nigeria, Boko Haram, and a Sword In April 2014, Boko Haram kidnapped more than 200 young girls from a school in Nigeria, Africa. Boko Haram is the notorious radical Muslim group that violently slaughters non-Muslims by such means as decapitation or burning people alive. In December 2014, Jesus appeared to a Catholic bishop in Nigeria and instructed him that the rosary was the weapon that would overcome Boko Haram. Bishop Oliver Dashe Doeme of the Diocese of Maiduguri, Nigeria, claims that one evening, while he was praying his rosary, Jesus appeared to him holding a sword. During the vision, Jesus extended the sword toward the bishop. When the bishop went to take the sword from Jesus, it miraculously transformed into a rosary! Once the bishop had the rosary sword in his hands, Jesus looked at him and said three times, “Boko Haram is gone! Boko Haram is gone! Boko Haram is gone!” After the bishop of Maiduguri had his vision, he began to promote the rosary in his diocese in Nigeria. In many of his interviews, he repeats his vision and informs his listeners of his interpretation of the vision in the following words: “As soon as I received the sword, it turned into a rosary. I didn’t need any prophet to give me the explanation. It was clear that with the rosary we would be able to expel Boko Haram.” On October 13, 2016, dozens of kidnapped girls were suddenly released by Boko Haram from captivity. In May 2017, another 83 girls were released. Then, on July 3, 2017, 700 members of Boko Haram surrendered their weapons and turned themselves into Nigerian authorities. Source: 10 Wonders Of The Rosary APRIL 29, 2024 MONDAY OF THE FIFTH (5TH) WEEK OF EASTER Memorial of St. Catherine of Siena LECTIONARY 285 FIRST READING Acts 14:5-18 There was an attempt in Iconium by both the Gentiles and the Jews, together with their leaders, to attack and stone Paul and Barnabas. They realized it, and fled to the Lycaonian cities of Lystra and Derbe and to the surrounding countryside, where they continued to proclaim the Good News. At Lystra there was a crippled man, lame from birth, who had never walked. He listened to Paul speaking, who looked intently at him, saw that he had the faith to be healed, and called out in a loud voice, “Stand up straight on your feet.” He jumped up and began to walk about. When the crowds saw what Paul had done, they cried out in Lycaonian, “The gods have come down to us in human form.” They called Barnabas “Zeus” and Paul “Hermes,” because he was the chief speaker. And the priest of Zeus, whose temple was at the entrance to the city, brought oxen and garlands to the gates, for he together with the people intended to offer sacrifice. The Apostles Barnabas and Paul tore their garments when they heard this and rushed out into the crowd, shouting, “Men, why are you doing this? We are of the same nature as you, human beings. We proclaim to you good news that you should turn from these idols to the living God, who made heaven and earth and sea and all that is in them. In past generations he allowed all Gentiles to go their own ways; yet, in bestowing his goodness, he did not leave himself without witness, for he gave you rains from heaven and fruitful seasons, and filled you with nourishment and gladness for your hearts.” Even with these words, they scarcely restrained the crowds from offering sacrifice to them. The word of the Lord 🙏

Öppna

Du har skickat

Maria Angela Grow · April 11 Saint Gemma Galgani (Flower of Lucca, Gemma Galani, Maria Gemma Umberta Pia Galgani, Virgin of Lucca) Virgin: Life a Continuous Suffering Since Age of Seven. (1878-1903) Patonage: Pharmacists loss of parents those suffering with back illnesses back injury or pain those struggling with temptations those seeking purity of heart students Paratroopers and Parachutists those suffering with headaches/migraines those struggling with temptations to impurity . Saint Gemma Galgani was born at Camigliano in Tuscany, Italy, in 1878. Her mother died when she was seven years old, and from that time on her life was one of continuous suffering. Her afflictions were caused by ill-health, by the poverty into which her family fell, by the scoffing of those who took offense at her practices of devotion, and finally, by the physical attacks of the devil. Through it all, however, she remained at peace and enjoyed constant communion with our Lord, who spoke to her as if He were bodily present. She earnestly desired to be a Passionist nun, but was not accepted because of her physical infirmities. . She was the subject of various extraordinary supernatural phenomena — visions, ecstasies, revelations, supernatural knowledge, conversations with her visible Guardian Angel, prophecy and miracles. Her director verified that letters which she wrote and committed to the care of her good Angel were infallibly delivered. Saint Gemma had periodically occurring stigmata between 1899 and 1901. At one time during her sufferings, she was asked: If Jesus gave you the choice between two alternatives, either going immediately to heaven and having your sufferings disappear, or else remaining here in suffering to procure still more glory for the Lord, which would you choose? She answered: I prefer to remain here rather than going to heaven, when it is a question of suffering for Jesus and His glory. She died on Holy Saturday in 1903 and was canonized in 1940. . Reflection. Often say with Saint Augustine: Write, O most loving Saviour, Thy wounds upon my heart, that I may always read in them Thy pains and Thy love. The afflictions that God sends us are really mercies and blessings; they are the very precious talents which we must increase, augmenting our love and affection for God by the practice of virtue. . Eternal Father, I wish to honor St. Gemma Galgani, and I give Thee thanks for all the graces Thou hast bestowed upon her. I ask Thee to please increase grace in my soul through the merits of this saint, and I commit the end of my life to her by this special prayer, so that by virtue of Thy goodness and promise, St. Gemma Galgani might be my advocate and provide whatever is needed at that hour. Amen Du har skickat Pharmacists loss of parents those suffering with back illnesses back injury or pain those struggling with temptations those seeking purity of heart students Paratroopers and Parachutists those suffering with headaches/migraines those struggling with temptations to impurity loss of parents The Rosary Overcomes Radical Islam She (Mary) will renew the wonders of Lepanto! Pope Leo XIII A Bishop in Nigeria, Boko Haram, and a Sword In April 2014, Boko Haram kidnapped more than 200 young girls from a school in Nigeria, Africa. Boko Haram is the notorious radical Muslim group that violently slaughters non-Muslims by such means as decapitation or burning people alive. In December 2014, Jesus appeared to a Catholic bishop in Nigeria and instructed him that the rosary was the weapon that would overcome Boko Haram. Bishop Oliver Dashe Doeme of the Diocese of Maiduguri, Nigeria, claims that one evening, while he was praying his rosary, Jesus appeared to him holding a sword. During the vision, Jesus extended the sword toward the bishop. When the bishop went to take the sword from Jesus, it miraculously transformed into a rosary! Once the bishop had the rosary sword in his hands, Jesus looked at him and said three times, “Boko Haram is gone! Boko Haram is gone! Boko Haram is gone!” After the bishop of Maiduguri had his vision, he began to promote the rosary in his diocese in Nigeria. In many of his interviews, he repeats his vision and informs his listeners of his interpretation of the vision in the following words: “As soon as I received the sword, it turned into a rosary. I didn’t need any prophet to give me the explanation. It was clear that with the rosary we would be able to expel Boko Haram.” On October 13, 2016, dozens of kidnapped girls were suddenly released by Boko Haram from captivity. In May 2017, another 83 girls were released. Then, on July 3, 2017, 700 members of Boko Haram surrendered their weapons and turned themselves into Nigerian authorities. Source: 10 Wonders Of The Rosary APRIL 29, 2024 MONDAY OF THE FIFTH (5TH) WEEK OF EASTER Memorial of St. Catherine of Siena LECTIONARY 285 FIRST READING Acts 14:5-18 There was an attempt in Iconium by both the Gentiles and the Jews, together with their leaders, to attack and stone Paul and Barnabas. They realized it, and fled to the Lycaonian cities of Lystra and Derbe and to the surrounding countryside, where they continued to proclaim the Good News. At Lystra there was a crippled man, lame from birth, who had never walked. He listened to Paul speaking, who looked intently at him, saw that he had the faith to be healed, and called out in a loud voice, “Stand up straight on your feet.” He jumped up and began to walk about. When the crowds saw what Paul had done, they cried out in Lycaonian, “The gods have come down to us in human form.” They called Barnabas “Zeus” and Paul “Hermes,” because he was the chief speaker. And the priest of Zeus, whose temple was at the entrance to the city, brought oxen and garlands to the gates, for he together with the people intended to offer sacrifice. The Apostles Barnabas and Paul tore their garments when they heard this and rushed out into the crowd, shouting, “Men, why are you doing this? We are of the same nature as you, human beings. We proclaim to you good news that you should turn from these idols to the living God, who made heaven and earth and sea and all that is in them. In past generations he allowed all Gentiles to go their own ways; yet, in bestowing his goodness, he did not leave himself without witness, for he gave you rains from heaven and fruitful seasons, and filled you with nourishment and gladness for your hearts.” Even with these words, they scarcely restrained the crowds from offering sacrifice to them. The word of the Lord 🙏

Visat av Malmö Kvinnojour kl. 09:26

Öppna

17:10

Du har skickat

PROUD TO BE A CATHOLIC Nickie Muriithi · 1 m · TUESDAY NIGHT PRAYERTuesday April 30, 2024OUR LADY, MOTHER OF AFRICA (FEAST)Today’s Rosary: The Sorrowful MysteriesST JOHN PAUL IIRemember that you are never alone. Christ is with you on your journey every day of your lives!To believe in Jesus is to accept what He says, even when it runs contrary to what others are saying. I thank You for Your presence in my life, and I pray that You give me wisdom and courage to deal with everything that comes my way tomorrow. Father, I can barely lift my eyes to you. It’s all I can do to cry out for help. Please extend your grace to me this day. Ephesians 2:4 But God, being rich in mercy, because of the great love with which he loved us. Help me to see that you are in this and that you are with me. Help me to remember that you are not surprised or taken off guard by the events of this day. Daniel 9:9 To the Lord our God belong mercy and forgiveness, for we have rebelled against him. Forgive me for my fears about this day. Forgive me for how I have complained and muttered about how hard this day has been. 2 Samuel 22:26 With the merciful you show yourself merciful; with the blameless man you show yourself blameless. Forgive me for forgetting that you are with me. Forgive me for forgetting who I am because of what your Son, Jesus Christ, has done. Psalm 86:5 For you, O Lord, are good and forgiving, abounding in steadfast love to all who call upon you. Forgive me for failing to remember the glorious truths and riches I have because of the gospel. Father, hear my prayer.*Hebrews 4:16 Let us then with confidence draw near to the throne of grace, that we may receive mercy and find grace to help in time of need.* Grant me gospel hope in the midst of this hard day. Help me to cling to your grace, your wisdom, and your strength. Isaiah 30:18 Therefore the Lord waits to be gracious to you, and therefore he exalts himself to show mercy to you. For the Lord is a God of justice; blessed are all those who wait for him. Guide us through out this night under your wings we sleep oh Lord. Safeguard us from every evil and let our guardian angel be besides our beds .Jeremiah 3:12 Go, and proclaim these words toward the north, and say, hb “Return, faithless Israel,” declares the Lord. “I will not look on you in anger, for I am merciful, declares the Lord;” “I will not be angry forever.” We thank you for listening to our cry and granting Your desires. May Your Mercy befell our departed brothers and sisters that they may find Mercy in the judgement. O God, who restore us to eternal life in the Resurrection of Christ,grant your people constancy in faith and hope,that we may never doubt the promises of which we have learned from you. Grant this through Christ our Lord Jesus Christ your Son who lives and reigns with you in the unity of the Holy Spirit one God for ever and everRestful Sleep Emmanuel John 1 tim · “SON, BEHOLD THY MOTHER! (Jn. 19: 27) Dear Friends, today marks the end of the month of April, while tomorrow will be the beginning of May. It’s very important we remember that the month of May is actually dedicated to our Mother Mary. Therefore we should try as much as possible to make this month very special,by reciting our Rosary DAILY!! with devotion and reading books on our Lady as well, which will help us to be great devotees of our Blessed Mother. Therefore I recommend this amazing little book, THE TRUE DEVOTION TO MARY by St.Louis Marie De Monfort. I consider this book the BEST book about our Lady, I’ve actually read it many times and I still do, for it actually shaped my devotion to our Lady. FROM THE POPES ABOUT THE BOOK, THE TRUE DEVOTION TO MARY. ✨Pope Pius declared that St. Louis De Monfort’s devotion to Mary was the best and most acceptable form of devotion to our Lady ✨Pope Leo XIII granted a plenary indulgence to those who make St. Louis De Monfort’s act of consecration to the Blessed Virgin. On his deathbed he renewed the act himself and invoked the heavenly aid of St. Louis De Monfort,whom he had beatified in 1888 ✨Pope Pius X ” I heartily recommend True Devotion to the Blessed Virgin, so admirably written by Blessed De Monfort,and to all who read it grant the Apostolic Benediction” ✨Pope Benedict XV”A book of high authority and unction” ✨Pope Pius XI” I have practiced this devotion ever since my youth” ✨Pope Pius XII”The greatest force behind all his (St. Louis De Monfort’s) Apostolic ministry and his great secret for attracting and winning souls for Jesus was his devotion to Mary” (from canonizaton address, July 20, 1947). Dear friends,why don’t you give it a try and read this amazing work of the Holy Spirit through St. Louis Marie de Monfort. Even if you have read it many times, you can reread it again for the sake of our Lady, I promise you that you’ll NEVER remain the same again! Another recommendation is another book from the same author, THE SECRET OF THE ROSARY. I think this month is actually an avenue for us to read good books about our intercessor and how to enkindle our love for Her. Our Lady, Queen of the most Holy Rosary, pray for us. Amen.

suzanas memos 12-4 fre

5 skäl att gå till bikt ofta

BiktKatolsk karismatisk förnyelseNådBot

Fil:Таинство исповеди.JPG

Rysk-ortodox ikon (foto: Wikimedia Commons).

När jag ser tillbaka på min barndom finner jag att det finns ett glapp mellan min katolska skolgång och vår familjs hemliv. Så många av de traditionella katolska sedvänjorna som vi lärde oss i skolan behölls i skolan. Vi hade olika spirituella praktiker hemma. Mina föräldrar var aktiva i den katolska karismatiska förnyelsen. I stället för att kombinera dessa två influenser för en rik, vuxen andlighet, lämnade jag många av de mer traditionella metoderna bakom mig när jag tog examen. En av dessa var frekvent bikt.

I skolan gick vi till bikt varje månad. Det fanns därför inget större behov av att åka dit som familj. Så som ung vuxen åkte jag bara under advent och fastan. Eftersom kyrkan bara kräver årlig bikt – och även då bara för dödssynder – kan det tyckas vara tillräckligt att gå vartannat år. Men mottagandet av eukaristin krävs också bara en gång om året, och jag skulle verkligen inte stanna upp en eller två gånger.

Som sekulär karmelit uppmuntrades jag att bekänna mina synder varje månad. Nej, vi åker dit som familj var fjärde till åttonde vecka. Här är fem sätt på vilka frekvent bikt har gynnat mig:

1. Det påminner mig om att jag är en syndare. Frekvent bikt visar mig mina syndiga vanor. Eftersom jag bekänner samma typ av synd om och om igen, vet jag vad jag behöver arbeta mest med. Jag inser, att jag är långt ifrån ett helgon.

2. Jag får nåd för framtida frestelser. De första dagarna efter att jag har gått till bikt seglar jag ofta oskadd genom frestelser. Mitt hjärta är i frid. Jag tycker att det är lättare att vara kärleksfull.

3. Försoningen är, liksom alla sakramenten, ett möte med Kristus. Jag hör sällan orden om avlösning utan att bli rörd. Jesus talar till mig. Han är inte arg på mig. Han förlåter och utplånar mina synder. Jag är fast besluten att “inte synda mer”.

4. Den botgöring som utförs som en del av sakramentet hjälper till att gottgöra den skada jag har orsakat mig själv, andra och kyrkan. Jag kan bekänna mina mindre synder för Gud hemma och bli förlåten, men om jag inte också gör någon form av botgöring blir dessa trasiga relationer inte helt helade. Att gå till bikt säkerställer att jag gottgör mina synder.

