BOTSCHFTEN GEGEBEN DURCH DIE GRUPPE DER LIEBE DER HEILIGSTEN DREIEINIGKEIT NACHRICHT VOM 1 JANUAR 2023 (Erster Sonntag direkt facebook-home der Gruppe) OLIVETO CITRA (SA) ITALIEN ERZENGEL GABRIEL Brueder und Schwestern, Ich bin es Erzengel Gabriel, zusammen mit mir ist der General Erzengel Michael, der Erzengel Raffael, zusammen mit der Heiligen Dreifaltigkeit. Habt keine Angst, der Plan Gottes des Allmaechtigen Vaters geht voran, alles scheint still zu sein, stattdessen wirkt der himmliche Vater, nicht alle Menschen koennen Gottes Werk nicht verstehen, nur diejenigen, die ihre Herzen fuer das Allerheiligste Sakrament an die Heilige Dreifaltigeit oeffnen, koennen es verstehen. Sehr bald wird es eine Reinigung durch das Feuer geben, Viele Nationen werden gereinigt werden, die Zeiten sind kurz, die Seelen muessen zu den Rufen des Himmels stroemen, um zuzuhoeren, muessen Sie mit allen Mitteln Zeugnis ablegen, damit das Werk des Himmels in der ganzen welt bekannt wird. Brueder und Schwesterm, hoert auf die Rufe, die durch Maria vom Himmel kommen, an dem Tag, an dem Ich Dir erschien, gab Sie sich ganz dem Himmel hin, Sie wurde vom Allerhoechsten geschaffen,um alles zu fuellen, was es auf der Welt nicht gibt, viele Dinge wurden geschrieben, aber nicht anerkannt, viele Wahrheiten muessen offenbart werden, fuerchte Dich nicht, alles wird zu seiner Zeit geschehen. Ich bin seit langem bei Ihr, viele verfolgten Sie aber das ist nicht allen von euch auf dieser Welt bekannt vieles wurde geschrieben, aber nicht als wahr anerkannt, viele Wahrheiten müssen offenbart werden, fürchtet euch nicht, alles wird zu seiner Zeit geschehen. Brueder ud Schwester, der Glaube muss Deine Staerke sein, mit dem Glauben wirst Du unbesiegbar sein gegen das Ende, das um jeden Preis jeden verfuehren will, der den Willen des Allerheiligsten Sakramentes befolgt der Dreieinigkeit. Betet von ganzem Herzen, betet fuer alle Gottgeweihten, denn fuer sie alle wird es grosses Drangsal geben. Brueder und Scchwester, Ich liebe euch, die Engel Gottes sind inmitten unter euch, wir werden euch bald von Dingen erzaehlen, die noch in der Kirche passieren werden. Wir Engel Gottes werden es tun, um vielen im Vatikan ein Zeichen geben. Brueder und Schwestern, jetzt muss ich gehen, ich werde bald wieder kommen zusammen mit dem Erzengel Michael und dem Erzengel Raffael. Zusammen mit der Heiligendreifaltigkeit, ich segne euch im Namen des Vaters, des Sohnes und des Heiligen Geistes. Visa mindre Kommentarer Suzana Monika Marias ord till servrarna följer, som efter hennes ord fiat (“låt det vara för mig”), kanske är de vackraste av hennes ord. I själva verket är de bara en tillämpning av ordet fiat, dess “ja”, riktat till oss alla och för oss alla: “Gör vad han än säger till dig” (Joh 2: 5). Det betyder för oss: lägg din vilja i hans vilja. Var lydig och tillgänglig för hans kallelse. Tänk på honom som Herren som sänder dig och leder dig på rätt väg. Med dessa ord kallar Maria oss till tjänarens tro och till oss. Hon fick inte miraklet med multiplikationen av vin som sådant, utan lämnade det helt öppet vad Herren skulle göra. Hon kallade bara på tro och ledde därmed till ett verkligt mirakel. Elizabeth hälsade Maria, när hon kom för att besöka henne, med dessa ord: “Välsignad är du som trodde …” (Lukasevangeliet 1:45) Med sin tro öppnade Maria dörren till Ordets inkarnation, det heliga bröllopet mellan den evige Guden och hans varelse, människan. Med utgångspunkt från sin tro blir hon en ledare på vägen till tro – “Hodegetria”, säger östkyrkan – in i kärlekens broderliga mysterium. På detta sätt föregick Maria kärnan i händelsen i Kana och visar oss vad som är viktigast, vad som är viktigt, vad som återstår. “Gör vad han än säger till dig” – tro på Jesus Kristus, den levande Gudens Son. Tro med tro som är kärlek; Tro på en tro som inte bara är en teori utan livet. Tro på en tro som accepterar Guds vilja även när vi inte vet det eller är emot vår vilja. Tro, och sedan kommer du bland jordiska ting att se Guds härlighet, överflödet och prakten i hans kärlek. Tro och du kommer att se: där andra bara ser korset, förlusten, det oärliga slutet, kommer du att se oändligheten i Guds enorma kärlek, hans härlighet som räddar oss. Tro – och du kommer att få in det bästa vinet i Guds närhet. Tro mig, även det fattiga vattnet