5. Jag kan få gedigen andlig vägledning av prästen. Visst, jag har en eller två gånger blivit missförstådd av präster som inte kände mig och gav mig värdelösa råd. Men för det mesta uppmuntrar prästen mig med skrifterna och ger mig råd om hur jag kan göra Guds vilja bättre i framtiden. Jag har ibland haft förmånen att ha en regelbunden andlig vägledare som gör försoning till en del av våra möten. Det är ovärderligt att få absolution av en präst som verkligen förstår mitt andliga tillstånd.

Katolska kyrkans katekes säger: “Utan att det är absolut nödvändigt rekommenderas bekännelse av vardagliga fel (mindre synder) ändå starkt av kyrkan. Den regelbundna bekännelsen av våra mindre synder hjälper oss att forma vårt samvete, kämpa mot onda tendenser, låta oss helas av Kristus och utvecklas i Andens liv. Genom att genom detta sakrament oftare ta emot Faderns barmhärtighets gåva sporras vi att vara barmhärtiga liksom han är barmhärtig” (1458). Frekvent bikt är en viktig övning för alla som försöker komma närmare Kristus.

Connie Rossini

MER I KONTEMPLATIV HEMUNDERVISNING





Sända

  1. Samo Lucijahttp://illuminadomine.com/2024/03/24/gods-patience-forgiveness-and-mercy/
    18:58
    Du har skickat
    April 11 Saint Gemma Galgani: När hon var fem år gammal kunde hon läsa Vår Frus ämbete från breviariet.
    (1878-1903)
    .
    Under de första åren av detta århundrade kunde en besökare i den antika staden Lucca, som promenerade längs Via Zecca, ha råkat på en märkligt föga uppbygglig scen. En ung flicka med slående skönhet och nedslagna ögon var blygsamt på väg hem från en av stadens kyrkor. Hon var tämligen sorgligt klädd, med sliten hatt av svart halm, rostig svart kappa och mantel, med ett litet krucifix på bröstet. Ett antal små pojkar lekte på gatan när hon passerade. Plötsligt svärmade de runt flickan, ryckte hårdhänt i hennes kläder, skrek förolämpningar och hånfulla ord, medan några av de djärvare till och med spottade henne i ansiktet. Hon visade inga tecken på förbittring, och när några förbipasserande räddade henne, gick hon sin väg med ett tyst tack. Det var inte första gången som hennes omedvetna egendomlighet i klädsel och sätt hade dragit till sig ovälkommen uppmärksamhet från Luccas gatupojkar. Men den enda kommentar hon någonsin hördes säga var i en viskning till sin skrämda kamrat: “Om världen föraktar mig kan jag hoppas att en dag bli ett helgon.”
    . – Herr talman,
    Hon blev ett helgon, en av en särskilt sällsynt och upphöjd typ. Och det behövs ingen våldsam fantasi för att föreställa sig några av dessa tanklösa pojkar, som nu vuxit upp till man, bland de skaror av pilgrimer från Lucca som sliter sönder Peterskyrkan med sina vivor den 2 maj 1940, när Pius XII proklamerade offrets heroiska helighet och anbefallde henne till den universella kyrkans vördnad. För flickan var Gemma Galgani.
    . – Herr talman,
    Gemmas liv präglades alltigenom av gudomliga ynnestbevis av extraordinär karaktär. Men det var långt ifrån ett liv som levdes i en “målad glas-attityd”. Fastän hon var extatisk, “bar i sin kropp Herren Jesu märken”, stigmata av Hans Heliga Lidande, var hennes andliga liv helt dolt för världen. Hon var aldrig föremål för allmänhetens nyfikenhet eller vördnad. Så långt hon alls var känd var det som en ung flicka med en fromhet som var alltför extrem för att vinna allmänt gillande. Och det fanns inga klostermurar som skyddade henne från världens missförstånd och slag. Hennes själ levde på höjderna, men till vardags var hennes liv alldagligt nog. Hon var den flitigaste och nyttigaste medlemmen i ett stort hushåll och skötte sina vanliga dagliga sysslor in i det sista, som om hon var helt omedveten om den höga kallelse genom vilken hon utpekades och avskildes som ett offer för gudomlig kärlek. Den lilla gatuscen som just beskrivits visar henne “i sin vana som hon levde” och är typisk för den enkelhet och ödmjukhet som utmärkte hela hennes liv av arbete och lidande.
    . – Herr talman,
    Hon var det fjärde av åtta barn och äldsta dotter till Henry Galgani och hans hustru Aurelia, och föddes i Camigliano, en by nära Lucca den 12 mars 1878. Vid sitt dop dagen därpå fick hon namnet Gemma, trots moderns invändning att det inte fanns något helgon med det namnet. Det var en invändning som aldrig kan resas igen. Lyckligtvis överröstades den dagen av den halvt skämtsamma kommentaren från en präst som var bredvid: “Det finns ädelstenar i himlen, och låt oss hoppas att hon kan bli en av dem.Och det är just därför som det är så viktigt för oss att Men för att vara på den säkra sidan lades tre helgonnamn till, bland annat drottningen av alla helgon.
    . – Herr talman,
    En månad efter Gemmas födelse flyttade familjen till Lucca, främst på grund av de större faciliteter som staden erbjöd för barnens kristna utbildning. Föräldrarna var hängivna och upplysta katoliker och kände naturligtvis vikten av en sund katolsk skolning för sin växande familj. Men allt lämnades inte till skolan. Uppfostran började och fortsatte i hemmet, och Gemmas första och mest bestående undervisning i kristen fromhet fick hon i sin mors knä. Hennes första böner, hennes första enkla lektioner i katekesen, lärde hon sig från sin mors läppar: hennes mors krucifix var den första bok i vilken hon läste det gudomliga eposet om Smärtornas man, och det var vid sin mors sida i deras församlingskyrka som hon först lärde sig att smaka mässans “dolda och outsägliga sötma”. “Det var mamma”, sa hon många år efteråt, “som fick mig att längta efter att komma till himlen som liten.”
    . – Herr talman,
    Vid tre års ålder sändes hon tillsammans med sina äldre bröder till en privatskola i staden som drevs av två fromma damer, som hon överraskade med sin studieförmåga och sin smak för bön. Det verkar som om hon redan hade lärt sig att använda förnuftet, och dessa damer har sedan dess förklarat att hon vid fem års ålder kunde läsa Vår Frus ämbete ur breviariet lika lätt som en vuxen person. Men det fanns ingenting av det lilla underbarnets osympatiska brådmogenhet hos henne, och hon gjorde sig omtyckt av alla, både kamrater och lärare, genom sin vinnande enkelhet och goda natur.
    . – Herr talman,
    En anledning till att Gemma skickades till skolan så ung kan mycket väl ha varit att hennes mamma vid den här tiden föll offer för lungsot. Hennes långvariga sjukdom, som hon uthärdade med helgonlik resignation, förbittrades endast av tanken på att hon snart måste lämna sina barn när de som mest behövde hennes vård. Gemma fick veta, att hennes mor var på väg till den himmel, som hon så ofta hade hört henne tala om, och hennes enda önskan var att få följa med henne. Varje dag när hon kom hem från skolan var hennes första tanke att skynda sig till sjukrummet, rädd för att hennes mamma skulle ha tagit till flykten i hennes frånvaro. Under tiden kom dagen för hennes konfirmation, den 26 maj 1885, och med den den första av de himmelska meddelanden som spelade en så stor roll i hennes andliga liv. Efter ceremonin assisterade hon vid en tacksägelsemässa. Hon berättar: “Plötsligt sa en röst i mitt hjärta till mig: ‘Vill du ge mig din mamma?'”
    . – Herr talman,
    “Ja”, svarade jag, “om du vill ta mig också.”
    . – Herr talman,
    »Nej», svarade rösten, »giv mig din Mamma utan förbehåll. Jag ska ta dig till himlen senare.”
    . – Herr talman,
    Jag kunde bara svara “ja”, och när mässan var över sprang jag hem.
    Det var hennes första stora uppoffring och det kostade henne bitter sorg och tårar. men när hennes mamma dog några månader senare var det Gemma som tröstade de andra.
    . – Herr talman,
    “Varför ska vi gråta? Mamma har farit till himlen.”
    . – Herr talman,
    Kort efter moderns död skickades Gemma, som nu var på sitt åttonde år, till Sankta Zitasystrarnas skola i Lucca. Här blev hon snart, med en av sina lärares ord, “skolans själ. Ingenting gjordes någonsin utan henne. och alla hennes följeslagare hyste henne den största tillgivenhet.”
    BuHon var ingen färdig helgon, och under en tid hade hon en hård kamp för att vara god. Hennes fel hade i själva verket mindre att göra med uppförande än med karaktär. Hon var ett barn med ett häftigt temperament, full av liv och gott humör och ganska benägen att vara häftig. En del kallade henne till och med för en liten galning. Andra, med mindre anledning, tyckte att hon var stolt och egensinnig. Men det uppriktiga, oskyldiga leendet och de uppriktiga ögonen berättade en annan historia.
    . – Herr talman,
    “Gemma, Gemma”, brukade en av systrarna säga, “om jag inte läste dina ögon skulle jag tänka som andra.”
    Under samme omdömesgilla syster fick hon en större smak för bön och en ömsint hängivenhet till vår Herres lidande, som hon började meditera över dagligen. Hennes kärlek till Guds moder var alltid djup och intensiv; så mycket mer som hon hade förlorat sin jordiska mor.
    . – Herr talman,
    “Om Gud har tagit min mor ifrån mig”, sa hon ofta, “har han lämnat mig till sin egen.”
    . – Herr talman,
    Hennes ständiga bön var: “Heliga Jungfru, gör mig till ett helgon.”
    Det var hennes vana att be hela de femton decennierna av Rosenkransen på sina knän på kvällen efter att hon återvänt från skolan. Hon började till och med använda botgöring och stiga upp på natten för att be. Genom dessa medel och genom ständig vaksamhet över sig själv vann hon herraväldet över sin naturliga impulsiva karaktär och blev snart så blygsam, tillbakadragen och tystlåten, att de som inte kände henne trodde att hon av naturen var blyg eller dum.
    . – Herr talman,
    Men det var en hård kamp. Och den hjälp hon behövde mest och mest önskade förvägrades henne ännu. Hon hade länge uttryckt en önskan om att få ta sin första nattvard. “Du är för ung”, hade kyrkoherden sagt till henne, “du ska klara dig när du är sju år.” Men hennes sjunde år hade kommit och gått utan några tecken på att löftet hade uppfyllts. När hon började i klosterskolan förnyade hon sina böner med nytt hopp. “Ge mig Jesus”, brukade hon säga till biktfadern eller systrarna, “och du kommer att få se hur god jag kommer att bli: jag kommer inte att synda igen, jag kommer att bli helt förändrad.” Men tidens sed var emot nattvarden vid så tidig ålder, och hon var i sitt tionde år innan tillstånd beviljades, och endast då med särskilda undantag. “Det finns inget annat alternativ”, förklarade biktfadern, “än att släppa in henne i kommunionen eller se henne dö av sorg.”
    . – Herr talman,
    Gemmas första tanke i sin överflödande glädje och tacksamhet var hur hon skulle få ut det mesta av sitt lyckliga privilegium. Hon fick sin fars tämligen motvilliga tillåtelse att göra en tio dagar lång reträtt i klostret, under vilken hon inte såg något av sin familj. Hon begrundade ständigt Kristi ord, som hon hörde i en av undervisningen: “Den som äter mig skall leva av mig.” Och för att bättre kunna förverkliga Jesu liv i sig själv bad hon om att få bli mer fullständigt undervisad i hans heliga lidandes mysterier, som hon lyssnade till med många tårar. Hennes små barnsliga fel fick nu en egendomlig grovhet, och hon gjorde en allmän bekännelse över sitt korta liv och gjorde det med en så grundlig detaljrikedom, att hon fann det nödvändigt att göra tre besök hos biktfadern. Man kan föreställa sig den änglalika glöd med vilken hon tog emot sin Herre för första gången på det Heliga Hjärtats högtid, den 17 juni 1887. “Jag känner hur det brinner här”, sa hon efteråt till en av sina små kommunikantkamrater och pekade på sitt bröst. “Känner du så?” Hon kunde inte föreställa sig att det fanns någotexceptionell i sin egen erfarenhet.
    . – Herr talman,
    Hennes liv var hädanefter en ständig tillväxt i förening med Jesus. “Gemma duger inte till någonting”, brukade hon säga, “men Gemma och Jesus kan göra allt.” Och ju närmare hennes förening med Honom var, desto större var hennes önskan att alla skulle få del av den. “Hon längtade efter Kristi universella rike”, säger den redan citerade systern, och var särskilt intresserad av arbetet med att sprida tron och den heliga barndomen, i vilket skolans barn var inskrivna. Hennes ständiga bön gällde de otrognas omvändelse och de obstinata syndarnas omvändelse på närmare håll, så att “Kristi kärleks rike skulle utsträckas över hela jorden”. Men hennes tillväxt i helighet och hennes iver för själar hindrade inte hennes vanliga skolarbete, och hon överträffade till och med sina kamrater i sin fallenhet för lärdom. I matematik, naturvetenskap och litteratur, de viktigaste ämnena i skolans läroplan, utmärkte hon sig alltid, och hon hade en särskild begåvning för musik och måleri.
    . – Herr talman,
    Allteftersom åren gick tycktes hennes hängivenhet för studier vara överdriven för dem som var hemma, och hon fick ofta kommentaren: “Varför studerar du så mycket? Du vet redan så mycket och du är inte nöjd.”
    . – Herr talman,
    Det behöver inte sägas att religion var hennes favoritämne, och i kristen lära, helig skrift och kyrkohistoria visade hon ovanlig skicklighet. Mot slutet av sin skolgång anmäldes hon till en uttagningsprov i kristen lära som var öppen för barnen i stadens olika församlingar, och hon tilldelades guldmedalj och ett pris på fem pund. En sådan framgång tycktes förebåda en lysande framtid. Hon var nu sexton år och hennes far erbjöd sig att skicka henne till universitetet om hon så önskade. Men Gemmas svar var ett bestämt “Nej. Inget universitet för mig!”
    . – Herr talman,
    Hennes beslut var utan tvekan ett hårt slag för hennes far. Gemma var hans älsklingsbarn: han hade stora förhoppningar på henne och var mycket stolt över hennes skönhet i sinne och person. Hans partiskhet var verkligen oförsiktig, och Gemma brukade ibland vänligt tillrättavisa honom och påminna honom om att han hade andra barn att ta hänsyn till. “Jag vet”, brukade han säga, “jag älskar dem alla, men du är ju min äldsta dotter.” Han skulle ha henne som sin ständiga följeslagare utomhus. Hennes kläder ska komma från de dyraste butikerna. Varje ursäkt för lunch i staden betydde att hon skulle ta med sig till de bästa hotellen. Om det råkade vara så att hon inte var i hans sällskap var hans första fråga när han kom hem: “Var är Gemma?” Detta besvarades vanligen med en nick mot det lilla rummet där hon stängde in sig för att arbeta och be i ensamhet.
    . – Herr talman,
    Utan att mena det, för han var en djupt religiös man, gjorde han allt som stod i hans makt för att skämma bort henne. Men Gemma lät sig inte förstöras. Hon försökte verkligen falla in i hans fantasier. Och en gång, för att behaga honom, när hon gick för att ta emot sin guldmedalj vid den offentliga prisutdelningen av ärkebiskopen av Lucca, bar hon en elegant dräkt som var specialsydd för tillfället, med ett vackert halsband, en ring och andra prydnadssaker och en guldklocka. Det var hennes sista framträdande som en smart ung kvinna i världen. När hon återvände från ceremonin, när hon lade av sig sin grannlåt, visade sig hennes skyddsängel, som hon alltid hade en stor tillgivenhet för, för henne med orden: “De sanna prydnaderna för en brud till den korsfäste är törnen och korset.Hon bar aldrig mer sin världsliga grannlåt.
    . – Herr talman,
    Törnen och korset var inga främlingar för Gemma och skulle hädanefter vara den normala upplevelsen i hennes liv. Hon hade redan gått igenom en smärtsam andlig kris som varade i ett helt år, under vilken hennes intensiva kärlek till Jesus överskuggades av känslan av att vara övergiven av honom. Hon såg ingenting annat i sig själv än ondska, ingenting annat i sitt dagliga liv än skandal för andra. Bönen var en tortyr för henne. Hennes hängivenhet förvandlades till motvilja och avsky. Hon mötte prövningen med en ännu allvarligare trohet mot sina andliga övningar: mer än någonsin var krucifixet och tabernaklet de två polerna i hennes liv. Medlemmarna i hennes familj lade märke till förändringen hos henne och missförstod den fullständigt. De förebrådde henne för att hon tillbringade för mycket tid i kyrkan, motsatte sig att hon steg upp tidigt för att gå upp till mässan och ökade i allmänhet bitterheten i hennes lidanden med de bästa avsikter. Men prövningen gick över och lämnade hennes själ med ny styrka att möta de lidanden som skulle komma.
    . – Herr talman,
    Gemmas skolgång tog slut på grund av en plågsam sjukdom. En skada på foten (som hon tog lätt på) resulterade i en försämring av benet och gjorde att hon blev liggande i några månader. En operation var nödvändig, men hon vägrade bedövning och med blicken fäst på krucifixet led hon av den olidliga smärtan utan att klaga. Läkarna häpnade och applåderade hennes mod och uthållighet. Men Gemma bara log: hon visste hemligheten med det.
    . – Herr talman,
    Återställd till hälsan tog hon nu sin plats i hemmet för att utföra de plikter som naturligt faller på den äldsta dottern i en moderlös familj. De voro många, ty det var ett stort hushåll, och hennes händer voro aldrig sysslolösa. På rasterna av hushållsarbetet sysselsatte hon sig med att sy altarlinne och skrudar till kyrkan eller kläder till de fattiga. Hon var särskilt angelägen om sina unga bröders och systrars religiösa utbildning, undervisade dem i katekesen, ledde deras dagliga böner eller tog med dem till andakten i kyrkan. Och i deras barnsliga meningsskiljaktigheter och gräl var hon alltid, som en av dem sade, “olivkvistens bärare”. Men hennes verksamhet var inte begränsad till hemmet. Hon samlade ofta de fattiga barnen i grannskapet för religiös undervisning. Hon besökte ofta de sjuka på sjukhuset och gav dem inte mycket materiell tröst, men framför allt “tröstade hon dem med tankar på Gud”. Hennes barmhärtighet mot de fattiga och lidande gick nästan så långt att den blev överdådig. Hon delade inte bara ut mat och kläder med oförbehållsam hand till dem som kom till hennes dörr, utan hon sökte också upp dem som inte kunde eller ville komma och vars behov hon kände till. Varje gång hon gick ut bad hon sin far om pengar att ge till välgörenhet, och om han någon gång vägrade brukade hon få tillåtelse att ta bröd eller mjöl eller vad hon nu kunde få tag på. När familjeförhållandena blev svåra och hon påmindes om att hon inte längre hade råd att vara så generös brukade hon svara: “Guds försyn kommer aldrig att svika.” Till slut begränsade hennes biktfader hennes frikostighet och hennes far skar av penningmängden. Stackars Gemma var försänkt i sorg och lämnade huset så lite som möjligt för att undvika att träffa de fattiga som hon inte kunde hjälpa.
    . – Herr talman,
    Hennes plikter i hemmet och hennes trängande omsorg om andra var på intet sätt ett hinder för utvecklingen av hennes inre liv. Snarare är det så atttrary: hennes hektiska liv av aktiv välgörenhet hämtade sin inspiration från hennes liv i bön och förening med Gud. När hon var som mest upptagen av yttre ting tycktes hennes omgivning vara helt uppslukad av Gud.
    . – Herr talman,
    “Hennes liv var en enda ständig bön”, säger en präst som kände henne väl, “och hennes bönbok var krucifixet.”