i vardagen, de svaga gåvorna vi kan erbjuda, kommer att förvandlas till vinet av hans heliga närhet. Det är vad Maria berättar för oss, här på Fatima. När hon stod vid korset gjorde Herren henne till mor till den älskade lärjungen (jfr. Johannesevangeliet 19:26-27). Det är därför det inte kan försvinna från historien längre. Så hon är här med honom och för honom. Det är därför han pratar med oss idag. Genom två stora tecken i Lourdes och Fatima är Maria mitt ibland oss och tilltalar oss. Hon behöver inte många ord, för allt sägs i nyckelmeningen, “Vad han än säger till dig, gör det.” Maria talade till de små, till de okunniga, mitt i en upplyst värld, full av högmodig kunskap och tro på framsteg, men också mitt i en värld full av förstörelse, full av rädsla och full av förtvivlan: “De har inget vin” (Joh. 2:3), de har bara vatten. Hur sant är det idag. Maria talar till de små för att påpeka för oss vad som är värt: det enda som är nödvändigt det enklaste som är lika viktigt för alla och lika möjligt för alla: att tro på Jesus Kristus, den välsignade frukten av hennes livmoder. Vi tackar henne för hennes moderliga närvaro. På det faktum att han på denna plats talar till oss livligt och tydligt. Och vi frågar henne: “Efter denna förföljelse, visa oss Jesus, o milda, kära, o söta jungfru Maria!” Ovanstående text är ett utdrag ur boken “Kärlek som räddar”. Svara1 min Suzana Monika “KÄRLEK SOM RÄDDAR” Benedictus XVI: Mirakel med vin hjälper oss att förstå vad det innebär att ta emot den Helige Ande, men tillkännager också en bröllopsgemenskap med Gud Vin har blivit en symbol för den Helige Andes gåva: traditionen talar om den “nyktra berusning” som Anden gav oss, uppenbarligen beroende av pingstens berättelse, enligt vilken apostlarna verkade berusade för dem omkring dem (jfr. Apostlagärningarna 2:13). De var båda nyktra och berusade på samma gång: de fylldes av den Helige Andes glädje som utvidgade deras liv, inspirerade dem med ord som inte kom från dem själva och fick dem att känna livets skönhet upplyst av den levande Gudens ljus. Påven Benedictus XVI. Foto: Shutterstock.com Foto: Shutterstock.com Herren gav gästerna vid bröllopet i Kana i Galiléen omkring sexhundra liter fint vin, som han visade upp ur vattnet som tjänarna hade utgjutit på hans undervisning. Även om vi tar hand om att östliga bröllop varade en hel vecka och samlade alla släktingar till båda fästmännen, men detta överflöd förblir obegripligt. Överflöd, överflöd, är ett tecken på Gud i sin skapelse: Han sprider sig över hela universum för att skapa utrymme för människan. Han ger liv åt ett obegripligt överflöd. Och i återlösning sprider han sig själv, blir människa, tar all fattigdom i det mänskliga tillståndet. Ingenting räcker för att han ska visa sin kärlek. Överflöd är ett uttryck för kärlek som inte räknas eller räknas, men som skänks utan att titta på sig själv. Överflödet i Kana passar in i hur Gud uppenbarar sig för människor – genom historien. Det ger oss en uppskattning av storheten, storheten och outtömligheten i Guds godhet. Förutom miraklet med vin listar evangeliet miraklet med bröd (Joh 6:1—13), där Herren mättade flera tusen människor med fem brödlimpor och gav så mycket att det fanns hela tolv korgar bröd kvar. Medan bröd är en symbol för vad som är nödvändigt för människans liv, är vin i sig en symbol för överflöd, men som fortfarande är nödvändigt för oss. Det är ett tecken på glädje, på skapelsens förvandling. Det drar oss ur sorg och vardagströtthet och hjälper oss att fira tillsammans. Det expanderar våra känslor och själ, lossar tungan och öppnar hjärtat; åtminstone delvis tar bort de hinder som håller våra liv tillbaka. Således blev vin en symbol för den Helige Andes gåva: traditionen talar om den “nyktra berusningen” som Anden gav oss, uppenbarligen beroende av pingstens berättelse, enligt vilken apostlarna visade sig för dem omkring dem som berusade (jfr. Apostlagärningarna 2:13). De var båda nyktra och berusade på samma gång: de fylldes av den Helige Andes glädje som utvidgade deras liv, inspirerade dem med ord som inte kom från dem själva och fick dem att känna livets skönhet upplyst av den levande Gudens ljus. På detta sätt börjar vi förstå något av innebörden av miraklet med vin som Johannes uttryckligen beskriver som ett “tecken” (Joh 2:11) – det vill säga