    . – Herr talman,
    Tanken på Kristi lidanden lämnade henne aldrig, och det var under dessa dagar, som hon berättar för oss, hon “började känna en växande längtan att älska den korsfäste Jesus av hela sitt hjärta och tillsammans med detta en längtan efter att hjälpa honom i hans lidanden”.
    . – Herr talman,
    “O Jesus”, bad hon, “jag vill följa Dig vad det än må kosta mig i lidande, att följa Dig med brinnande iver. Jag vill lida, lida, åh, så mycket, för Dig.”
    . – Herr talman,
    Det mysterium i vilket “minnet av hans lidande återkallas” var därför det centrum kring vilket hela hennes andliga liv kretsade. En glimt av henne vid denna tid av ett ögonvittne ger ett levande intryck av glöden i hennes hängivenhet till den heliga eukaristin. Orden kommer från fröken Ethel Rose, en engelsk konvertit: “Jag såg henne en dag i Sankt Mikaels kyrka när jag väntade på min tur att bikta mig. En präst kom för att ge nattvarden till folket, och bland dem fanns en ung flicka som gjorde ett djupt intryck på mig, inte bara genom sin blygsamhet och hågkomst, utan också genom sin extrema blekhet i ansiktet. Jag var så fascinerad att jag tittade på henne i nästan en timme. Jag lade märke till hur hon tog emot Jesus, och efteråt lyste hennes ansikte upp och rodnade av hennes kärleks glöd, hur hon knäböjde vid altaret med händerna knäppta och huvudet varsamt böjt mot sitt bröst, helt försjunken i bön. Hon var som en staty.” Det intryck, som sålunda gjordes på en fullständig främling, var icke mindre än det som åstadkoms på medlemmarna av hennes eget hushåll, under vilkas något mera kritiska och fordrande iakttagelse hennes dagliga liv tillbragtes. De förstod henne inte alltid, men de kunde inte låta bli att beundra hur fullkomligt hon tycktes kombinera sina plikter i hemmet och sina välgörenhetsaktiviteter för andra med den närmaste föreningen med Gud. Men “det finns bara en Gemma”, sa de. Och en gammal tjänare i familjen, som kände henne länge och intimt, sammanfattade under de följande dagarna sitt intryck av henne i en fras av enkel vältalighet: “Gemma stod ensam – det fanns ingen som hon.”
    De lyckliga hemdagarna skulle snart vara över. Gemma verkade ha en känsla av kommande tragedi. I sin andliga dagbok i början av 1897 skrev hon: “Under detta nya år har jag för avsikt att börja ett nytt liv. Jag vet inte vad som kommer att hända med mig i år. Jag överlämnar mig åt Dig, o min Gud. Jag känner min svaghet, o Jesus, men jag litar på Din hjälp…”
    . – Herr talman,
    Familjen Galgani hade dittills befunnit sig i enkla omständigheter. Fadern var kemist med en blomstrande verksamhet i Lucca och ett hus på landet och en ansenlig egendom i grannskapet. Han var en storhjärtad man med föga världslig klokhet. Hans goda natur var välkänd och ofta skrupelfritt utnyttjad. Folk kom för att låna pengar eller be om hans underskrift på växlar, och ingen med ett trovärdigt fall blev avvisad. Om hans hyresgäster låg efter med sina hyror, eller hans kunder med sina konton, blev de aldrig pressade. Resultatet blev till slut en katastrof för hans familj. Signor Galgani skonades från det värsta. Han dog i november 1897, och Gemmas sorgliga aningar vid öppnandet av år var mer än uppfyllda. Knappt hade faderns kropp kallnat förrän hans fordringsägare fick till stånd en avrättning, beslagtog hans egendom och tvingade ut hans familj på gatan. Med en otrohet som de inte kunde föreställa sig, letade de till och med igenom barnens fickor efter pengar och tog från Gemma de få pence som hittades på hennes kropp. Familjen Galgani tvingades leva på främlingars välgörenhet. De släktingar som kunde ha hjälpt dem var till stor del inblandade i faderns undergång.
    . – Herr talman,
    Gemma tog en tid sin tillflykt till en moster som var nästan lika fattig som hon själv. Det var ungefär vid den här tiden som hon fick mer än ett frestande erbjudande om giftermål, vilket för en flicka som var mindre andlig kunde ha förefallit som en försynens utväg ur hennes svårigheter. För Gemma, som ville tillhöra Jesus helt och hållet, var de ett outhärdligt irritationsmoment. Hon var plötsligt befriad från all sådan förargelse genom en sjukdom, som på ett sorgligt sätt förstörde hennes personliga skönhet. Hon hade känt symptom på att den var på väg, men hennes motvilja mot läkarundersökningar fick henne att dölja dem tills hon fann sig själv som en hjälplös invalid med tuberkulos i ryggraden. Hennes ömkliga tillstånd och det tålamod och den mildhet, varmed hon led, spred sig till hennes säng och drog många fromma gäster till hennes säng. En av dessa gav henne den helige Gabriels liv av Vår Fru av Sorgerna, som redan var berömd för sin helighet och sina mirakel men ännu inte helgonförklarad. Somliga hade börjat be till den unge passionisten om hennes tillfrisknande. Gemma var till en början föga intresserad av Livet eller av sina vänners böner, utan var lika nöjd med att leva eller dö som Gud ville. Men efter att en gång ha åkallat helgonets namn i en plågsam frestelse med omedelbar verkan, läste hon boken inte bara en utan flera gånger och fick en särskild hängivenhet för honom. Mer än en gång visade han sig för henne och talade tröstande och uppmuntrande ord, men hon drömde inte en enda gång om att be honom om sitt botemedel. I februari 1899 förklarade läkarna att hennes fall var hopplöst och hon fick de sista sakramenten.
    Hennes biktfader, Monsignore Volpi, hjälpbiskop av Lucca och senare biskop av Arezzo, som då var andlig ledare för visitationsnunnorna i Lucca, besökte henne den 19 februari och föreslog att hon skulle göra en novena till Sankta Margareta Maria Alacoque för hennes tillfrisknande. Två gånger påbörjade hon novenan, men glömde att fortsätta den. Vad som sedan följde berättas kanske bäst med hennes egna ord.
    Den 23 februari påbörjade jag den för tredje gången, eller rättare sagt hade tänkt påbörja den, för det var nu bara några minuter kvar till midnatt, när jag hörde klirret av radbandspärlor och kände en hand läggas på min panna. En röst sa Fader vår, Ave Maria och Gloria nio gånger i följd. Jag svarade knappt att jag var så svag. Då sade rösten: “Vill du bli botad? Ja, du kommer att bli botad. Be med tro till Jesu Heliga Hjärta. Jag kommer att komma varje kväll till slutet av novenan och vi skall be tillsammans till det Heliga Hjärtat.”
    »Och hur är det med den salige Margareta Maria?» frågade jag.
    “Upprepa Gloria tre gånger till hennes ära.”
    “Det var passionisten, den helige Gabriel. Han kom varje kväll och vi läste bönerna tillsammans. Novenan skulle avslutas den första fredagen i mars. Tidigt på morgonen tog jag emot den heliga kommunionen. O, vilka lyckliga stunder jag tillbringade med Jesus.”
    Han frågade mig också: “Vill du bli botad?”
    Min sinnesrörelse var så stark att jag inte kunde tala, men i mitt hjärta svarade jag: “Vad som helstDu vill, o Jesus!”
    Nåden beviljades. Jag blev botad. Jag steg upp ur sängen. De som var i huset grät av glädje. Jag var också glad, men inte så mycket över att jag hade blivit botad som att Jesus hade utvalt mig till sitt barn. Den morgonen innan han lämnade mig hade han sagt: “Mitt barn, den nåd du har fått denna morgon kommer att följas av många andra som är ännu större.”
    . – Herr talman,
    Gemmas tillfrisknande var fullständigt och permanent. Hennes sjukdom hade varat i mer än ett år och fört henne till dödens dörr, men sedan dess var hennes hälsa helt normal och till och med robust. Hennes första tanke efter tillfrisknandet var en tanke som hon länge hade haft – att gå i kloster. Omständigheterna hade hittills gjort det omöjligt att inse, men nu tycktes hennes väg vara klar. Flera religiösa samfund i Lucca skulle gladeligen ha tagit emot henne och till och med uppmuntrat hennes förhoppningar. Men den kyrkliga myndigheten var långsam med att tro på varaktigheten av hennes plötsliga tillfrisknande från en så farlig sjukdom, och Gemma fann till sin sorg klostrets dörrar försiktigt och beklagande men bestämt tillbommade för henne. Under tiden växte hennes andliga liv i intensitet och glöd, hennes förening med Gud blev mer medveten och intim, och hennes själ började hemsökas av gudomliga meddelanden av det mest utomordentliga och upphöjda slag. Hon hade redan under sin sjukdom haft för vana att fira den heliga timmen för att hedra Jesu vånda i Getsemani. I tacksamhet för sitt tillfrisknande lovade hon nu Jesu Heliga Hjärta att hon aldrig skulle försumma det. Och på skärtorsdagen därpå förberedde hon sig för denna fromma övning genom en allmän bekännelse i hela sitt liv. Det var som om hon visste vad den heliga stunden skulle betyda för henne, för det var under denna stund som Jesus hädanefter började ingjuta i hennes själ de underbara nådegåvor som gjorde hennes liv till ett kärlekens martyrium. Sin första upplevelse denna skärtorsdag beskrev hon så för sin andlige vägledare.
    “Jag tillbringade hela timmen med att be och gråta över mina synder. Jag kände mig svag och satte mig ner. Sorgen fortsatte, men efter en stund kände jag mig hänryckt i minnet. Kort därefter förlorade jag plötsligt förmågan att använda mina sinnen. Jag försökte resa mig upp och låsa dörren till mitt rum. Var var jag? Jag befann mig i den korsfäste Jesu närvaro, med blod som rann från Hans sår. Synen fyllde mig med smärta. Jag sänkte blicken och gjorde korstecknet: jag kände stor sinnesfrid, men fortfarande intensiv sorg över mina synder. Jag hade inte modet att se på Jesus. Jag böjde mig ner med pannan mot marken och förblev så i flera timmar. när jag kom till besinning var Jesu sår så inpräntade i mitt sinne att de aldrig har lämnat det sedan dess.”
    Visionen fyllde Gemma med en ny fasa för synden och med en intensiv längtan att lida med Jesus och att bli ett offer för själarnas frälsning. Önskan var att bli tillfredsställd på ett sätt som hon inte hade väntat sig. En morgon efter nattvarden hörde hon Jesu röst säga till henne: “Fatta mod, Gemma, jag väntar på dig på Golgata dit du går.” Ordens innebörd klargjordes snart. Några dagar senare, torsdagen den 8 juni, kvällen före det Heliga Hjärtats högtid, när hon som vanligt började fira den Heliga Timmen, kände hon en genomträngande sorg över sina synder som hon aldrig hade upplevt, och en särskilt levande känsla av Jesu lidanden. Plötsligt greps hon av hänryckning och fann sig själv i sin himmelska Moders och sin skyddsängels närvaro. Ängeln tvingade henne att upprepa en handling av ångerMaria tröstade henne med förvissningen om att hennes synder var förlåtna och sade till henne att hon skulle få en stor nåd genom Jesu kärlek.
    Med Gemmas egna ord: “Sedan öppnade hon sin mantel och täckte mig med den. I samma ögonblick uppenbarade sig Jesus med öppna sår, men i stället för blod tycktes lågor komma från dem. På ett ögonblick rörde lågorna vid mina händer och fötter och mitt hjärta. Det kändes som om jag höll på att dö och skulle ha fallit till golvet, om inte min mor hade stött mig under sin mantel. Jag stannade kvar i den positionen några timmar. Sedan kysste hon min panna, synen försvann och jag fann mig själv ensam på knä, men jag kände fortfarande en intensiv smärta i händer, fötter och hjärta. Jag steg upp för att gå och lägga mig, men jag upptäckte att det rann blod från de ställen där jag hade ont. Jag täckte över dem så gott jag kunde och kom i säng med hjälp av min skyddsängel. Nästa morgon tyckte jag att det var svårt att gå till nattvarden. Jag tog på mig ett par handskar för att dölja händerna. Men jag kunde knappt stå upp och kände varje ögonblick att jag skulle dö. Dessa smärtor fortsatte fram till klockan tre på fredagen, det Heliga Hjärtats högtid.”
    Bortsett från hennes förvirring och bedrövelse över att en sådan syndare var så gynnad, verkar Gemmas enda tanke ha varit densamma som den som slog henne efter hennes första kommunion när hon kände en eld brinna i sitt hjärta – att det var en gemensam upplevelse med dem som Jesus hade utvalt till sina egna. Hon började göra blygsamma förfrågningar bland sina vänner under dagen, men lyckades bara mystifiera dem utan att få några upplysningar. Till slut, när hon kände att hon måste anförtro sig åt någon, medan blodet fortsatte att flyta, gick hon till sin moster och höll upp sina händer och sa med ett barns enkelhet: “Moster, se vad Jesus har gjort med mig.” Den goda kvinnan blev stum av häpnad, men förstod lika litet innebörden av det märkliga fenomenet som Gemma själv.
    Fenomenet upprepades regelbundet varje torsdagskväll, med början vid åttatiden och fram till klockan tre på fredagseftermiddagen. Gemma tycktes gå igenom alla lidandets faser och bar i sin kropp alla märken av Kristi fysiska lidanden: inte bara såren i händer, fötter och sidor, utan också såren i törnekronan, märkena efter gisslingen, såret på axeln som orsakats av korsets tyngd, allt åtföljt av den mest olidliga smärta. Under alla dessa timmar samtalade hon kärleksfullt med Jesus med låg röst, ofta ömt vädjande om barmhärtighet för syndare och offrade sig själv som ett offer för att sona deras synder.
    Under en kort tid höll Gemma dessa märkvärdiga händelser hemliga till och med för sin biktfader: dels genom sin oerhörda ödmjukhet, dels genom svårigheten att förklara dem i biktstolen. Några veckor efter att de hade börjat fick passionistfäderna ett uppdrag i Lucca, där Gemma deltog. Efter den allmänna nattvarden på missionens sista dag hörde hon en inre röst som sade: “Du skall bli en dotter till mitt lidande och en älsklingsdotter: en av dessa skall vara en far för dig. Hon fann en klok och sympatisk rådgivare i en av missionärerna, som kommunicerade med Monsignore Volpi, hennes biktfader, vilket ledde till att passionistfadern Germanus slutligen utsågs till hennes andlige vägledare. Monsignore Volpi var förbryllad och tveksam till äkthetenManifestationernas allvar. Missionsfadern och de som han rådfrågade var lika villrådiga. Fader Germanus, en präst med stor erfarenhet och ett torrt och vetenskapligt sinnelag, var uppriktigt skeptisk när han först rådfrågades av Monsignore Volpi, avböjde att ha något att göra med Gemma och rådde honom att få sin botgörare att följa de upptrampade stigarna. Det var först efter stora påtryckningar som han förmåddes att besöka henne. Efter en grundlig undersökning kom han emellertid att i henne känna igen en utvald själ, “en sann juvel i Jesu Heliga Hjärta”, och förblev hennes andlige vägledare under resten av hennes liv.
    “Det är bra att dölja kungens hemlighet.” Och en av Gemmas största bekymmer var att hålla hemligheten om de stora ting som Gud hade gjort mot henne hemlig för världsliga ögon. Det stod snart klart att detta var omöjligt i hennes mosters hus. De yngre medlemmarna av familjen voro nyfikna: ingen var sympatisk: man började tala om saker och ting utanför och i ingen vänlig anda. Gemma var ofta hänryckt i extas även under sina dagliga sysslor och var därför utlämnad åt de lättsinnigas godtycke. Hon fick lida mycket till följd av detta. Omsider, genom passionistfädernas inflytande, togs hon emot hos deras välgörare Giannini, en välkänd familj i Lucca, först som tillfällig gäst, slutligen som adoptivdotter. Hushållet bestod av fadern och modern med elva barn och en moster vid namn Cecilia, som redan kände och beundrade Gemma och hädanefter skulle spela rollen av en mor för henne. Karaktären på denna familj kan man gissa sig till utifrån en eller två av faderns vittnesmål i Saligförklaringen av Gemma, där han berättar om hennes inflytande i sitt hem och talar om “mina fem söner som är en stor tröst för mig. De går till den heliga kommunionen varje dag och är mycket engagerade i den katolska aktionen. Av mina döttrar är fem nunnor, en har stannat hemma och en är gift.
    Här var Gemma skyddad från världens nyfikna blickar och från ryktet om ovanlig helighet som hon fruktade så mycket. Hennes liv i Gianninis hushåll kan överraska dem som kanske inbillar sig att ett liv i upphöjd och oavbruten bön måste vara ett liv av passivitet. I stället upplevde hon ett liv av ständig och nyttig aktivitet. Signor Giannini, som just citerades, sammanfattade det hela genom att säga: “Gemma var aldrig sysslolös.” “I början när hon kom till oss”, säger väninnan Cecilia, “brukade hon virka, men hon föredrog att sticka eller laga strumpor, eftersom jag tror att det gjorde att hon kunde hålla sig mer ihågkommen. Det höll henne sysselsatt, för hon lagade mat åt hela familjen. Hon var alltid redo att göra vad som än fanns att göra. Om det behövdes gjorde hon i ordning rummen, hjälpte andra med deras arbete och hjälpte barnen med deras lektioner. Hon var aldrig sysslolös.” En präst som bodde med familjen och såg henne i hennes dagliga sysslor kunde inte låta bli att beundra “hennes ande av hågkomst och förening med Gud. Till och med mitt i de mest distraherande hushållssysslor tycktes hon alltid vara försjunken i Gud och i ständig meditation. Men det hindrade henne inte från att ägna sig åt vad hon än företog sig med stor omsorg.”
    Hon älskade särskilt att ta hand om de sjuka. “Hon tog alltid hand om dem som var sjuka i huset med största omsorg och uppmärksamhet, punktlig med deras mediciner, lade märke till deras temperatur och visade i allt den största vänlighet, barmhärtighet och intelligens… och allt detta gjorde hon av kärlek till Gud.” Den välgörenhet till de fattiga, som hon hade utövat som barn i sitt eget hem, och som hennes fattigdom för en tid hejdade, fick nu ett friskt och rikligt utlopp. Hennes välgörare tillät henne att utöva stor diskretion när det gällde att ge allmosor av deras ägodelar, och hon lade alltid undan något av sitt eget vid bordet för de fattiga.
    – Men, säger Cecilia Giannini, jag ville inte uppmuntra fattiga människor att komma till huset i en procession, det hade kunnat leda till pinsamma incidenter.
    Så Gemma delade ut sina välgörenhetsgåvor utomhus, “vid foten av trappan i loggian”, där hennes vän ofta betraktade henne från ett fönster ovanför, satt med de fattiga, gav dem goda råd, undervisade dem i någon punkt i den kristna läran eller tröstade dem i deras sorger med tanken på den korsfäste Jesus. Gemma tycks verkligen ha haft en särskild hängivenhet för barmhärtighetens andliga verk som handlar om att undervisa de okunniga. Signor Giannini berättar för oss att även när hon följde med familjen till deras lantställe brukade hon samla männen och pojkarna i grannskapet för att undervisa dem i katekesen och ge dem lämplig andlig undervisning.
    Få skulle i sanning ha anat från Gemmas yttre liv de sublima andliga höjder som hon hade upphöjts till. Hennes enkelhet och ödmjukhet lade en effektiv slöja över hemligheterna i hennes inre liv. En präst, som ofta besökte familjen Giannini och kände henne väl, var omedveten om hennes extraordinära helighet tills den avslöjades vid hennes död.
    “Hennes blygsamhet och enkelhet”, berättar han, “gjorde ett mycket angenämt intryck på mig. Och fastän jag ofta kom i kontakt med henne, kunde jag inte finna den minsta ofullkomlighet hos henne. Hennes ord var få och endast svar på de frågor som ställdes till henne. Jag hörde henne aldrig tala om sig själv. Men fastän jag mycket väl visste, att hon hade ett mycket ömtåligt samvete och en vacker själ, som var helt inriktad på att älska Gud, skulle jag aldrig ha trott att hon var så långt framskriden i helighet.”
    Fader Germanus berättar för oss att om det fanns en dygd som var karakteristisk för Gemma, så var det hennes evangeliska enkelhet. Den skilde henne från barndomen och följde henne under hela hennes uppstigning till det övernaturliga livets toppar. “Med henne var ja ja och nej var nej, vitt var vitt och svart var svart. Det fanns inga mellanbetydelser, inga veck i hennes hjärta. Som hon kände, så talade hon och så handlade hon.”
    Hon stod inte ut med att tänka eller tala till skada för någon.
    “Du skulle behöva en skiftnyckel”, sa ett vittne i Processerna, “för att få ett ord från henne om andra, även när informationen var nödvändig, om det måste vara ett ogynnsamt ord.”
    Även om hon talade fritt i samtal om andliga ämnen, tog hon aldrig ledningen eller påstod sig veta mer än andra. Hon var ofta hänryckt i extas under dagen, men när hon återvände till sig själv fortsatte hon med sitt arbete, till synes omedveten om att hon blev avbruten. Och efter den långa veckoextasen “reste hon sig som om ingenting hade hänt, tvättade bort blodfläckarna som hade flutit så ymnigt, drog ner ärmarna för att skyla de stora ärren på sina händer, och i tron att ingen hade lagt märke till henne, återvände hon till de andra familjemedlemmarna och tog del i dagens arbete.”
    Det var hennes enkelhet som fick henne att till en början tro att hennes mystiska upplevelser var vanliga kvickheterOch det är just därför som det är så svårt att förstå att det inte finns någon som helst anledning att tro att det är När hon insåg att de var exceptionella, hemsöktes hon av rädslan för att hon skulle bli bedragen eller vara en bedragare. Hon hade hört talas om sådana fall från dem som var minst kvalificerade att ta hand om henne. Hon hade till och med hört en viskning av det fula ordet, hysteri. Hon brukade fråga sin regissör: “Ska jag tro på det – är Jesus, eller djävulen, eller min egen fantasi? Jag är okunnig och kan bli bedragen. Vad skulle det bli av mig om jag blev offer för villfarelse? Du vet att jag inte önskar dessa saker. Jag vill bara att Jesus ska vara nöjd med mig.” Eller återigen: “Kan det vara så att jag är en bedragare? Om jag är det, kommer jag att förlora min själ. Jag skulle vilja att du förklarade vad en bedragare är, för jag vill inte bedra någon.” Hon fann sin enda tröst i absolut lydnad mot sin biktfader och sin andlige vägledare: “O, vilken tröst mitt hjärta finner i lydnad! Det fyller mig med ett lugn som jag inte kan förklara. Kära lydnad! Källan till all min frid.”
    Hennes barnsliga enkelhet förenades med en djup och rörande ödmjukhet. Hon tycktes vara omedveten om sina höga andliga gåvor och betraktade sig själv, liksom aposteln, som den främste av syndare. En gång under en retreat som hon hade gjort i barndomen hade hon hört predikanten säga: “Kom ihåg att vi är ingenting och att Gud är allt”, och orden gjorde ett intryck som aldrig bleknade. Tanken var alltid i förgrunden för hennes sinne, och allteftersom hon växte i kunskap om Gud såg hon mindre och mindre av det goda i sig själv och fylldes av förvirring och bestörtning över de gudomliga ynnestbevis som gavs henne. Ju mer Gud upphöjde henne, desto djupare sjönk hon i sin egen uppfattning. Hon sökte alltid den enklaste platsen och de simplaste plikterna, och “om jag genom Guds barmhärtighet”, sade hon en gång, “har upplevt några lyckliga stunder då jag såg mig själv föraktad och förödmjukad.”
    Om och om igen bönföll hon Vår Herre att dra tillbaka Sina utomordentliga ynnestbevis från henne och skänka dem till någon som var mer värdig. Hon fruktade den räkenskap hon skulle få avlägga för sin inbillade brist på överensstämmelse med Guds nåd, och hon satte hela sin lit till hans barmhärtighet. “Din barmhärtighet, o Herre”, brukade hon säga, “är min själs ankare. Jag vet att Din barmhärtighet är större än min otacksamhet. Om jag såg helvetets portar öppna och jag stod på avgrundens rand, skulle jag inte misströsta; Jag skulle inte förlora hoppet om barmhärtighet, för jag skulle förtrösta på dig.” När hon på sin dödsbädd tillfrågades om vilken som var hennes favoritutlösning svarade hon helt enkelt: “Min Jesus, barmhärtighet.”
    Under det lugna, orubbliga yttre i Giannini-hushållet led Gemma hela tiden ett veritabelt andligt martyrskap. Hon hade en gång sagt: “Jesus är smärtornas man och jag vill bli smärtornas dotter.” Denna önskan uppfylldes delvis genom att hon fick del i Kristi fysiska lidanden, men hon skulle också få smaka på hans själs sorg och förtappelse.
    I en av hennes första extas hade Jesus uppenbarat för henne något av de sorger och förödmjukelser som hon skulle få utstå under resten av sitt korta liv. Han sade till henne att hon skulle visa uppriktigheten i sin kärlek när hennes hjärta blev som en klippa och hon inte skulle känna något annat än andens torka, bedrövelse och frestelse. “kommer att göra ständiga ansträngningar för att förstöra din själ. De kommer att lägga onda tankar i ditt sinne; fyller dig med ett hat mot bönen, med tvivel och rädslor. Du kommer att lida övergrepp och oförrätter, ingen kommer att tro på dig. Himlen kommer att slå dövörat till för era böner. Du kommer att söka Jesus och kommer inte att finna honom: Han kommer att se ut som om han har övergivit dig . . . . När du åkallar den Heliga Jungfrun och helgonen kommer de inte att ha något medlidande och ha övergett dig. När du går till nattvarden eller bikten kommer du inte att ha någon glöd. Ni kommer att gå igenom era övningar av hängivenhet som om ni vore rutinmässiga, och ni kommer att känna att tiden går förlorad. Ändå kommer ni att tro, men som om ni inte trodde, ni kommer att hoppas, men som om ni inte hoppades, ni kommer att älska Jesus, men som om ni inte älskade honom, eftersom ni kommer att vara berövade alla känslor. Du kommer att bli trött på livet och ändå vara rädd för döden, och du kommer inte att kunna finna lindring ens i tårar.”
    Det var en bild av Jesu ödeläggelse i Getsemani och hans förfall på korset, och allt uppfylldes till punkt och pricka i detta hjältemodiga barns liv, vilket, berättar fader Germanus, var så naturligt och okonstlat att hon knappast kunde skiljas från en vanlig ung katolsk flicka.
    Gemma hade offrat sig själv som ett offer, i förening med Jesu lidanden, för sina egna synder och världens synder, och hon längtade efter att fullborda offret genom att viga sig åt Gud i det religiösa livet. Hon hade aldrig förlorat sin barndoms längtan efter att gå i kloster. Från det att hon först träffade passionisterna och hörde talas om en kontemplativ passionistnunneorden kände hon att hennes plats var hos dem. Det fanns ett ordenskloster i Corneto, omkring 200 mil från Lucca, och efter att ha bett om råd beslöt hon att gå dit för en kurs i andliga övningar och be om inträde. Hon möttes av ett bestämt avslag, formulerat i föga geniala ordalag, från en vördnadsbjudande moder som tycktes klokare i sin generation än ljusets barn. Det var en bitter besvikelse för Gemma, men hon bar den modigt och tålmodigt. Senare ansträngningar gjordes för henne av Monsignore Volpi och fader Germanus, men utan resultat. Gemma började så långt hon kunde att leva som passionistnunna utanför klostret. Hon hade redan under sin svåra sjukdom avlagt ett kyskhetslöfte, och till detta fogade hon nu med biktfaderns biktfaders biktlöften fattigdoms- och lydnadslöftena. Hon bar passionstecknet på sitt hjärta under sina kläder och reciterade det gudomliga ämbetet dagligen som passionistnunnorna i kör ända till slutet av sitt liv. Hon förlorade aldrig hoppet om att få vara med dem, om inte på Corneto, så på andra ställen.
    Hennes förhoppning infriades på något märkligt sätt. I sitt första brev till fader Germanus, innan hon ännu hade träffat honom, förutspådde hon i minsta detalj grundandet av ett kloster för passionistiska nunnor i Lucca. Det fanns ingen tanke på ett sådant projekt då, men ett eller två år senare började det diskuteras. Gemma fylldes av entusiasm och började be och använda allt inflytande som stod i hennes makt för att påskynda nunnornas ankomst. Svårigheterna på vägen tycktes ibland oöverstigliga, men hon blev aldrig nedslagen. Under det sista året av hennes liv var det hennes ständiga tanke och det ständiga föremålet för hennes böner. Hon sökte till och med i Lucca mer än en gång efter en lämplig plats och intresserade sig för de materiella resurser som behövdes för stiftelsen. Hon hade fortfarande förhoppningar om att finna sin kallelse i det nya klostret. Mot slutet gjorde hon uppoffringen även av dessa, om bara det arbete som hon hade föresatt sig att utföra sitt hjärta. “Jag ber inte längre om att få gå i kloster. Jesus har som vana att en passionistnunna väntar på mig vid Himmelens portar. Låt mig dö så att passionistklostret kan upprättas.”
    Hon försäkrade dem som höll på att tappa modet att stiftelsen skulle påbörjas efter hennes död och fullbordas samma år som helgonförklaringen av Sankt Gabriel ägde rum. Hennes ord bekräftades, tvärtemot all förväntan, av händelsen. Två år efter Gemmas död kom den första lilla gruppen passionistsystrar till Lucca, och trots att de stötte på många hinder och besvikelser tog en hel kommunitet det nya klostret i besittning 1908, bara två månader efter att den helige Gabriel saligförklarats. Pius X, som var i helig åminnelse, hade redan välsignat projektet och med ord som skulle ha skänkt glädje till Gemmas hjärta hade han utsett kommunitetens särskilda mål att “offra sig själva som offer till vår Herre för kyrkans och den suveräne påvens andliga och timliga behov”.
    Klostret fortsätter att blomstra. Gemmas kropp vilar nära altaret i det lilla kapellet och nunnorna vördar henne som sin grundare och beskyddarinna av deras verk. “Passionistnunnorna ville inte ta emot mig”, hade hon sagt, “men jag vill ändå vara en av dem och jag kommer att vara med dem när jag är död.” Så Gemmas önskan uppfylldes till slut. “Även om Gemma av skäl som var oberoende av hennes vilja”, skriver en av hennes följeslagare som nu är karmelitnunna, “aldrig bar passionistdräkten, var hon icke desto mindre en sann passionist. Hon var passionist i själen, och hon hade passionisternas anda. Orden har gjort henne till sin egen. Hennes kloster har varit grundat i åratal och fortsätter att blomstra i högsta grad.”
    Samma tanke uttrycktes av Benedictus XV i det dekret som introducerade orsaken till hennes saligförklaring: “Den fromma jungfrun, Gemma Galgani, om inte av vana och bekännelse, så utan tvekan av begär och tillgivenhet, räknas med rätta till de religiösa barnen till den helige Paulus av Korset.” Och när Pius XI proklamerade hennes heroiska helighet gratulerade han “den helige Paulus av Korsets söner och döttrar till att ha fått denna sanna juvel av helighet, som skulle bli en ytterligare ära för deras kongregation”. Gemma hade en gång beskrivit sig själv som “vandrande som en själ som gått vilse”. Hennes länge omhuldade kallelse blev äntligen förverkligad och kanske har ingen kallelse någonsin kostat en mer smärtsam uppoffring.
    Hela Gemmas liv var verkligen ett enda enda långt, oavbrutet offer av det mest heroiska slag. För ett världsligt sinne kan ett sådant liv i lidande verka som ett irriterande och olösligt mysterium. Det finns en hemlighet som förklarar det till fullo. Från hennes tidigaste barndom fyllde kontemplationen av den korsfäste Jesus henne med en känsla av sin egen syndfullhet och en önskan att sona den, och sedan bli förenad med honom i hans lidanden och dela dem i försoningen av världens synder. Att vinna själar för Jesus genom bön och lidande var hennes enda passion i livet. Redan som barn i skolan säger hennes lärare: “Gemma led för att synd begicks. Jag minns att när hon var ett ganska litet barn sörjde hon om någon av hennes kamrater handlade fel. Hon bad mycket, men särskilt för fattiga syndare, och frambar för dem sådana späkningar som ett barn kan utföra.” Det var det drag i hennes liv som vittnena till hennes helighet alltid pekade ut som karakteristiskt för henne. “Hon kände sig särskilt attraherad av att be för fattiga syndare.” “Hon plågades mycket av tanken på de synder som begicks i världen, och hon offrade sig ofta åt Gud på ett sätt som007:002 Och det var en av de mest omtalade “Hon skulle gärna ha gått genom världen … att arbeta för Kristi rikes utbredning genom att omvända hedningar, kättare och syndare.” “Mänsklighetens synder och de förolämpningar som dessa brott utsatte Jesus för var en akut och ständig källa till lidande för Gemma.” Hon hördes ofta i extas vädja för syndare och till och med offra sitt liv för dem. “Vad önskar du, Jesus? . . . Mitt liv? Det är Ditt . . . Jag har redan erbjudit Dig det. Vill du finna behag i att jag åter frambär det som ett offer för att sona mina och alla syndares synder? Om jag hade hundra liv skulle jag ge vart och ett av dem till dig.”
    Och i sina brev återkommer hon ofta till samma tanke: “Vad är ljuvligare än att fyllas av tanken på Jesus och knäböja inför kärlekens och sorgens gudomliga offer – ett offer för mina synder, för min frälsning och för själars frälsning?” “Jag skulle villigt ge varje droppe av mitt blod för att behaga honom och för att förhindra syndare att förolämpa honom.” “Jag kommer att vara nöjd först när jag är ett offer – må det bli snart – att gottgöra mina oräkneliga synder och för hela världens synder.” Hon inskränkte sig inte till förbön för syndare i allmänhet, utan bar nästan ständigt på sina axlar, som hon brukade säga, någon envis syndare som hon ombads att be för. Ändlösa omvändelser åstadkoms genom hennes böner, från den döende mannen som vägrade att ta emot de sista sakramenten, som omvändes genom hennes böner som barn i skolan, till den beryktade synderskan i Lucca vars omvändelse tillkännagavs för henne dagen innan hon dog. Hennes lidanden var inte meningslösa, inte heller bara en personlig disciplin: de var ett redskap för ett stort apostolat för själarnas helgelse, och särskilt för syndares omvändelse, som hämtade all sin inspiration och all sin dygd från sin ständiga förening med den korsfäste Jesus.
    Gemma hade offrat sig själv till Gud som ett offer för att sona människors synder, och hennes offer hade accepterats. Hon hade deltagit i alla Jesu lidanden utom ett – det sista och största, våndan och försumligheten under hans sista timmar på korset. Fruktansvärt som hon hittills hade lidit till kropp och själ, hade hennes lidande varit i hemlighet, och hennes liv liknade mer Getsemani än Golgata. Efter sitt mirakulösa tillfrisknande hade hennes hälsa varit helt normal, och ingen skulle ha misstänkt att den starka, friska flickan uthärdade tortyren av ett levande martyrskap. Men ögonblicket kom då hennes lidanden inte längre kunde döljas: det var offrets offer. Vid pingsten 1902 drabbades hon plötsligt av en mystisk sjukdom som varade med ett kort mellanrum under de återstående nio månaderna av hennes liv. Hon kunde inte smaka någon mat, hennes kropp slets sönder av de våldsammaste smärtor och hon reducerades till ett skelett. Till en början lyckades hon släpa sig till kyrkan, med hjälp av vännen Cecilia, för mässa och nattvard, men denna tröst fick snart överges. Läkare tillkallades, men var oeniga i sin diagnos och erkände för det mesta att de var förbryllade över den mystiska karaktären av hennes sjukdom. De smärtor, som plågade hennes kropp oavbrutet, förvärrades av djävulens ursinniga angrepp på hennes kropp och själ, så djävulens våldsamma och oupphörliga angrepp, att hon inbillade sig att hon var besatt och bad om att bli utdriven. Hennes hjältemodiga liv, alla de dygder hon hade utövat, alla de gudomliga ynnestbevis hon hade fått, framställdes nu för henne som en anhopning av hyckleri och svek. Och under alla dessa månader av lidande nådde ingen stråle av gudomlig tröst hennes hjärta. Hon fortsatte att be oavbrutet och bad Jesus och Maria att vara med henne i denna stund av bitter försumlighet, och utåt bevarade hon ett fridfullt och orubbligt lugn. Över sina kroppsliga smärtor klagade hon aldrig mer än en gång, då hon mumlade: “Min Jesus, det är mer än jag kan uthärda.” När systern som var med henne påminde henne om att det med Guds nåd är möjligt att uthärda allting, använde hon aldrig orden igen. Tvärtom, när systern en gång frågade henne: “Om du fick välja, vilket skulle det vara: att genast gå till himlen och upphöra att lida, eller att stanna kvar här och lida till Guds ära?” “Det är bättre att lida”, sa hon, “än att komma till himlen när smärtan är för Jesus och hans ära.”
    En sista tröst återstod för Gemma och den skulle hon snart berövas. Hur ömkansvärd hennes tillstånd än var, så var hon åtminstone omgiven av tillgivna vänner. Några av läkarna ansåg dock att hennes sjukdom var tuberkulos, och fader Germanus var angelägen om att familjens barn inte skulle utsättas för infektionsrisken. Det beslutades att Gemma skulle avsättas, till Gianninis stora besvikelse, som bjöd starkt motstånd. Det gick faktiskt några månader innan de kunde förmås att samtycka till det. Till slut kom man fram till en kompromiss och hyrde ett rum på en granngata varifrån man kunde kommunicera med familjen Gianninis hem med hjälp av en klocka som var fäst vid ett rep som var spänt över en mellanliggande gård. Gemma flyttades dit den 24 februari och gjorde sin sista uppoffring med en lugn resignation som förvånade även dem som kände henne bäst.
    Hon kan mycket väl säga: “Jag har offrat allt – nu återstår ingenting annat för mig än att förbereda mig för döden.” Döden var inte långt borta. Ungefär två månader senare, på långfredagen; Hon gick in med utsträckta armar i en utdragen extas, fastspikad, som hon sade, med Jesus på korset. De som såg henne lida under hela den dagen och den följande natten visste att slutet var nära. På påskafton tillkallades en präst som gav henne den yttersta smörjelsen, och sedan lämnades Gemma ensam att smaka den fulla bitterheten av Jesu ödeläggelse på Golgata. Hon hade bett om att få dö i ensamhet och hennes bön blev hörd. Slutet kom fridfullt när hon med ett uttryck av serafisk glädje i ansiktet överlämnade sin rena själ till Gud en timme efter middagstid på påskafton den 11 april 1903.
    Gemma Galgani saligförklarades av Pius XI den 14 maj 1933 och helgonförklarades av Pius XII på Kristi himmelsfärdstorsdagen den 2 maj 1940. Bland den stora folkmassan som fyllde Sankt Peterskyrkan på helgonförklaringsdagen fanns trettonhundra av invånarna i Lucca med sin ärkebiskop i spetsen. Många av dem hade känt henne, inklusive de många medlemmar av familjen Giannini som så hängivet hade blivit hennes vänner. Där satt också hennes yngsta syster Angelina vid sidan av nunnan i Sankta Zita, som hade undervisat henne som barn och lett henne till de första stegen på den heroiska helighetens väg.