som en verklighet som, bortom det som omedelbart hände, pekar på något större. Gåvans storhet gör att man kan föreställa sig outtömligheten i Guds kärlek, den talar om den kärlek som kommer från den Evige, som är enorm och därför återlösande. Miraklet med vin hjälper oss att förstå vad det innebär att ta emot den Helige Ande genom Kristus i tro – en ny nivå och livets fullhet. Vi måste dock gå ett steg längre: vi sa att vin skapar en atmosfär av firande. Faktum är att det i vårt evangelium är förknippat med bröllopet (Joh 2:1). Vin hänvisar till storheten i vad som händer i det: två personer blir en genom den kärlek som Skaparen skänkte dem, vilket gör dem till “ett kött” (1 Mos 2:24), som Adam sa i skapelsens gryning, i det ögonblick då Gud gav honom en kvinna och därmed gjorde hans liv komplett. Således pekar Kana-tecknet på ännu större djup: Jesus kom för att introducera den mänskliga naturen, människan själv, i äktenskapsgemenskap med Gud. Gud och hans skapelse ska bli ett – inte “ett kött”, utan “en ande”, som Paulus säger (1 Kor 6:17). Paulus uttrycker sig också på detta sätt: troende tillsammans med Kristus kommer att bli en kropp, hans kropp (jfr 1 Kor 12:27). Genom inkarnation i Marias livmoder har detta bröllop verkligen redan ägt rum: Gud, Guds Son, har tagit på sig människokroppen, mänsklighetens innersta väsen, så att den sanna människan Jesus och Guds evige Son bara är en person. Detta bröllop, som ägde rum i inkarnationens mysterium, måste utvidgas till hela historien. Herren vill omfamna allt: “Jag skall dra allt till mig själv” (Joh. 12:32), så att “Gud till slut är allt i allt” (1 Kor 15:28). Hans “timme”, som Jesus nämner i sin mors svar (Joh. 2:4), är bröllopets stund. Han är på väg mot det ögonblicket, för honom är han här. Det börjar, som vi sa, vid befruktningen i moderns livmoder och når sin kulmen på korset, som Johannes alltid beskriver som timmen för Jesu “firande”. På korset kapitulerar han helt. Korset är en händelse där han ger sig helt och slutligen till människor, så han drar oss alla till sig själv, i sina händer. Eftersom detta är det sista och högsta stadiet av kärlek, äger firandets timme rum vid timmen för den största förnedringen. Guds kärlek har aldrig varit så starkt synlig som i det ögonblick då Sonen älskade oss: “intill änden älskade han dem” (Joh. 13:1). Från Jesu genomborrade sida flödade “blod och vatten” (Joh. 19:34), dopet och eukaristin. Kyrkans två grundläggande sakrament kommer härifrån. Eukaristin är den sista gåvan av nytt vin i sådant överflöd och fullhet att det räcker för alla åldrar och för alla generationer. Vinets gåva i Kana förebådar detta vin som en verklig gåva av Jesu kärlek, som en verklig manifestation av hans gudomliga härlighet bland oss. I slutet av berättelsen om Kana finns det ett viktigt ord med vilket evangelisten avslöjar innebörden av denna händelse: “Jesus … Han förkunnade sin härlighet och hans lärjungar anförtrodde honom” (Joh. 2:11). Det verkliga syftet med evenemangen i Kana är inte det vin som länge har druckits och konsumerats – det är bara ett “tecken”. Dess syfte var att manifestera Jesu härlighet, att lysa Guds oändliga godhet och på så sätt väcka lärjungarnas tro. Ett ännu större mirakel i Kana är lärjungarnas tro, som sedan dess har börjat se bortom den yttre händelsen och inse vad som är ännu större: Guds heliga närvaro bland oss. Även idag är vi kallade att förstå Marias mission, som är synlig för berättelsen om bröllopet. Maria ber inte Herren att utföra ett mirakel (hon visste ännu inte att underverk var en del av hans mission), hon presenterar helt enkelt för Herren de svårigheter som deras vänner befann sig i. Han lägger allt i Jesu händer och låter honom bestämma vad han ska göra. Även uppenbart avslag avskräcker henne inte. Hennes tillit till Jesus, hennes son och hennes existens i förening med hans ännu okända vilja, förblir okrossbar. Redan här säger Maria till oss: vi måste också, i vår relation med Herren, ständigt gå mot avslag … “Mina tankar är inte dina tankar.” Vi testar sanningen i detta bibliska ord i våra liv. Det är därför viktigt att lägga vår envishet åt sidan och inte ge efter för besvikelse eller till och med tvivel. Bara på detta sätt kan vi lära oss att förvandla vår ofta förvrängda vilja, så att den blir i linje med Guds vilja och därmed rätt.