reblogging 17th may 2023

Mary, Spouse of the Holy Spirit The Apostles “with one accord devoted themselves to prayer, together with the women and Mary, the Mother of Jesus.” (Acts 1:14) As an infant is inseparable from its mother, so the infant Church was inseparable from Mary, the loving Mother of the Church. An infant must be loved and […]

Mary, Mother of the Church and Spouse of the Holy Spirit — Illumina Domine Blog – Devotion to The Holy Face

Lord, I do believe, Help my unbelief.s inlägg Lord, I do believe, Help my unbelief. 3 tim · In the Gospel of St. Luke 1:26-30, the Angel Gabriel, God’s messenger, spoke extraordinary words to Mary: “Hail, full of grace, the Lord is with you.” In Greek, “Kaire, kecharitomene” means: “Hail, Full of Grace” God the Father gathered all the waters together and called them the seas or maria [Latin, seas]. He gathered all His grace together and called it Mary or Maria . . .This immense treasury is none other than Mary whom the Saints call the ‘treasury of the Lord.‘ From Her fullness all men are made rich;” [St. Louis de Montfort -1716] St. Padre Pio says “All graces given by God pass through the Blessed Mother.” I love you Blessed Virgin Mary, Mother of our Lord Jesus and help of Christians. Please be a mother to us now. Amen 🙏🌹❤ All the angels and saints of God, please pray for us. 🙏🌹❤ JESUS, I TRUST IN YOU 🙏🌹❤ Thank you Lord for giving us your mother. Kommentarer Suzana Monika Kommentarer Suzana Monika Bernhards blogg Om mig NAMN: BERNHARD AV CLAIRVAUX PLATS: CLAIRVAUX, FRANCE Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet “av Clairvaux”, dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar. Visa hela min profil Recent Posts Onsdag i Stilla veckan 8 Onsdag i Stilla veckan 7 Onsdag i Stilla veckan 6 Onsdag i Stilla veckan 5 Onsdag i Stilla veckan 4 forts Onsdag i Stilla veckan 4 Onsdag i Stilla veckan 3 Onsdag i Stilla veckan 2 Onsdag i Stilla veckan 1 Skärtorsdagen 5 Powered by Blogger 13 APRIL 2008 Onsdag i Stilla veckan 9 Och vad gjorde du? Du höll dina händer lyfta (Ps 141:2) och gjorde morgonoffret till ett kvällsoffer (4 Mos 28:8). Må doften av din rökelse stiga upp till himlen, täcka jorden och tränga ner till underjorden. Du visste att du skulle bli bönhörd (Hen 5:7) och utropade: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör (Luk 23:34). Du är rik på förlåtelse (Jes 55:7)! Stor är dig godhet, Herre (Ps 31:20)! Dina planer är högt över våra planer (Jes 55:9)! Orubblig är dig barmhärtighet mot de ogudaktiga! Vilken kontrast: han ropade förlåt och judarna korsfäst (Luk 23:21). Hans tal är lenare än olja och deras är som spjut (Ps 55:22). Vilken lidande och medlidande kärlek! Kärleken är tålmodig (1 Kor 13:4), vilket är mycket redan det. Kärleken är god (1 Kor 13:4) – en höjdpunkt. Låt dig inte besegras av det onda (Rom 12:21) – översvallande kärlek. Besegra det onda med det goda (Rom 12:21) – än mer översvallande kärlek. Inte bara Guds tålamod utan även hans godhet har fört judarna till omvändelse (Rom 2:4), ty i sin godhet älskar kärleken dem som den har fördrag med och älskar dem intensivt. Med tålamod blundar kärleken för det onda, väntar, tolererar syndaren. Med sin godhet drar den honom till sig, återför honom, omvänder honom från hans villovägar och överskyler slutligen en myckenhet av synder (Jak 5:20). Judar, ni är som stenar, men när ni gör er illa på en sten som är mindre hård än ni själva, hörs godheten klämta och kärlekens olja rinner fram (Job 29:6). Med vilka ljuva strömmar du stillar deras törst (Ps 36:9) som längtar efter dig, när du övergjuter dem med barmhärtighetens olja som korsfäster dig? posted by Bernhard av Clairvaux | 13:00 Our Rosary Hour Our Rosary Hour We will pray for you and your intentions. May God bless you and your family. Peace be with you. 14:03 Du har skickat Jacob was now a prince in God’s eyes, but still had to face his past. What did Esau do when he saw Jacob? | Bible Trivia #139 (Last Episode – Story of Jacob) Jacob was afraid when he saw Esau coming with 400 men. However when Esau saw Jacob, he ran to his brother and hugged him. The two brothers both cried. Jacob told Esau everything God had done for him and even showed his brother his family. The two were finally united again! Jacob’s mother had died, but Jacob did get to see his father again. God blessed Jacob and all that he had. His sons became forefathers of the nation of Israel. (Genesis 34, NIV)

Öppna

Du har skickat

poslala mi je kolegica na facebook ih ima https://www.facebook.com/Exposecatholicism

reblogging 3 may 2023

When a wealthy young man asked Jesus what he needed to do to enter God’s kingdom, Christ gave a surprising response. Today, R.C. Sproul continues his series in the gospel of Luke with a sermon on the depth of our sin and our need for God’s grace. This morning we will continue our study of […]

The Rich Young Ruler丨Luke 18:18–30丨R.C. Sproul — Reformed Preaching

Lord, I do believe, Help my unbelief.s inlägg Lord, I do believe, Help my unbelief. 3 tim · In the Gospel of St. Luke 1:26-30, the Angel Gabriel, God’s messenger, spoke extraordinary words to Mary: “Hail, full of grace, the Lord is with you.” In Greek, “Kaire, kecharitomene” means: “Hail, Full of Grace” God the Father gathered all the waters together and called them the seas or maria [Latin, seas]. He gathered all His grace together and called it Mary or Maria . . .This immense treasury is none other than Mary whom the Saints call the ‘treasury of the Lord.‘ From Her fullness all men are made rich;” [St. Louis de Montfort -1716] St. Padre Pio says “All graces given by God pass through the Blessed Mother.” I love you Blessed Virgin Mary, Mother of our Lord Jesus and help of Christians. Please be a mother to us now. Amen 🙏🌹❤ All the angels and saints of God, please pray for us. 🙏🌹❤ JESUS, I TRUST IN YOU 🙏🌹❤ Thank you Lord for giving us your mother. Kommentarer Suzana Monika Kommentarer Suzana Monika Bernhards blogg Om mig NAMN: BERNHARD AV CLAIRVAUX PLATS: CLAIRVAUX, FRANCE Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet “av Clairvaux”, dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar. Visa hela min profil Recent Posts Onsdag i Stilla veckan 8 Onsdag i Stilla veckan 7 Onsdag i Stilla veckan 6 Onsdag i Stilla veckan 5 Onsdag i Stilla veckan 4 forts Onsdag i Stilla veckan 4 Onsdag i Stilla veckan 3 Onsdag i Stilla veckan 2 Onsdag i Stilla veckan 1 Skärtorsdagen 5 Powered by Blogger 13 APRIL 2008 Onsdag i Stilla veckan 9 Och vad gjorde du? Du höll dina händer lyfta (Ps 141:2) och gjorde morgonoffret till ett kvällsoffer (4 Mos 28:8). Må doften av din rökelse stiga upp till himlen, täcka jorden och tränga ner till underjorden. Du visste att du skulle bli bönhörd (Hen 5:7) och utropade: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör (Luk 23:34). Du är rik på förlåtelse (Jes 55:7)! Stor är dig godhet, Herre (Ps 31:20)! Dina planer är högt över våra planer (Jes 55:9)! Orubblig är dig barmhärtighet mot de ogudaktiga! Vilken kontrast: han ropade förlåt och judarna korsfäst (Luk 23:21). Hans tal är lenare än olja och deras är som spjut (Ps 55:22). Vilken lidande och medlidande kärlek! Kärleken är tålmodig (1 Kor 13:4), vilket är mycket redan det. Kärleken är god (1 Kor 13:4) – en höjdpunkt. Låt dig inte besegras av det onda (Rom 12:21) – översvallande kärlek. Besegra det onda med det goda (Rom 12:21) – än mer översvallande kärlek. Inte bara Guds tålamod utan även hans godhet har fört judarna till omvändelse (Rom 2:4), ty i sin godhet älskar kärleken dem som den har fördrag med och älskar dem intensivt. Med tålamod blundar kärleken för det onda, väntar, tolererar syndaren. Med sin godhet drar den honom till sig, återför honom, omvänder honom från hans villovägar och överskyler slutligen en myckenhet av synder (Jak 5:20). Judar, ni är som stenar, men när ni gör er illa på en sten som är mindre hård än ni själva, hörs godheten klämta och kärlekens olja rinner fram (Job 29:6). Med vilka ljuva strömmar du stillar deras törst (Ps 36:9) som längtar efter dig, när du övergjuter dem med barmhärtighetens olja som korsfäster dig? posted by Bernhard av Clairvaux | 13:00 Our Rosary Hour Our Rosary Hour We will pray for you and your intentions. May God bless you and your family. Peace be with you. 14:03 Du har skickat Jacob was now a prince in God’s eyes, but still had to face his past. What did Esau do when he saw Jacob? | Bible Trivia #139 (Last Episode – Story of Jacob) Jacob was afraid when he saw Esau coming with 400 men. However when Esau saw Jacob, he ran to his brother and hugged him. The two brothers both cried. Jacob told Esau everything God had done for him and even showed his brother his family. The two were finally united again! Jacob’s mother had died, but Jacob did get to see his father again. God blessed Jacob and all that he had. His sons became forefathers of the nation of Israel. (Genesis 34, NIV)

Öppna

Du har skickat

poslala mi je kolegica na facebook ih ima https://www.facebook.com/Exposecatholicism

ISUSE, UZDAM SE U TEBE!

Lord, I do believe, Help my unbelief.s inlägg
Lord, I do believe, Help my unbelief.
3 tim
·
In the Gospel of St. Luke 1:26-30, the Angel Gabriel, God’s messenger, spoke extraordinary words to Mary:
“Hail, full of grace, the Lord is with you.”
In Greek, “Kaire, kecharitomene” means:
“Hail, Full of Grace”
God the Father gathered all the waters together and called them the seas or maria [Latin, seas]. He gathered all His grace together and called it Mary or Maria . . .This immense treasury is none other than Mary whom the Saints call the ‘treasury of the Lord.‘ From Her fullness all men are made rich;” [St. Louis de Montfort -1716]
St. Padre Pio says “All graces given by God pass through the Blessed Mother.”
I love you Blessed Virgin Mary, Mother of our Lord Jesus and help of Christians. Please be a mother to us now. Amen
🙏🌹❤
All the angels and saints of God, please pray for us.
🙏🌹❤
JESUS, I TRUST IN YOU
🙏🌹❤
Thank you Lord for giving us your mother.
Kommentarer
Suzana Monika
Kommentarer
Suzana Monika
Bernhards blogg
Om mig
NAMN: BERNHARD AV CLAIRVAUX PLATS: CLAIRVAUX, FRANCE
Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet “av Clairvaux”, dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.
Visa hela min profil
Recent Posts
Onsdag i Stilla veckan 8
Onsdag i Stilla veckan 7
Onsdag i Stilla veckan 6
Onsdag i Stilla veckan 5
Onsdag i Stilla veckan 4 forts
Onsdag i Stilla veckan 4
Onsdag i Stilla veckan 3
Onsdag i Stilla veckan 2
Onsdag i Stilla veckan 1
Skärtorsdagen 5
Powered by Blogger
13 APRIL 2008
Onsdag i Stilla veckan 9
Och vad gjorde du? Du höll dina händer lyfta (Ps 141:2) och gjorde morgonoffret till ett kvällsoffer (4 Mos 28:8). Må doften av din rökelse stiga upp till himlen, täcka jorden och tränga ner till underjorden. Du visste att du skulle bli bönhörd (Hen 5:7) och utropade: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör (Luk 23:34). Du är rik på förlåtelse (Jes 55:7)! Stor är dig godhet, Herre (Ps 31:20)! Dina planer är högt över våra planer (Jes 55:9)! Orubblig är dig barmhärtighet mot de ogudaktiga! Vilken kontrast: han ropade förlåt och judarna korsfäst (Luk 23:21). Hans tal är lenare än olja och deras är som spjut (Ps 55:22).
Vilken lidande och medlidande kärlek! Kärleken är tålmodig (1 Kor 13:4), vilket är mycket redan det. Kärleken är god (1 Kor 13:4) – en höjdpunkt. Låt dig inte besegras av det onda (Rom 12:21) – översvallande kärlek. Besegra det onda med det goda (Rom 12:21) – än mer översvallande kärlek.
Inte bara Guds tålamod utan även hans godhet har fört judarna till omvändelse (Rom 2:4), ty i sin godhet älskar kärleken dem som den har fördrag med och älskar dem intensivt. Med tålamod blundar kärleken för det onda, väntar, tolererar syndaren. Med sin godhet drar den honom till sig, återför honom, omvänder honom från hans villovägar och överskyler slutligen en myckenhet av synder (Jak 5:20).
Judar, ni är som stenar, men när ni gör er illa på en sten som är mindre hård än ni själva, hörs godheten klämta och kärlekens olja rinner fram (Job 29:6). Med vilka ljuva strömmar du stillar deras törst (Ps 36:9) som längtar efter dig, när du övergjuter dem med barmhärtighetens olja som korsfäster dig?
posted by Bernhard av Clairvaux | 13:00
Our Rosary Hour
Our Rosary Hour
We will pray for you and your intentions. May God bless you and your family. Peace be with you.
14:03
Du har skickat
Jacob was now a prince in God’s eyes, but still had to face his past. What did Esau do when he saw Jacob? | Bible Trivia #139 (Last Episode – Story of Jacob)
Jacob was afraid when he saw Esau coming with 400 men. However when Esau saw Jacob, he ran to his brother and hugged him. The two brothers both cried. Jacob told Esau everything God had done for him and even showed his brother his family. The two were finally united again! Jacob’s mother had died, but Jacob did get to see his father again. God blessed Jacob and all that he had. His sons became forefathers of the nation of Israel. (Genesis 34, NIV)
Du har skickat
poslala mi je kolegica na facebook ih ima https://www.facebook.com/Exposecatholicism

KARMEL BOŽJEG MILOSRĐA - CARMELUS MISERICORDIÆ DEI

Do velike radost Božjeg Milosrđa u koje nas Isus želi uvesti današnjom Svetkovinom Božjeg Milosrđa dolazimo jedino pouzdanjem.

Blagoslivljamo Gospodina koji je nadahnuo dragog kipara Luku Petrača da na divni način dušama približi Sliku Božjeg Milosrđa i napose za natpis “Isuse, uzdam se u Tebr” koji je nastao proteklih dana.

Zahvaljujemo Milosrdnom Bogu svima vama koji ste svojim molitvama i materijalnim prilozima ugradili kamenčiće svoga pouzdanja u mozaik Milosrđa Božjega.

Blagoslovljena Svetkovina svima i neka je Nebo Milosrđa Božjeg otvoreno nad vama i nad svima za koje molite!

Nekoliko citata iz Dnevnika sv. Faustine o pouzdanju:

Ne pouzdavaj se nikada u sebe, nego se prepusti Mojoj volji.”

Tvoj zadatak treba biti potpuno pouzudanje u moju dobrotu, a moj, dati ti sve što ti je potrebno. Činim se ovisnim o tvom pouzdanju; ako je tvoje pouzdanje veliki moja velikodušnost neće imati granica. “

“Njegovo milosrđe je melem za naše…

View original post 79 more words

onsdag 17 maj 2023



  • Bernhards bloggOm migNAMN: BERNHARD AV CLAIRVAUX PLATS: CLAIRVAUX, FRANCEHej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet “av Clairvaux”, dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.Visa hela min profilRecent PostsOnsdag i Stilla veckan 8Onsdag i Stilla veckan 7Onsdag i Stilla veckan 6Onsdag i Stilla veckan 5Onsdag i Stilla veckan 4 fortsOnsdag i Stilla veckan 4Onsdag i Stilla veckan 3Onsdag i Stilla veckan 2Onsdag i Stilla veckan 1Skärtorsdagen 5Powered by Blogger13 APRIL 2008Onsdag i Stilla veckan 9Och vad gjorde du? Du höll dina händer lyfta (Ps 141:2) och gjorde morgonoffret till ett kvällsoffer (4 Mos 28:8). Må doften av din rökelse stiga upp till himlen, täcka jorden och tränga ner till underjorden. Du visste att du skulle bli bönhörd (Hen 5:7) och utropade: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör (Luk 23:34). Du är rik på förlåtelse (Jes 55:7)! Stor är dig godhet, Herre (Ps 31:20)! Dina planer är högt över våra planer (Jes 55:9)! Orubblig är dig barmhärtighet mot de ogudaktiga! Vilken kontrast: han ropade förlåt och judarna korsfäst (Luk 23:21). Hans tal är lenare än olja och deras är som spjut (Ps 55:22).Vilken lidande och medlidande kärlek! Kärleken är tålmodig (1 Kor 13:4), vilket är mycket redan det. Kärleken är god (1 Kor 13:4) – en höjdpunkt. Låt dig inte besegras av det onda (Rom 12:21) – översvallande kärlek. Besegra det onda med det goda (Rom 12:21) – än mer översvallande kärlek.Inte bara Guds tålamod utan även hans godhet har fört judarna till omvändelse (Rom 2:4), ty i sin godhet älskar kärleken dem som den har fördrag med och älskar dem intensivt. Med tålamod blundar kärleken för det onda, väntar, tolererar syndaren. Med sin godhet drar den honom till sig, återför honom, omvänder honom från hans villovägar och överskyler slutligen en myckenhet av synder (Jak 5:20).Judar, ni är som stenar, men när ni gör er illa på en sten som är mindre hård än ni själva, hörs godheten klämta och kärlekens olja rinner fram (Job 29:6). Med vilka ljuva strömmar du stillar deras törst (Ps 36:9) som längtar efter dig, när du övergjuter dem med barmhärtighetens olja som korsfäster dig?posted by Bernhard av Clairvaux | 13:00Our Rosary HourOur Rosary HourWe will pray for you and your intentions. May God bless you and your family. Peace be with you.14:03Du har skickatJacob was now a prince in God’s eyes, but still had to face his past. What did Esau do when he saw Jacob? | Bible Trivia #139 (Last Episode – Story of Jacob)Jacob was afraid when he saw Esau coming with 400 men. However when Esau saw Jacob, he ran to his brother and hugged him. The two brothers both cried. Jacob told Esau everything God had done for him and even showed his brother his family. The two were finally united again! Jacob’s mother had died, but Jacob did get to see his father again. God blessed Jacob and all that he had. His sons became forefathers of the nation of Israel. (Genesis 34, NIV)

9 maj 2023

ALFA & OMEGA 5 tim · Samo ljubav tvoja i milost mi trebaju, Jer u njima spasenje nalazim ja, U njima radost, mir i spokoj duše svoje, U njima život i slobodu vječnu. Ne želim svojim putem koračati više, Već slijediti tebe i tvoju volju, Jer samo u tebi nalazim pravi smisao, Samo u tebi nalazim pravu ljubav. Uzmi me, Gospodine, u svoje naručje, Vodi me kroz ovaj život nepoznat, Jer s tobom uvijek imam sigurnost, S tobom uvijek imam svoj cilj. Hvala ti, Gospodine, na svemu što si mi dao, Hvala ti na tvojoj ljubavi i milosti, Sve što imam, sve što jesam, sve tebi pripada, I želim živjeti samo za tebe, Gospodine moj. Svara1 min Suzana Monika SVETI KRISTOFOR Danas je sveti Kristofor mučenik, zaštitnik vozača i putnika. Mnogi u svom automobilu imaju medaljicu, naljepnicu ili privjesak s likom ovoga sveca. Ali sveti Kristofor nije stekao popularnost s automobilskom industrijom, već je bio veoma popularan i u srednjem vijeku. Posvuda su podizane kapele i crkvene niše u kojima je smješten dobro poznati lik, poduprt štapom, s djetetom na ramenima. Nikakvo čudo da je i o ovom svecu izniklo mnoštvo legendi. Ipak, prema Jeronimskom martirologiju, čini se da je riječ o mučeniku iz Decijeva vremena. Kristofor je položio život za Krista u Liciji, 250. godine. Jedan natpis svjedoči da je njemu u čast 452. godine u Kalcedonu podignuta crkva. Stručnjaci misle da je taj natpis vjerodostojan i da nije plod legendi. Jedna od legendi o svetom Kristoforu kaže da je bio mladi div koji je htio služiti najmoćnijem gospodaru. Stoga je najprije služio kralju, pa onda caru, a potom i đavlu, no kad je vidio kako se đavao boji raspela, poželio je služiti Kristu kao najjačem Gospodaru. Neki ga je pustinjak poučio u vjeri, pa je postao kršćanin. Nastanio se pokraj rijeke da bi tako mogao pomagati putnicima pri prelasku. Jedne ga je noći probudio dražestan dječji glasić i zamolio da ga prenese preko rijeke. S lakoćom je Kristofor stavio dječačića na ramena, ali kad je počeo koracati prema drugoj obali rijeke, teret je bivao sve teži te ga je upitao: Zašto si tako težak? A dječak je odgovorio: “Jer nosim grijehe cijelog svijeta”. Bio je to sam Isus Krist u liku djeteta. Osim vozača, Kristofora su za zaštitnika uzeli poštari, atletičari, nosači, radnici istovarivači tereta, općenito svi oni koji obavljaju teške i opasne poslove. Ubraja se među 14 svetaca pomagača u nevoljama. Neka nam zagovor ovog velikog sveca bude na pomoći.