Öppna
13:28
Du har skickat
https://fb.watch/icT-A7KQBa/ Svara1 min Suzana Monika 
Radical Repentance: Love 3 dec 2022 2nd Sunday of Advent 2nd Sunday of Advent ~ 4 December 2022 ~ Bible Readings for Mass: I: Isaiah 11: 1-10; Responsorial: Palm 72; II: Romans 15: 4-9; Gospel: Matthew 3: 1-12 This second Sunday of Advent we light another violet candle. The first candle symbolizes hope. This second candle represents peace. In anticipation, in preparation for the coming of Christ our King into our lives, our Church should be faithfully working to nourish hearts and homes for Christ in hope and peace. God’s Word as always gives us light far more beautiful and brighter than any Christmas decorations. This holy light shines brightly upon the true path of Advent, repentance, and the guide and power of this glorious way. We are all called, as individual Christians and as God’s Church to be following, living in the way of radical, true repentance, or penance. The way of God’s love. ”Repent for the kingdom of heaven is at hand.” proclaims the prophet, John the Baptist. The prophet was seeking to prepare the way for the coming, the incarnation, the birth of Jesus, the Christ. But the words are just as urgent and relevant today, over two thousand years later as we prepare for the return of Jesus, the King of Kings. As Catholics, we recognize and would seek the holy place of penance, the Sacrament of Reconciliation. But we all must remember that very Biblical grace-filled act is but a starting place of renewed journeying in the way of Jesus. In times past (and for some people now) repentance would mean great mortification of self, of the flesh, and often an embrace of self-punishments intended to mortify the flesh. The intent of these perceptions may have been good but their pursuit often resulted in the grave injury of spirit, soul, and body. Yet for many of us who seek to grow in Christ, we may want to know the way of radical repentance or penance. Should we wear an hair shirt? Should we eat only bread and water? What would God ask of us if we are truly seeking the kingdom of heaven? Again let us follow the light of the Living Word. As our Gospel calls us to be a people of penance our other readings enrich that Gospel with the instruction that we are to be a people infused in the Holy Spirit, The Spirit of Christ so eloquently described by Isaiah the prophet. It is one of the great tasks of the Holy Spirit to lead us to sanctification in Christ. This cleansing journey, the work of faithful penance is a walk not of specific acts but a way of life. To be following in radical repentance is to be growing in the fruits of the Holy Spirit. In our second reading from St. Paul we read: ”May the God of endurance and encouragement grant you to think in harmony with one another, in keeping with Jesus Christ Jesus that with one accord you may with one voice glorify the God and Father of our Lord Jesus Christ.” It was in this same letter of St. Paul to the church at Rome that the way to achieve this was by walking in the Holy Spirit, together, away from our sins, in the love of God. (Romans 
. The same Spirit that caused St. John the Baptist to call us to repentance is proclaimed to be coming from Christ in a baptism of strength and fire. And it is this same Holy Spirit that nourishes in holiness to be fruitful, bearing genuine, real fruit of our penance. The fruits of the Holy Ghost are numerous. But always the first and foremost is love. If we were to seek to be fruitful of God in all His ways this first fruit of grace would bring them all. This holy season of Advent we are reminded that it is God’s love that brings our King and Savior to come in glory and justice. It is in this reverent season we realize that it was for love God chose a manger in a stable in which to be born. This love of God is rooted deep in the power of the Paraclete to vanquish fear, to quench ignorance, and to be a people of mercy and holy welcome spoken of by Paul in our second reading. In our personal faith and lives, this commitment to radical repentance will bring us to…love as God loves us. We will grow in that same self-emptying that helps us see all that would hinder us from growing in our Yes! to God. We will grow in letting go of the effort to protect or hide our seeming assets and