8 maj 2023

Öppna

Du har skickat

ja neznam ca su oni dali dragom pokojnom tati nikada necemo niti znati sada kada sahranjeni

Öppna

Du har skickat

PAXLOVID se to zove u tabletici imaju

Öppna

Du har skickat

a spunta se zove slicno ali ni isto ime PARVOLEX je spika /vacina /injections

Öppna

Du har skickat

https://www.dagensmedicin.se/specialistomraden/infektion/covidlakemedlet-paxlovid-pa-vag-till-infektionskliniker/

Öppna

Du har skickat

sada cu ti kopirati iz apoteke koliko kostaju 30 tabletica

Öppna

Du har skickat

https://www.apotekhjartat.se/produkt/paxlovid-filmdragerad-tablett-150mg100mg-blister-30tabletter/

Öppna

Du har skickat

30 tableta cca 9914 : 75 lipa recimo 9915 SKR totale i to moras imati prepis lijecnika

Öppna

Du har skickat

kopierala sam iz novinah iz za starce kadi su prosessali nasljedniki za morfine overdosiranje u starckima domima isti gazda kako ca je u domu kadi dragi tata bija

Öppna

Du har skickat

a seka i brace imaju u svojima telefonima ono ca lijecnica prepisala ordinirali za tatu kada bija jos snama to imaju sve dokaz ona iz personal perme to izvadila i bacila srica oni kopicat

Öppna

Du har skickat

2 dan dosli se zamjenili sa materom nema ga vise

Öppna

Du har skickat

ali nepmore to nazad cacu ali ja mislim tu nema pravde i nikada nece biti u LEX MARIJA ali kod BOGA svakako !

Öppna

mån 23:11

Du har skickat

ja bi bila vesela da su dosli koji od njih sada 15 16 17 18 godina da me friziraju i farbaju u roza sa rozicama bi i ja kako ANGEL u lasima

Öppna

Du har skickat

ona samo sperivanje boja znas ne fast boja

Öppna

Du har skickat

pa stavi mirisne roze u lase moje negdje ima za je postaviti minirozicu

Öppna

Du har skickat

i staracki dom starice i starci sam vidila da najvise volu te frizerske usluge i spa

Öppna

Du har skickat

rukice nogice i glavicu

Öppna

Du har skickat

jer nemoru sami

Öppna

Du har skickat

volu te tretmane kada ih tendis

Öppna

Du har skickat

svaki voli biti lipa cekajuci da je pozove ISUS MARIJA I SVETI JOSIP !

Öppna

Du har skickat

to sam opazila kada bila da samo cekaju da neko pravi te tretmane njima bolnima i starima za lipci izgleda kada zaspu i ISUS KRIST MARIJA I JOSIP dolaze po njih

Öppna

Du har skickat

da su spremni

Öppna

Du har skickat

vanstinom nama je ta vanstina vazna do zadnjoga zaspanja dok uzdisemo zadnji puta

Öppna

Du har skickat

mi smo takvi to je svesan stvoritelju obnovitelju i nas 1 KRALJ svima nama 1

Öppna

Du har skickat

on je sam otisa tati pocupanoj bradi i krvarenjom posvuda ali on je SIN BOGA STVORITELJU OBNOVITELJI U NAS KRALJ I ODKUPITELJU SVIH NAS GRIJESNIKA !

Öppna

Du har skickat

ni bija krivi a mi smo i mi grijesimo ponovo i ponovo

Öppna

Du har skickat

nama je to u krvi mi moremo samo izbegivati iste grihe

Öppna

Du har skickat

neih ponavljati

Öppna

Du har skickat

ali mi smo takve i takvi

Öppna

Du har skickat

moguce dolazi nama ISUS KRIST kako spa i frizer farbat ce nama lase i praviti tretmane

Öppna

Du har skickat

ako neki takvi dolazi mislim da je taj ELIO

Öppna

Du har skickat

taj dobar frizer i spa ekspertiz

Öppna

Du har skickat

to je IVAN KRISTELJU i ce namociti mi celo sa ujom i reci sada imas kriz na celu sada ok ali imas roza ispiranje shampoo kulor boje lase i par bianco mini rozice u kosi ti postavija i mi da spigalj da se vidim

Öppna

Du har skickat

mislim da sada posalje GOSPU mislim da ona je frizerka i spa ekspertiz moguce se zove ivana krsti sada su lajcice

Öppna

Du har skickat

moji favoriti su musko frizeri ali ako dolazi frizer ozgo poslan je i dama oki michelinfrizerka ti cini nesto spez ozgo moderno andela nebesima

Öppna

Du har skickat

znas u stilu amadeus sa puderom da izgledas kako amadeus zenske

Öppna

Du har skickat

17 vjeku i da te stisne sa korsetima to triba kada nisam grudi podigla op kako komunistzenske

Öppna

Du har skickat

i tako su ga vozili vozom kako za rodendan zadnji u kolicima za gnojenje vrtla moji

Öppna

Du har skickat

na zadnji pocinak na ruzica lezeci umorno i bono tijelo kako razpunzel trnjova ruzica slicno kako amadeus on je bija takvi mislim da je bija biseksualac ja nisam ali tako i mi straight

Öppna

Du har skickat

amadeusa su volile zenske mi jer je zna nase sne

Öppna

Du har skickat

kako zenska misli

Öppna

Du har skickat

mora da je bija pola pola biseks

Öppna

Du har skickat

Öppna fotot

Tenor GIF Keyboard

Öppna

Du har skickat

roza periku

Öppna

Du har skickat

Öppna fotot

Tenor GIF Keyboard

Öppna

Du har skickat

Öppna fotot

Tenor GIF Keyboard

Öppna

Du har skickat

Öppna fotot

Tenor GIF Keyboard

Öppna

Du har skickat

Musik Violin GIF by PLAYMOBIL

GIPHY

Öppna

Du har skickat

HVALOPIJEV BOGU mozart stil

Öppna

Du har skickat

bach mozart bili v vjerniki ali i grijesniki kako i mi

Öppna

Du har skickat

Öppna fotot

Tenor GIF Keyboard

Öppna

Du har skickat

ja mislim da danas nese rodi vise takvo genije

Öppna

Du har skickat

jer nisu sposobni da budu kako amadeus mozart

Öppna

Du har skickat

danas je tekno / crim reps i ta muzika teknikom sve kopirana

Öppna

Du har skickat

moguce taj iz tiktoka afrikano country sweda koji piva na svedski

Öppna

Du har skickat

intresantan je !

Öppna

Du har skickat

laka ti nocica

Öppna

Du har skickat

Öppna fotot

Tenor GIF Keyboard

Öppna

Du har skickat

Pater noster, qui es in cælis, sanctificétur nomen tuum: advéniat regnum tuum: fiat volúntas tua, sicut in cælo et in terra. Panem nostrum cotidiánum da nobis hódie: et dimítte nobis débita nostra, sicut et nos dimíttimus debitóribus nostris: V. Et ne nos indúcas in tentatiónem: R. Sed líbera nos a malo. Absolutio. Exáudi, Dómine Iesu Christe, preces servórum tuórum, et miserére nobis: Qui cum Patre et Spíritu Sancto vivis et regnas in sǽcula sæculórum. Amen. 16 Odin Fader, som är i himlen, helgat vare ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja på jorden så som i himlen. Ge oss i dag vårt dagliga bröd. Och förlåt oss våra överträdelser, liksom vi förlåter dem som begår överträdelser mot oss. V. Och led oss inte in i frestelse: R. Men fräls oss från det onda. Absolution. O Herre Jesus Kristus, hör nådigt dina tjänares böner och förbarma dig över oss, som lever och regerar med Fadern och den Helige Anden, alltid i en värld utan ände. Amen. Topp Nästa V. Iube, Dómine, benedícere. Benedictio. Benedictióne perpétua benedícat nos Pater ætérnus. Amen. Lectio 1 De Epístola beáti Iacóbi Apóstoli Ias 1:17-20 17 Omne datum óptimum, et omne donum perféctum desúrsum est, descéndens a Patre lúminum, apud quem non est transmutátio, nec vicissitúdinis obumbrátio. 18 Voluntárie enim génuit nos verbo veritátis, ut simus inítium áliquod creatúræ eius. 19 Scitis, fratres mei dilectíssimi. Sit autem omnis homo velox ad audiéndum: tardus autem ad loquéndum, et tardus ad iram. 20 Ira enim viri iustítiam Dei non operátur. V. Tu autem, Dómine, miserére nobis. R. Deo grátias. R. Dicant nunc, qui redémpti sunt, allelúia, * A Dómino, allelúia, allelúia. V. Quos redémit de manu inimíci, et de regiónibus congregávit eos. R. A Dómino, allelúia, allelúia. 17 V. Grant, Herre, en välsignelse. Välsignelse. Må den evige Fadern välsigna oss med en evig välsignelse. Amen. Läsning 1 Lektion från aposteln Jakobs brev Jak 1 :17-20 17 Varje bästa gåva och varje fullkomlig gåva kommer från ovan och kommer ner från ljusets Fader, hos vilken det inte finns någon förändring eller skugga av förändring. 18 Av egen vilja har han fött oss genom sanningens ord, för att vi skall bli en början på hans skapelser. 19 Ni vet, mina käraste bröder. Och låt var och en vara snabb att höra, men långsam att tala och sen till vrede. 20 Människans vrede verkar inte Guds rättvisa. V. Men du, o Herre, förbarma dig över oss. R. Tack vare Gud. R. Låt nu Herrens återlösta, alleluia. * Säg, alleluia, alleluia, alleluia. V. Låt dem som han har återlöst från fiendens hand och samla dem ut ur landet. R. Säg, alleluia, alleluia, alleluia. Topp Nästa V. Iube, Dómine, benedícere. Benedictio. Unigénitus Dei Fílius nos benedícere et adiuváre dignétur. Amen. Lectio 2 Ias 1:21-24 21 Propter quod abiciéntes omnem immundítiam, et abundántiam malítiæ, in mansuetúdine suscípite ínsitum verbum, quod potest salváre ánimas vestras. 22 Estóte autem factóres verbi, et non auditóres tantum: falléntes vosmetípsos. 23 Quia si quis audítor est verbi, et non factor, hic comparábitur viro consideránti vultum nativitátis suæ in spéculo: 24 Considerávit enim se, et ábiit, et statim oblítus est qualis fúerit. V. Tu autem, Dómine, miserére nobis. R. Deo grátias. R. Cantáte Dómino, allelúia: * Psalmum dícite ei, allelúia. V. Afférte Dómino glóriam et honórem, afférte Dómino glóriam nómini eius. R. Psalmum dícite ei, allelúia. V. Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto. R. Psalmum dícite ei, allelúia. 18 V. Bevilja, Herre, en välsignelse. Välsignelse. Må Sonen, den enfödde, barmhärtigt välsigna och bevara oss. Amen. Läs 2 Jak 1:21-24 21 Kasta därför bort all orenhet och överflöd av stygghet med ödmjukhet, ta emot det ingrodda ordet, som kan frälsa era själar. 22 Men var ordets görare, och inte bara hörare, och bedra er själva. 23 Ty om en människa är en ordets hörare och inte en görare, ska han jämföras med en man som ser sitt eget ansikte i ett glas. 24 Ty han såg sig själv och gick sin väg och glömde snart vad slags människa han var. V. Men du, o Herre, förbarma dig över oss. R. Tack vare Gud. R. O sjung till Herren, alleluja. * Sjung för honom, alleluja. V. Ge Herren ära och ära, ge Herren den härlighet som tillkommer hans namn. R. Sjung för honom, alleluja. V. Ära vare Fadern och Sonen, * och den Helige Anden. R. Sjung för honom, alleluja. Topp Nästa V. Iube, Dómine, benedícere. Benedictio. Spíritus Sancti grátia illúminet sensus et corda nostra. Amen. Lectio 3 Ias 1:25-27 25 Qui autem perspéxerit in legem perféctam libertátis, et permánserit in ea, non audítor obliviósus factus, sed factor óperis: hic beátus in facto suo erit. 26 Si quis autem putat se religiósum esse, non refrénans linguam suam, sed sedúcens cor suum, huius vana est relígio. 27 Relígio munda et immaculáta apud Deum et Patrem, hæc est: visitáre pupíllos et víduas in tribulatióne eórum, et immaculátum se custodíre ab hoc sǽculo. V. Tu autem, Dómine, miserére nobis. R. Deo grátias. Te Deum Te Deum laudámus: * te Dóminum confitémur. Te ætérnum Patrem * omnis terra venerátur. Tibi omnes Ángeli, * tibi Cæli, et univérsæ Potestátes: Tibi Chérubim et Séraphim * incessábili voce proclámant: (Fit reverentia) Sanctus, Sanctus, Sanctus * Dóminus Deus Sábaoth. Pleni sunt cæli et terra * maiestátis glóriæ tuæ. Te gloriósus * Apostolórum chorus, Te Prophetárum * laudábilis númerus, Te Mártyrum candidátus * laudat exércitus. Te per orbem terrárum * sancta confitétur Ecclésia, Patrem * imménsæ maiestátis; Venerándum tuum verum * et únicum Fílium; Sanctum quoque * Paráclitum Spíritum. Tu Rex glóriæ, * Christe. Tu Patris * sempitérnus es Fílius. Fit reverentia Tu, ad liberándum susceptúrus hóminem: * non horruísti Vírginis úterum. Tu, devícto mortis acúleo, * aperuísti credéntibus regna cælórum. Tu ad déxteram Dei sedes, * in glória Patris. Iudex créderis * esse ventúrus. Sequens versus dicitur flexis genibus Te ergo quǽsumus, tuis fámulis súbveni, * quos pretióso sánguine redemísti. Ætérna fac cum Sanctis tuis * in glória numerári. Salvum fac pópulum tuum, Dómine, * et bénedic hereditáti tuæ. Et rege eos, * et extólle illos usque in ætérnum. Per síngulos dies * benedícimus te. Fit reverentia, secundum consuetudinem Et laudámus nomen tuum in sǽculum, * et in sǽculum sǽculi. Dignáre, Dómine, die isto * sine peccáto nos custodíre. Miserére nostri, Dómine, * miserére nostri. Fiat misericórdia tua, Dómine, super nos, * quemádmodum sperávimus in te. In te, Dómine, sperávi: * non confúndar in ætérnum. 19 V. Bevilja, Herre, en välsignelse. Välsignelse. Må den Helige Andes nåd upplysa alla våra hjärtan och sinnen. Amen. Läsa 3 Jak 1:25-27 25 Men den som har sett in i frihetens fullkomliga lag och har fortsatt däri och inte blivit en glömsk åhörare utan en som utför verket. Denne man skall bli välsignad i sin gärning. 26 Och om någon tror sig vara religiös och inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt eget hjärta, är den här mannens religion fåfäng. 27 Religionen ren och obefläckad inför Gud och Fadern är denna: att besöka de faderlösa och änkorna i deras vedermöda och att hålla sig obefläckad av denna värld. V. Men du, o Herre, förbarma dig över oss. R. Tack vare Gud. Te Deum We prisa dig, o Gud, * vi erkänner dig som Herren. Hela jorden tillber dig, * Fadern evigt. Till dig ropar alla änglar högt: * himlarna och alla makter däri. Till dig gråter Cherubim och Serafim * ständigt. (båghuvud) Helig, Helig, Helig * Herre Sabaots Gud; Himmel och jord är fulla * av din härlighets majestät. Apostlarnas härliga sällskap * prisa dig. Profeternas goda gemenskap * prisar dig. Martyrernas ädla armé * prisa dig. Den heliga kyrkan över hela världen * erkänner dig; Fadern, * av en oändlig majestät. Din hedervärda, sanna, * och ende Son; Också den Helige Anden, * Hjälparen. Du är härlighetens Konung, * O Kristus. Du är den evige * Faderns Son. Under följande vers bugar alla djupt: När du tog på dig för att befria människan, * avskydde du inte jungfruns livmoder. När du hade övervunnit dödens skärpa, * öppnade du himmelriket för alla troende. Du sitter på Guds högra sida, * i Faderns härlighet. Vi tror att du skall komma * för att bli vår domare. Knäböj för följande vers Vi ber dig därför, hjälp dina tjänare, * som du har återlöst med ditt dyrbara blod. Låt dem räknas med dina heliga, * i evig härlighet. O Herre, fräls ditt folk, * och välsigna ditt arv. Styr dem, * och lyft upp dem för alltid. Dag för dag * prisar vi dig; Under följande vers gör alla, enligt lokal sed, en djup bugning. Och vi dyrkar ditt namn * någonsin, värld utan ände. Vouchsafe, o Herre, att bevara oss * denna dag utan synd. O Herre, förbarma dig över oss, * förbarma dig över oss. O Herre, låt din barmhärtighet lysa över oss, * eftersom vår förtröstan är på dig. O Herre, i dig har jag förtröstat, * låt mig aldrig bli förvirrad. Reliqua omittuntur, nisi Laudes separandæ sint. Hoppa över resten, såvida du inte ber Lauds separat. Topp Nästa Oratio {ex Proprio de Tempore} V. Dómine, exáudi oratiónem meam. R. Et clamor meus ad te véniat. Orémus. Deus, qui fidélium mentes uníus éfficis voluntátis: da pópulis tuis id amáre quod prǽcipis, id desideráre quod promíttis; ut inter mundánas varietátes ibi nostra fixa sint corda, ubi vera sunt gáudia. Per Dóminum nostrum Iesum Christum, Fílium tuum: qui tecum vivit et regnat in unitáte Spíritus Sancti, Deus, per ómnia sǽcula sæculórum. R. Amen. 21 Bön {från säsongens rätta} V. O Herre, hör min bön. R. Och låt mitt rop komma till dig. Let oss ber. O Gud, av vilken det kommer att ditt trofasta folks sinnen är alla av en vilja, låt samme ditt folk älska det som du befaller och önska det som du lovar, så att våra hjärtan mitt i världens diverse och mångfaldiga förändringar säkert kan vara fixerade, där sann glädje finns. GenomJesus Kristus, din Son, vår Herre, som lever och regerar med dig, i den Helige Andens enhet, Gud, värld utan ände. R. Amen. Topp Nästa Conclusio V. Dómine, exáudi oratiónem meam. R. Et clamor meus ad te véniat. V. Benedicámus Dómino. R. Deo grátias. V. Fidélium ánimæ per misericórdiam Dei requiéscant in pace. R. Amen. 22 Slutsats V. O Herre, hör min bön. R. Och låt mitt rop komma till dig. V. Låt oss välsigna Herren. R. Tack vare Gud. V. Må de troendes själar, genom Guds barmhärtighet, vila i frid. R. Amen. Matutinum laudes prima tertia sexta nona vesperae completorium