treasures and instead simply seek to live in the way of simple Gospel faith, hope and peace. But the path of radical repentance is not just meant for the individual believer. The Church, the Body of Christ is called to be prepared for Christ our Savior and King. Sadly, in that, we are people seeking to follow Christ our God we, as a body fail, and we may sin in efforts to make the journey we seek easier. But this truth does not dismiss our responsibility to God, each other and the world. Sadly history shows us the ways Christians have molded the message of the Gospel with sin, strife, and unforgiveness. That some who profess Christ espouse messages of hate and bigotry are but one cruel example. That some clergy in all parts of the Christian faith have abused and wronged young people is a sin that cannot be denied or that should ever be covered up. Again as for individuals so for the church, the efforts to avoid responsibility or hide assets that could be used in reparations are simply wrong. What if property is lost? What if lavish churches, musical programs, vestments, and practices cannot be maintained? What if the world, wounded souls could see a radical repentance in practice that expressed a true sorrow for sin and a deep hunger for God and healing forgiveness? Advent is a time to renew and deepen our hearts for God in true, radical repentance. It is a time in which we can grow in the freedom and power of the Holy Spirit that would guide us to let go of our pride and earthly riches and instead invest in a simple, holy love that brings us to Jesus and brings us to better give Christ to the world. https://theuniversalantidote.com/the-universal…/… GIF kan innehålla jesus, Jesus Loves You, alex och Caprisun Vampire Svara1 min Kristijan Jadrejčić 
Svara5 d Ana Pavelić Svara5 d Ilija Ilic 
Svara6 d Miljenko Juric Braća po Majci !
Öppna
13:59
Du har skickat
https://www.academia.edu/48780282/Islamic_Origins_Anti_Theopaschism_and_Trisagion_in_the_Near_East_in_the_early_600shttps://fb.watch/icWIsU2cCz/
Öppna
Du har skickat
Početna stranicaljekovito povrceNakon što ovo pročitate nećete više bacati listove karfiola! Nakon što ovo pročitate nećete više bacati listove karfiola! kjhkjh 20:18:00 Ukoliko niste znali, listovi karfiola pogodni su za jelo, štaviše, oni su veoma zdravi. Sadrže puno vlakana, koja utiču na pravilno funkcionisanje crijeva i štite od zatvora. Takođe obezbjeđuju vitamine koji su potrebni organizmu, a posebno kalcijum i gvožđe. Njegovi listovi su takođe i niskokalorični i odlični su za mršavljenje. Dobra su užina i za ljude koji vole da grickaju, ali ne žele da se ugoje. To je zdrava i sigurna užina za razliku od čipsa ili slatkiša. Pitate se u kojem obliku treba jesti lišće karfiola? Imamo neke ideje. Mogu se koristiti u supama i dodavati uz drugo povrće. Ili operite, isjeckajte kockice i zamrznite. Koristite solo ili napravite sopstvenu kompoziciju povrća za supe i soseve. Samo zapamtite da zamrznete dobro drenirano lišće. U suprotnom ćete imati veliki komad leda kada ga izvučete. Listovi karfiola su takođe pogodni kao podloga za supu. Recept je jednostavan. Samo dodajte svoje omiljene začine i povrće, kuhajte i miješajte. Potpuno novi ukus na vrlo jednostavan način. I ništa se ne baca. Odličnog su ukusa kada se prže na maslacu. Samo ih skuhajte, osušite, isjeckajte i stavite u šerpu. Ovaj dodatak je dobar način da raznovrsite obroke. Ako volite zalogaje od povrća, obavezno probajte hrskavo lišće karfiola. Imaju ukus kao čips, ali su mnogo zdraviji . Samo ih poprskajte uljem i dodajte svoje omiljene začine, a zatim pecite na temperaturi od oko 200 stepeni 10 minuta. Zanimljiva ideja je i da se listovi karfiola mariniraju u soja sosu, a zatim ih dinstaju ili peku na žaru. Listovi karfiola se takođe mogu koristiti umjesto kupusa za zavijanje sarmica. Na ovaj način ovo tradicionalno jelo dobiće malo drugačiji ukus. Vrijedno je probati sarmice u listovima karfiola. Možete ih staviti i na sendvič umjesto ili pored salate. U stvari, postoji mnogo načina za korišćenje listova karfiola u vašoj kuhinji. Sve zavisi od vaše mašte i kulinarskih preferencija. Mogu se jesti sirovi i kuhani. Hrskavi su i blagog ukusa. Preuzeto sa hayat.ba Tags
Öppna
Du har skickat
The body of Jesus: Bread- Wine – (communion) Wounded Bruised Broken
Site Title 