Öppna

Du har skickat

19 Scitis, fratres mei dilectíssimi. Sit autem omnis homo velox ad audiéndum: tardus autem ad loquéndum, et tardus ad iram.

Öppna

Du har skickat

19 Ni vet, mina käraste bröder. Och låt var och en vara snabb att höra, men långsam att tala och sen till vrede.

Öppna

Du har skickat

i pise da je vjera tvoja ziva ne da si passiv samo na papiru katolkinja /vjernica

Öppna

Du har skickat

da nimas samo leg dozvolu u takujinu

Öppna

Du har skickat

mislim da tu je moj grih 19 Scitis, fratres mei dilectíssimi. Sit autem omnis homo velox ad audiéndum: tardus autem ad loquéndum, et tardus ad iram. Du har skickat 19 Ni vet, mina käraste bröder. Och låt var och en vara snabb att höra, men långsam att tala och sen till vrede.

Öppna

Du har skickat

jakob ti mladi i filip

Öppna

Du har skickat

ne onaj iz compostelle ne taj 2 mladi dva su bili jakob

Öppna

Du har skickat

ca nisu bili ti 2 u salunu dalmacije posle presli u tursku pa u manju aziju

Öppna

Du har skickat

da ih salje u tursku moraju bit jako napredni da vise sute slusaju ne samo cakulaju

Öppna

Du har skickat

< > Jakobs brev kapitel 1 Brevhuvud (Jakob 1:1) Översättning Jakob Guds och Jesu Kristi tjänare hälsar de tolv stammarna i förskingringen. Kommentar Inledningen till detta brev är kortare än annars i Nya Testamentet. Det är en typisk antik brevöppning, som helt kort säger vem som är avsändare och mottagare. Om brevskrivaren får vi veta att han heter Jakob och är kristen. Som vi sett i inledningen diskuterade man redan i fornkyrkan vilken denne Jakob kunde vara. Mottagarna är ”de tolv stammarna i förskingringen”. ”Förskingringen” (på grekiska diaspora) var det vanliga namnet på de judar som bodde utanför Palestina. Men liksom i början av Första Petrusbrevet syftar ordet här på medlemmarna i det nya Israel, som också fanns kringspridda i det romerska riket. Förföljelsen kan ha något gott med sig (Jakob 1:2–4) Översättning Mina bröder, tag det som en orsak till idel glädje, när ni råkar ut för prövningar av alla slag. Ni vet ju, att om er tro består provet, så leder det till ståndaktighet. Låt ståndaktigheten visa sig i fullbordad handling, så att ni blir fullgångna och helgjutna, utan alla brister. Kommentar Det första Jakob talar om är de ”prövningar av alla slag” som de kristna råkar ut för. Att bli förföljd var något som varje kristen fick räkna med. Det var ett av bevisen på att han var på rätt väg. Jesus hade prisat de förföljda saliga. När apostlarna för första gången blev misshandlade, gladde de sig att de ansetts värdiga att lida för Kristi namns skull (Apg 5:41). Alltså uppmanar Jakob de prövade att glädja sig. De kan ha nytta av sina prövningar. Prövningen kan ha samma verkan som träningen för en idrottsman. Den stärker och utvecklar. Man lär sig uthållighet och förs närmare målet: att bli en fullgången och helgjuten kristen. ”Fullgången” kan också översättas ”fullkomlig”. Det är samma ord som Jesus använder i bergspredikan när han säger: Var fullkomliga, liksom er himmelske Fader är fullkomlig. Det är möjligt att Jakob har just den uppmaningen i tankarna. Visdom från Gud som svar på bön (Jakob 1:5–8) Översättning Men om det brister i vishet hos någon av er, så skall han vända sig i bön till Gud som ger åt alla, villigt och utan förebråelser, och han kommer att bli bönhörd. Men han skall be i tro, utan att tvivla, ty den som tvivlar är som vågsvallet på havet som rörs upp av vinden och drivs hit och dit. En sådan skall inte räkna med att få något av Herren, inte så länge han är oviss och vankelmodig i allt han gör. Kommentar Även en uppriktig lärjunge kan brista i ”visdom”. Visdom i kristen mening kan bara hämtas ur Guds uppenbarelse i Ordet, när Anden gör det levande, så att vi förstår att tillämpa det på oss själva och vår samtid. Resultatet blir ett moget kristet omdöme som förstår vad som är Guds vilja. Visdomen är alltså en gåva från Gud som förutsätter bön och gudsgemenskap. När man vill ge sig i kast med ett problem, räcker det alltså inte med kunskaper och metoder som man kan lära av icke troende experter. Ofta är själva utgångspunkten felaktig hos dem. Den rätta grundsynen och de avgörande värderingarna måste man lära hos Gud. Men det gäller att be i tro, så att man är viss om att Gud verkligen har något att ge som ingen annan har. Och han ger det ”villigt”. Man kunde översätta ”generöst”, frikostigt och utan småsnåla förbehåll. Han gör det också utan att påminna om hur litet vi förtjänat hans gåva. Den som tvivlar på att Gud verkligen kan och vill ge visdom och vägledning, han blir utlämnad åt alla världens opinionsvindar som pressar honom och driver honom åt det håll dit vinden för tillfället råkar blåsa. Höghet och ringhet (Jakob 1:9–11) Översättning Den broder som är ringa kan berömma sig av sin höga ställning, men den rike av sin ringhet. Han kommer ju att vissna bort som blomman på ängen. Solen går upp med sin brännande hetta och gräset vissnar och blomman faller av och dess fägring blir till intet. Så kommer också den rike att vissna bort mitt i sina företag. Kommentar Oförmedlat följer nu nästa förmaning. Det är utmärkande för Jakob. Han har samlat goda lärdomar och tänkespråk, som han radar upp utan synbar inbördes ordning. Ibland börjar han med något ord eller uttryck, som han just har använt – ett s k ”stickord” – men han kan då tala om något helt annat. Här kommer en varning för att bygga på det som i världens ögon är det bästa i livet: pengar och status. Den verkliga storheten ser ringa ut i världens ögon. Den som har fått vad människor så gärna vill ha, han skall ”berömma sig av sin ringhet”. Somliga tror att detta är ironiskt menat, och att ”ringhet” här betyder den förnedring och utblottning som väntar den rike. Andra översätter ”ödmjukhet” och menar att det menas den ödmjuka insikten att rikedomen inte är mycket värd. I varje fall vill Jakob slå fast, att det enda som den rike säkert vet om framtiden är att han själv är förgänglig, lika förgänglig som sommarens grönska. Jakob säger det med tydlig anspelning på ett ord hos Jesaja (40:6f). Gud frestar ingen (Jakob 1:12–18) Översättning Säll den som är ståndaktig i frestelsen. När han bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. Ingen som frestas far säga: Det är Gud som frestar mig. Gud kan ju inte frestas av det onda, och lika litet frestar han någon, utan envar frestas av sin egen begärelse, som drar i honom och lockar honom. Sen blir begäret havande och föder synd, och när synden hunnit mogna föder den död. Låt inte lura er, mina älskade bröder! Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker kommer ned från ovan, från ljusets Fader, hos vilken ljuset aldrig växlar och aldrig byts i mörker. Därför att han ville det födde han oss till liv genom sanningens ord, till att bli en förstlingsfrukt bland dem han skapat. Kommentar Nya Testamentet använder samma ord för prövning och frestelse. Ibland måste man (som i vers 2) på svenska säga prövning. Ibland är det – som här – snarare tal om frestelser, fast vi hela tiden får komma ihåg, att frestelsen samtidigt är ett prov som har något gott med sig, när man består i provet. Vad Jakob nu vill säga är att frestelserna – liksom sådana prövningar som exempelvis förföljelser – aldrig kommer från Gud. De har sitt upphov i det onda. Jakob säger inte direkt ”den Onde”. Han vill inte ge människan minsta möjlighet att skylla ifrån sig, varken på Gud eller Satan. Det är av sin egen onda begärelse man frestas. Vi bär det onda inom oss, och om vi ger efter för det kommer vi inte undan vårt ansvar. Det är som när ett barn kommer till världen. Att begäret befruktas och blir havande, att det onda växer inom oss och till slut föds fram som fullbordad synd, det har vi oss själva att skylla för. Och vad synden i sin tur föder fram är inte lycka och ett meningsfullt liv utan död, evig död. Sådant kommer inte från Gud. Här skall ingen låta lura sig, säger Jakob. Kanske har han mött den tidiga gnosticismens propaganda, där det påstods att skaparguden i själva verket var ondskefull. Det förhåller sig tvärtom, säger Jakob. Från Gud kommer ingenting annat än gott. Han är ljusets Fader. Ordagrant står det ljusens Fader, och det syftas nog på stjärnorna och allt som ger ljus på himlen. Guds ljus är oföränderligt. Texten är här osäker, men meningen är fullt klar. Hos Gud finns endast ljus och godhet. Inget ont och inga frestelser kan komma från honom. Tvärtom: det beror helt och hållet på hans goda vilja, att vi blivit födda på nytt genom det mäktiga ord som han låtit gå ut. Och de som tror är bara en ”förstlingsfrukt”, den första början av en stor skörd, som skall bärgas in när Gud skapar nya himlar och en ny jord. Att höra och att göra (Jakob 1:19–25) Översättning Det skall ni veta, mina älskade bröder. Sådana skall ni alla vara: snara till att lyssna, sena till att tala, sena till vrede. En människas vrede åstadkommer inte vad som är rätt inför Gud. Lägg därför bort all orenhet och all slags ondska, och tag ödmjukt emot Ordet som är sått i era hjärtan och som kan frälsa era själar. Men Ordet skall ni göra och inte bara höra det, annars bedrar ni er själva. Ty om någon hör Ordet men inte gör det, så liknar han en man som ser sitt eget ansikte i en spegel. Han betraktar sig själv, men sen går han sin väg, och genast glömmer han hur han såg ut. Men den som blickar in i frihetens fullkomliga lag och dröjer kvar där, och som inte lämnar det han hört åt glömskan utan förverkligar det i handling, han kommer att bli lycklig i sin gärning. Kommentar En kristen skall vara snar till att höra. Det kan i första hand syfta på att höra sanningens ord, det som föder på nytt. Förkunnelse och undervisning skedde ofta samtalsvis. Då som nu kan det ha funnits deltagare som var alltför ivriga att prata. De kunde behöva förmaningen att hellre tiga och lyssna. Men orden har säkert en vidare syftning. Jakob använder här som så ofta ett redan formulerat ord, som gott kunde vara hämtat ur den judiska vishetslitteraturen. Det säger att man skall tänka sig för, innan man talar, och akta sig för att brusa upp. Den mänskliga vreden har ingenting gott med sig. Den förmaning som sen följer är däremot typiskt kristen. Eftersom vi blivit pånyttfödda skall vi lägga bort all orenhet under en daglig kamp mot den gamla människan och ödmjukt ta emot Ordet. Det är ”inplantat” i oss (ordagrant översatt), alltså sått i våra hjärtan enligt Jesu liknelse om såningsmannen. Det gäller både att öppna sig för det, böja sig för det och låta det verka. Jakob tillfogar något som är en hjärtesak för honom: Det gäller att göra Ordet. Det finns ett farligt självbedrägeri, som består i att bara höra, att delta i gudstjänsten, att söka stämningar, känslor, upplevelser, kanske mänsklig gemenskap, men inte låta det komma till handling på de punkter, där man får lov att övervinna sig själv. Ordet kan liknas vid en spegel, säger Jakob. Vad tjänar det till att spegla sig, om man strax glömmer bort att man har en sotfläck på hakan? En kristen blickar ständigt på nytt in i ”frihetens fullkomliga lag”. Troligen betyder det för Jakob hela det kristna budskapet, det som gör en syndare fri från all skuld genom tron på Kristus och samtidigt gör oss till Kristi villiga tjänare. Sådana tjänare glömmer inte sin Herres vilja. Det är en glädje och en lycka för dem att omsätta den i handling. Falsk och äkta tjänst inför Gud (Jakob 1:26–27) Översättning Om någon tror sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. En gudstjänst som är ren och utan fläck inför Gud, det är att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obefläckad av världen. Kommentar Jakob tar ett exempel som är lika aktuellt i alla tider. Gudstjänstdeltagarna är tillbaka i vardagen – eller kanske bara på hemväg. Pratet kommer igång, skvallret går och människor kritiseras i en helt annan anda än evangeliets. Vad var den gudstjänsten värd? Andra omsätter evangeliet i handling. Vad vi kallar social omvårdnad fungerade den gången först och främst inom den egna släkten. För de kristna, som var Guds familj, gällde det hela församlingen. Det var en fortsättning av gudstjänsten, inte en ersättning för den. Gudstjänsten var för Jakob en självklarhet. Han har ju redan sagt att det gäller att ta emot Ordet. Det allena kan föda på nytt och hålla tron vid makt, den tro som sen är verksam i kärlek. Copyrightregler: Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar, Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,

Design a site like this with WordPress.com
Get started